Igår fick vi äntligen tag i Hilda … Hon har varit ”försvunnen” … Dvs. när hennes väninna var här för två veckor sedan sade hon att hon behövde gå ifrån en stund för att lämna nycklarna – för hon hade kommit tillbaka. Men Hilda kom inte till oss i förra veckan och vi hörde inget ifrån henne. Hennes telefonnummer fungerade inte och när hon inte dök upp igår, tisdag, blev vi riktigt oroliga och undrade vad som hänt … Hon har alltid varit plikttrogen och hört av sig. Jag visste inte vad jag skulle tro …

Vi försökte ringa ingen – telefonen fungerade inte. Vi messade hennes väninnor och frågade om de visste och om hon bytt telefonnummer. Vi fick svar, samma telefonnummer och maken försökte ringa igen. Då svarade en mycket trött Hilda – hon hade kommit kvällen innan och inte satt på telefonen. Hon hade rest i två dagar och då kan man ju förstå själv. Vi kunde i alla fall andas ut – det var ok med henne och idag kom hon. Jag talade om vad jag ville skulle göras och poängterade att hon inte skulle göra allt idag – hon har två veckor på sig.

Själv lotsade jag en svenska till en garnaffär. Hade lovat maken dyrt och heligt att jag inte skulle köpa något själv – har redan garn som ska stickas färdigt innan nytt inköpes. Men det kliade i fingrarna, speciellt som väninnan köpte det garn som jag visade henne och som jag skulle ha köpt själv om inte … 😉 Det ska blir roligt att se vad hon gör av det – tror jag …

Vi hade också en trevlig lunch ute på stan innan det var dags att vända åter till bostaden och Hilda. Jag trodde att hon redan skulle ha lämnat, men hon var i full färd med att putsa fönster. Sedan skulle hon ta tag i strykningen – då var klockan ca 1½ timme efter den tid hon alltid är färdig annars. Nu hade strykjärnet gått sönder. Jag kunde se att någon tappat det i golvet, och bestämde att det måste bli ett nytt. Så stackars, trötta Hilda kunde gå hem. Hon hade inte tagit till sig att de var två veckors arbete, som hon nu klarat av på en dag. Och detta dagen efter hemkomsten. I morgon kommer hon tillbaka för att stryka – jag ska gå ut och köpa ett nytt strykjärn.

Behöver jag säga att jag kände mig som …