På radio Stockolm har man en – i mitt tycke – fånig slogan sedan något år. Varje vardag är det en ljudslinga med en damröst som säger ”Äntligen måndag, tisdag osv …” Det kanske var lite kul när de började med det för några år sedan – men är det inte dags att byta ut mot något annat nu …?  Visserligen upplever man varje dag i veckan här hemma – inte som i Kapstaden där veckan består av måndagar och fredagar. Däremellan svischar lördag och söndag förbi …

I dag på förmiddagen började jag att leta efter ett don som behövs för att kunna få ut kittet ur tuben. Har köpt fönsterkitt som ligger i praktiskt tub med pip och det är mycket enkelt att dosera och hantera – om man har starka nypor. Men det får man under tiden. Donet – vad det nu heter – fanns inte. Jag letade i 1 ½ timme. När jag gått igenom alla mina lådor med fönsterskrapor, färg, penslar osv. så blev det bodarnas tur. Maken såg sin chans att kunna röja bort och kasta. Det första han alltid ger sig på är mina små plasthinkar … slår aldrig fel. Dessa som man inte använder i vardagen, men när de behövs så behövs de och det finns inget som kan ersätta … Jag går själv igenom dem ibland – inte tillräckligt ofta – men då är det läge att kasta alla de som inte har lock. Det är nämligen makens lilla revansch att kasta locken om de inte sitter på hinken … 😉 Ja, så där går det på i gamla äktenskap, är det inte värre så … Han fick ihop en liten hög och verkade vara nöjd med det.

Men donet var och förblev borta … Eftersom fönsterkittet fanns i dessa speciella tuber går det inte att använda utan denna grej. Maken erbjöds sig att åka iväg och köpa en – gulle han. Han åkte iväg och jag slipade båge nr 2 med mitt lilla ”strykjärn”. Usch, ett tidsödande, tråkigt, men nödvändigt arbete. Maken kom tillbaka med donet och jag lade i min plasttub med kitt. Medan jag matade fram så gick det sönder … Maken som var så glad när han kom – det kostade bara 19 kronor – såg inte så glad ut längre. Jag vill inte tänka på hur jag såg ut – och lät. Jag försökte fixa med en stor skruvmejsel – men det gick inte bra.

Det började mullra i fjärran, vi fick koncentrera oss på att få upp parasoller och plast för att skydda de två fönsterbågarna som ligger på bockar och som inte skulle må så bra om det kommer regn på dem i nuvarande skick. Vi hann precis klart, och hann också plasta in fönsteröppningen på bastun där bågarna hör hemma, när regnet kom brakande in. Vi satt en stund på verandan och tittade på regnet – men det blev ett rejält temperaturfall.

Jag fortsatte att jobba men fick ge mig när maken kom med en ficklampa. Nu är åtminstone båda grundmålade. I morgon är en annan dag …