Idag skulle det ske. Vi skulle åka och hälsa på barnbarnet. Han satt under bordet när vi kom in och ropade ”Hej, Farmor”. När jag gick fram för att hälsa på honom så kom han fram och jag orkar fortfarande lyfta honom – men vad han har vuxit på dessa sex månader. 

Jag lyfte upp honom och fick en sådan go kram av honom. När jag ställde ner honom igen, så lyckades jag ställa honom på en Lego helikopter, som de precis hade byggt. Det förvandlades till lösa legobitar i ryanmattan … Barnbarnet sa att det gjorde ingenting, men jag försökte bygga ihop den igen, och efter några timmar med barnbarnet och hans mammas hjälp så blev den hel igen.

Vi skulle också hämta hem vår gamla bil som stått hos dem i vinter då vi blev av med vårt garage precis innan vi skulle åka. (Där är bara en stor grop nu). Maken och svärdottern hjälptes åt med att lyfta in sommardäcken i bilen, vi vinkade adjö och maken startade. Det kom bara några konstiga ljud. Han försökte igen – samma konstiga ljud. Jag försökte, ingen skillnad. Vi försökte med kablar, ingen skillnad. Eftersom det är en automatväxlad bil, så var det bara att låsa den och ta bussen hem.

Naturligtvis var det kallt och regnigt just denna dag …