Bortsett från att nattsömnen uteblev – igen – så var barnen som bortbytingar, de var minst sagt gnälliga. Dottern skulle köra till Dalarö där Farmor o Farfar bor, barnen skrek sej igenom resan som tog ca en timme. Efter några timmar så skrek sej barnen genom resan hem. Beundransvärt att dottern klarade av att köra bilen, för de kom hem ordentligt och lyckades också komma före midsommarköerna.

När de landat på ön så bara fortsatte den minste att skrika, inget var bra. Det tog några timmar innan han somnade. Alla tassade på tå. Kusin Leo, som kommit med mamma  o pappa för att fira midsommar med oss, förstod inte varför han inte fick prata normalt, utan han måste viska…

Till slut så sov alla barnen och vi vuxna kunde grilla och få i oss vår mat. Som de vikingar vi är, så satt vi på altanen. Och så hungriga som vi var, så hann vi äta upp medan det var varmt.

Nu sover, förhoppningsvids, alla. Maken och jag skall sova i här ”bastun”, och jag ser fram emot en natts sömn. Dottern hörde av sej för en stund sedan, bredbandet når faktiskt hit, det verkar som om det blir soffan för henne i kväll och inte sängen. Barnbarnet kan inte sova när han vet att mamma ligger i sängen bredvid. Och nu skall jag sova, borde jag ha gjort för länge sedan…

Mormor hade glömt skurhinken på trappan, så jag passar på att hjälpa till …

Okej, några minuter kan jag väl vara här

Här sitter vi nu …