Försov mig i morse – vaknade kvart i nio – hela familjen var redan i skolan och på arbetet. Jag kände mig lite snopen och var ganska groggy. Hade tagit en ersättning för mina Ipren, som tagit slut. Dessa innehöll samma ämne, men var hälften i styrka. Jag tog helt enkelt två. En annan skilnad var att det finns två varianter, en är avsedd för natten och det var en sådan jag svalt. Den fungerade tydligen. Nu får jag köpa med mig hem för att kunna ta vid tillfälle.
Dottern sms:ade att hon bokat tid för mig hos Curt – gymnastikinstruktören hon går hos. Jag hade tänkt prova att gå till köpcentret ca 1 km bort. Tycker jag blivit bättre efter den hårdhänte hawaiianens behandling. Jag gick iväg och satte mig för att känna efter hur det var på Starbucks när jag kom fram. Tog in Iced Americano. Fick något som såg ut som coca-cola med is och om jag kände efter kunde kaffesmaken anas.
Kvart i tre blev jag hämtad, iklädd trikåer och linne, försedd med vatten flaska och näsduk – vilket borde ha varit en handduk. Han var väldigt snäll, men bestämd och jag sattes igång för att stärka kroppens muskler i ben, rygg och axlar. Dottern var med, hon jobbade vid sin dator, hon ska dit i morgon bitti – fick erbjudane om att komma med – men, kl 6 på morgonen.
Efter en låång stund och slutligen knäböjning/steg, var jag helt slut – då sa han: ”Bra jobbat”, försök nu att göra dessa övningar hemma och se till att du äter protein när du kommer hem. Det blev omelett på två ägg.
Idag är det på dagen 1 år sedan dotterdottern störtade från barren och bröt loss en flisa i armbågen. Det har varit en tuff tid tillbaka, med Curts och mammas hjälp. Nu har hon kvalificerat sig till delstatsmästerskapen – igen.
Så bra jobbat …
