Imorgon blir det 11 år sedan jag trampade upp en ränna i stengolvet i vårt vardagsrum i Ghana. De var nog de värsta timmarna jag varit med om – innan jag fick besked om att allt var bra. Och den lyckan som då infann sig. Det är något visst med att få första barnbarnet och att bli mormor …

Nu är hon en långbent tjej som har svårt att sitta stilla på en stol. 🙂

Det var gym i kväll och barnbarnet kördes iväg för tre timmars träning. Hon fick klara den på egen hand. Dottern o jag drog iväg på inköpsrunda för att skaffa ballong, croissanter och donuts. De senare ska födelsedagsbarnet bjuda på i skolan i morgon. De firar visserligen inte födelsedagar i Middleschool, men något måste man ju få uppmärksamma att man blir 11 år …

Nu är hon tillbaka och gör sina läxor, kl. är kvart över nio – hon satt dessutom en timme efter skolan innan hon åkte i väg. Det har ett högt pris att vara duktig – ingen tid till lek de 3 dagar som träningen sker + läxläsningstimmar på söndagar också. Ja, hela familjen blir påverkad. Men, hon älskar det! Fick hon så skulle hon nog gå omkring på händer och göra volter hela dagarna …

För min del blev det bara en kortare promenad till köpcentrumet för inköpande av ett födelsedagskort och tvättdag. Det var rökigt i morse igen, men lagom till att första maskinen var färdig hade den skingrats och tvätten kunde hängas ut. Själv hängde jag i en stol och läste ut min bok. ”Analfabeten som kunde räkna”. Lika galen som ”100-åringen …”

Ska försöka avsluta den här dagen med att träna lite i datorn på alla de nya program som dottern laddat hem. Hon anser att de är bra för mig … 😉

Vi får väl se – hur mycket jag kommer ihåg …