Här är det full fart – vi lever numera turistliv. Katastrof för vikten. Vi försöker promenera på morgonen, men sedan blir det lunch med vin och middag eller bitings med vin … Just nu klämmer jag en kopp med fänkålste – tänk egentligen så mycket godare än vin – just nu. I morgon kommer det att vara lika gott vin i glaset till lunchen igen …

Det blev Christian Barnards Museum idag. Vi beställde en guidad tur och man har den servicen att en man hämtar oss och kör oss tillbaka. Maken och jag har varit där tidigare, men det var lika fascinerande idag. Vilket fantastiskt museum – kanske för att jag minns så väl detta otroliga som hände – man kunde byta hjärta på en människa. Detta var natten mellan den 2 och 3 december 1967, ingen människa utanför teamet och de anhöriga visste något.

Här har man också framhållit människorna som blev inblandade. Den unga flickan och hennes mamma som blev påkörda av en rattfyllerist medan pappan och brodern satt i en bil och såg det hela. Mamman dog genast, dottern levde, men konstaterades hjärndöd. Vid den tiden var dödsbegreppet fortfarande att hjärtat skulle stanna. Det var dramatiskt och bråttom. Lagfrågor skulle utredas och en sörjande make/far som fattade beslutet att de skulle få ta hennes hjärta.

Han som fick hjärtat levde bara i 18 dagar efteråt, men det var inte hjärtat som stannade, det var lunginflammation. Han var dessutom i dålig kondition och hade diabetes. Vi fick höra om den hysteri som utbröt med massa hjärttransplantationer över hela världen – i stort sett samtliga dog då man inte hade tillräcklig kunskap om hur förhindra avstötning av det nya organet. Christian Barnard själv var mycket restriktiv och gjorde inte så många transplantationer. Sedan lade han tyvärr av.

Ja, museet är väl värt ett besök – inte minst att se den film man visar om hans liv.

Efteråt åkte vi till Waterfront och åt kombinerad lunch/middag innan det blev hemresa med bussen och nu blir det en tidig kväll …