Det var varmt i morse, full fart i huset och i all denna trevliga röra åstadkom vi frukost. Sedan tog arbetsuppgifterna vid. Det blev lite paus för att barnbarnet och kompisen också skulle få känna att det är roligt att vara på ön. De fick en åktur på gummiringen efter båten. Vattnet var säkert inte varmare än i går kväll, men solen sken.

Jag skurade en och en halv däckstol, sedan sade handlederna ifrån och maken tog vid. Vilken skillnad det blev, inte att maken skurade, jag talar om färgen på träet – var kommer allt det svarta från. Är det från det ”svenska” kolet i Tyskland som ska stanna kvar i backen, eller trafiken i stan. Det torde väl i så fall vara slitage från däcken – för ingen får väl släppa ifrån sig avgaser numera. Men, man kan ju förstås ha köpte en bil från de fabrikanter som fuskat …

När maken tagit över skurandet planterade jag de blommor jag köpte in i går. Det blev fint och nu känner jag att det nog snart är sommar – har liksom inte hängt med. Det går så fort och det är kallt och varmt omväxlande. Idag kunde vi definitivt inte klaga på vädret.

Vi fick röjt en hel del med motorsågen. Bl.a. togs den, numera, fula enen bort mot grannen – nu sitter vi och tittar på varandra. Dvs. idag tittade de snickare, som lägger om deras tak, på oss och vi på dem. En ny spaljé ska byggas – den gamla tog slut förra vintern. När vi kom ut till stugan efter vintern var allt insyns skydd knäckt: enen, två kaprifoler och spaljén. Vi lyckades provisoriskt stötta upp allt med hjälp av rep och stöttor. Vackert var det inte, men nu bestämde vi oss för att strunta i insynen och allt kapades. Enligt maken är en ny spaljé på plats. Själv befinner jag mig i Strängnäs – igen.

Här var det en vacker kväll, vindstilla och vacker solnedgång – som jag inte längre ser – den går ner bakom grannhuset. Det var bara 39 grader på balkongen – men det gjorde inget, hade i alla fall inte tid att sitta där.

I morgon ska jag träffa doktorn, hämta min sjuka dator – som nu är frisk igen – och uträtta lite andra ärenden. Sedan är det ön igen. Det känns mindre roligt att komma hit för varje gång – vi bor ju på ön nu och har ställt om posten – även om det inte fungerar. En dag har vi fått posten till ön, en dag har kusinen (som hade vår post i vintras) fått den och idag låg det post här i brevlådan … Skandal skulle jag vilja säga. Posten hit idag var inte viktig, vilket den till kusinen var – tur det stämde med att hon var hemma – men, hur ska man kunna lita på att man får sin post. De tar ju faktiskt betalt för tjänsten och det accepterar jag. Kan kanske – men bara kanske – acceptera att det kan gå fel och den hamnar i vår brevlåda här. Men, definitivt inte att den hamnar hos kusinen …