Idag är fyllert min yngste år, alltför många år, för det betyder ju att även min ålder har ökat med dessa antal år. Visst det syns när jag står framför spegeln, men där står jag mindre o mindre nu för tiden , så det är lätt att glömma. När man inte ser så är det ju ingen skillnad, inte som känns. Jo, kanske lite, stelheten och orken, men det har ju smugit sej på under flera år, så det märks inte så mycket, man vänjer sej.

Nu när barnbarnen är här så märks det emellertid tydligt. Alla lyften, nattvaket och att ständigt vara på alerten. Jag trodde inte att livet hade ändrats så mycket, visserligen vet jag att vi lever betydligt lugnare o bekvämare, men att det var sådan skillnad… Naturen visste nog vad den gjorde när vi inte kan få fler barn upp i åldrarna. Små barnbarn är mysigt, dessutom finns mamma i bakgrunden, men tänk tonårskris – varje dag – i min ålder, som ju egentligen inte är någon ålder, men ändå…

Idag tog vi det äldsta barnbarnet med till fastlandet och inköp av olika blomster. Dessa skulle planteras vid återkomsten till ön. Skottkärran fylldes med kompostjord och dotterdottern var överlycklig, hon planterade pinnar o kottar i de tomma krukorna. Hon visade också vilken stark tjej hon var genom att köra iväg med skottkärran och sedan vägra komma tillbaka med den. Vi hade tur med vädret, visserligen nordostvindar som var lite kyliga, men vi har lä för dem. Så dagen var skön, men det blev ordentligt kyligt på kvällen.

På kvällen kunde vi sitta och ha vuxenmiddag i lugn o ro, ja till o med dottern kunde ta ett glas vin…

Flaggan hissas för sonen, vad spännande…

Det här var riktigt kul…

Jag hjälper mormor att handla plantor…