Sitter på ön och pustar ut. Maken har varit på gubblunch i stan idag och jag har tagit det lugnt. Igår fick jag en knöl i huvudet borttagen. Inte en del av hjärnan och inte ett begynnande horn – helt enkelt ett simpelt ”nånting” … Det blödde ymnigt och jag fick sitta i korridoren och ”trycka emot” i ca en halvtimme. Jobbigt, en helt onaturlig rörelse. De bjöd mig på en kopp kaffe och skickade med mig bomullsbollar att ta till om det skulle blöda igen. Svårt att tejpa och fästa förband i håret – om de inte skulle raka av ett stort område. Räcker så gott med den fläck som är rakad …
I morse hade det börjat blöda igen. Jag fick användning av de bomullsbollar de skickade med mig. Det var lika jobbigt att sitta och trycka emot idag. När jag suttit ett tag kom jag på att försöka linda runt med en elastisk binda. Det var inte helt enkelt och jag såg jättekul ut – har behållit lindan på hela dagen för säkerhets skull. Och jag har tagit det lugnt, vilket kroppen har uppskattat. Den har varit igång i många veckor med lyft, böj och töj. Kliva upp och kliva ner. Är i jättegod kondition, stark som en häst och uthållig som en åsna …
Flytten har gått bra, vi kryssar inte längre på tvären genom flyttlådor o annat. Det går att sitta i soffan, äta vid matbordet och titta på Tv. Men vi har hittills mest levt på balkongen, utom mitt på dagen då det varit för varmt. Med det snaraste måste vi få upp ett solskydd, parasollet vi tog med förslår inte. Men wow, vilket härligt utrymme, vilken utsikt – helt klart vårt nya vardagsrum när temperaturen tillåter och med infravärmarna så kan vi lura temperaturen lite …
I sovrummet är nu sängarna, sängborden och sänglamporna på plats. De garderober som stod där står nu i fotändan av sängen och blockerar – vi har satt upp ett Elfa system i stället. Det är inte komplett än, men vilket skillnad i förvaring. Skall komplettera lite och sedan kan vi packa upp kläderna. Nu lever i vi i vad som får plats i våra ryggsäckar. Temperaturen har varit med oss och det har varit helt ok med sandaler och shorts. Men nu måste vi nog hitta våra vanliga skor och långbyxor.
När jag kom tillbaka till Årsta så kom det för mig för några minuter – vad har vi gjort. Men jag behövde bara blunda några sekunder och återkalla minnesbilden av utsikten från vår inglasade balkong, lyssna till tystnaden och tänka på de människor vi hittills haft kontakt med. Vi har gjort rätt …
Har många bilder, men de får vänta – nu blir det sängen …
