Sitter på flygplatsen i Oakland. Solen har just gått ner och lämnat en fantastisk himmel. Planet är försenat – vad annat var att vänta. Det är fullsatt i hallen, men inte kaos. Incheckningen gick riktigt bra. Eftersom jag har några timmar att vänta så såg jag fram emot att läsa i den bok dottern försett mig med. Men då stolarna står ryggstöd mot ryggstöd, har jag oturen att ha två damer som talar/skriker precis bakom mig. De bokstavligen skriker rakt in i mina öron på nasal amerikansk dialekt.

Har suttit och jobbat lite med bilder – rensar dubbletter – men nu börjar jag bli så irriterad att jag är rädd att göra fel. Rätt vad det är så kommer det skratt salvor – kul för dem. Det är inte bara jag som är störd, många runt om ser irriterade ut. Man har lagt ifrån sig böckerna – det går faktiskt inte koncentrera sig på en text. De här är klart högljudda och vrålskrattar dessemellan.

Kanske kunde damerna läsa min tankar (och andras), eller så kan de svenska och läste vad jag skriver – de bara tvärtystnade som om man använder en strömbrytare.

Visste redan att Norwegian var försenat och skulle landa 23 minuter före avgång – vilken det också gjorde. Det var mörkt ute och där smög in ett stort mörklagt plan – såg nästan lite läskigt ut innan nosen hamnade innanför strålkastarna och man kunde se den röda nosen.