Ljuvligt … | Marie Wiberg

Har ni hört det förut …? Men jag sover i fyra timmars pass. Börjar bli van, men vänjer mej inte. Den yngste vaknar varje natt vid halv femtiden, då har jag uppdaterat min dagbok vid 00.30-tiden. Eftersom det inte fungerar att lilla mamma går in o pluggar in nappen och lägger honom, så gör mormor det. Då kommer han av sej och inser att det är ingen idé att gnälla, mormor har inte det han är ute efter…

Den sista veckan har det gått alldeles galant, men mormor – dvs. jag – blir mer o mer utarmad, eller vad det är. Man talar om att skönhetssömnen är viktig – jag kan instämma. Nu hade i och för sig skönheten börjat falna redan innan, men det gick i en takt som jag, redan då, hade svårt att acceptera. I dagsläget…. den hastigheten finns knappt i rymdhistorien.

Idag har vi återigen haft en varm dag, 31 grader, allt blir så mycket lättare då. Det var till o med för varmt för att vara ute. Så dottern och jag har gjort underverk inne. Ja, underverk o underverk – i vår vardag så är det faktiskt så. Det börjar ta form, och om nu barnen kan börja att sova sej genom nätterna så blir det jättebra. Själv så skall jag vara mycket självisk i natt, jag skall sova i bastun hos maken… dvs vi sover inte på lavarna i bastun – den är kombinerad med gäststuga och försedd med Ikeas gamla bäddsoffa Pixbo. En alldeles utmärkt möbel, lite hård, men det skall visst vara bra för ryggen. Det behövs, för det är något som krävs med små barn – en stark rygg.

Kvällen har jag tillbringat på verandan, så ljuvligt, vill inte gå in. Den övriga familjen faller som käglor och skall in o sova, men jag skulle kunna sitta ute hur länge som helst och bara njuta. Tyvärr, så har vi inte näktergalen längre av någon anledning, och vår koltrast är lite lat, han somnar tidigare än den som hade reviret förr om åren.

Nu har dottern försökt tala förstånd med mej och förklarat att man måste sova för att orka, och det är nog så, men… det är bara så ljuvligt med ljuset, tystnaden och det spegelblanka vattnet, näktergal eller inte …