Allt är kaos runt omkring mig – bokstavligt. Sitter i soffan i stan – mitt i centrum av våra ägodelar. Dvs de som finns i vardagsrummet. Jag får riktigt rå om allt. Kan bara räcka ut armen och nå det mesta. Det enda utrymme som är intakt är köket – i resten av rummen är allt staplat ovanpå allt som går att stapla på. Jag är en mästare på det, tro mig …
Maken bad mig för en stund sedan att hjälpa till att tömma sängen på byråar, nattygsbord och innehållet från en garderob, som med stor möda placerades där i morse före kl 8.00, men jag orkade knappt svara. Än mindre resa mig upp. Kroppen sade nej (eller var det mentalt …).
Har nu i flera dagar haft klockan på ringning för att stiga upp och flytta möbler och prylar för att de, elektrikerna skulle komma fram och dra sina ledningar, maken var kvar i stugan. Han har fått kontrollringa så att jag var vaken. I förra veckan röjde jag framför alla element, man skulle byta termostaterna i elementen. Nu står det mesta där det inte borde stå. Maken hade dessutom beställt fönstertvätt till idag kl 10. Passade ju bra då alla fönster är frilagda …
Elektrikerna blev klara idag, nu måste vi ut och köpa jordade kontakter till alla taklampor innan de kan kopplas in. Alla lampor som inte har Europakontakter kan inte användas och flera av våra gamla skarvdosor är bara att kasta. Det blir nog bra, snart …
Det är ingen idé att ställa tillbaka möblerna framför elementen – de ska komma tillbaka och sätta dit termostaterna – vilket jag trodde var gjort, men inte … Och sedan ska elementen fyllas med vatten och luftas. Hörde idag nåt om 1 oktober …
Vet inte om det var för våra nyputsade fönster som solen strålade extra fint i eftermiddag och dessutom byggdes ett imponerande åskmoln upp norr om stan. Jag sprang förståss omkring med kameran som en tokig, och tror att jag fått många dramatiska bilder.
Konstaterar nu när jag ska lägga upp detta att jag sitter på fel dator … Har varken bildprogram eller hemsidan installerat på denna ännu. Får se om jag orkar flytta över, att ens tänka på att ladda ner programmen i kväll – nej …
Jodå, det bor en envis liten Hälsing i mig … här sitter jag nu – fast jag borde ligga i sängen (maken har röjt allt, även min säng – gulle han). Texten har jag kopierat via en liten ”sticka”. Att jag ens hittade den, så liten som den är. Det är maken som har köpt den till mig – hur nu han kunde hitta den …
Bilderna kommer i morgon, inte ens fascinerande moln kan hålla mig vaken längre …
(Jag bara lovar o lovar, men nu lovar jag …)
