Vi fick tips om en musikal i torsdags, en gammal sydafrikansk ”klassiker” som vunnit många priser. Det kan jag förstå – det var inte många lugna minuter. Härlig musik från 60-talet och dans, dans, dans. Artisterna var smidiga som gummiband – ja, som gummibollar som studsade runt på scen. Eftersom det dessutom var en liten intim teater i gamla District Six kom man väldigt nära. Bor man inte här nere så vet man inte vad District Six är, det är en gammal stadsdel – att kanske i någon mån liknas vid gamla Klara i Stockholm. En smältdegel av olika folkslag. Svarta, färgade, judar, indier, kineser … med många flera. Stadsdelen revs under apartheid och alla tvångsförflyttades utanför staden. Det skulle byggas en ny fin stadsdel – men antagligen tog politikerna i för hårt – det har inte byggts upp något nytt än. Det är tomma gräsfält alldeles intill stadskärnan. Alla sympatiserade inte med apartheid …

Musikalen belyser till stor del hur besvärligt det var för icke vita under apartheid. Men med vilken finness, satir och humor. Vilka skrattsalvor, det gör att man tar till sig det hela på ett annat sätt. Det var samma på stå upp komiken häromkvällen. Man vågar skoja om skillnaden mellan olika folkslag och religioner …

Alldeles för sent kom jag på att jag skulle smygfilma. Det kom upp ett nummer som var så bra och jag började fumla med telefonen. Men innan jag hade rätt program och utan blixt – så var det hela över. Jag filmade nästa nummer och satt och kände mig mycket olaglig. Det satt en man två platser framför mig och filmade. När en av artisterna på scenen fick syn på hans telefon, så gav de honom ett tecken och jag slutade också direkt. Vill ju inte bli inblandad i något – vet inte hur de brukar agera … Det blev i vilket fall inte det jag tänkt …

Nu ska jag komma i säng – imorgon fyller maken år och det vore roligt om jag kunde vakna före honom …