Har nu avklarat mitt årliga möte – med tandläkaren. Lika nervöst varje år, ja – mer och mer för varje år kan jag säga. Tycker att det ”rasar” med allt. Naglar, hår, hud och varför inte också tänderna.

Tandläkaren är så uppmuntrande och tycker allt ser så bra ut. Han röntgar, kollar med ”bitpapper” att jag inte sliter fel. Jag fick bita i någon slags pinne i plast som ska avslöja om jag har inflammation eller om det var sprickor.  Allt var bra, bara en liten justering med att slipa ner några punkter på några amalgamfyllningar. De lär växa och kan spräcka tanden om man har otur. Och till mig, som tillhör amalgamgenerationen, säger han att man ska inte röra i det som inte behövs. Han tycker dessutom att mina är ovanligt bra gjorda … Vad svarar man på det?

Jag är tacksam för allt som man kan skjuta på framtiden. Nöjd gick jag därifrån. Hann bara gå ett halvt kvarter så stod jag på näsan. Jag föll handlöst framåt – fick tag i en blomkruka och kanske dämpade jag fallet något, men rakt ner i backen blev det. Smällde i mitt onda knä – vet inte om det redan innan var orsaken – allt gick så fort. En ung man kom fram och försökte få upp mig och han lyckades. En ung kvinna fråga flera gånger om jag var ok. Själv var jag omtumlad – vet ju inte varför jag ramlade. Tog mig därifrån och staplade hem med ett knä som inte fungerar. Min tidigare onda tumme, som äntligen fungerade och jag kunde lyfta en kanna eller kastrull igen – den är nu totalt kass.

Fick ont i knäet för några dagar sedan och det har inte fungerat riktigt sedan dess, undrar om det var orsaken, att det vek sig. Hade det varit foten borde jag känt det. När den viker sig brukar det göra rejält ont, men så var det inte.

Jag tog smärtstillande, tog fel sort – det blev de som jag tar inför natten och jag  blev rejält trött – lade mig att sova några timmar. Nu ska jag lägga mig igen och fylla på dosen med samma tabletter. I morgon bitti ska jag ringa doktorn så får vi se om där är några skador som ska repareras eller om det bara är att vänta. Men till tandläkaren behöver jag inte återkomma förrän nästa år …