Vet inte om jag törs tala om när jag vaknade i morse, men jag hann höra slutet på Ring så spelar vi. Sedan försökte jag lösa Melodikrysset, med klent resultat. Började leta på nätet efter svar, men kom på  mej själv med att tänka – vad håller du på med. Så jag lade av och började med mitt bildarkiv i stället.
Där blev jag sittande många timmar, det blir lite konstigt när jag skall sitta med det ena benet högt. Det får ske på en pall utanför datorbordet, den får inte plats under, så efter en stund känns det inte speciellt bra. Då tar jag en liten sväng i lägenheten och sedan blir det samma ställning en stund till. Så där håller jag på.

Det är faktiskt roligt att sitta och dona med dessa gamla bilder, just är det slutet på 50-talet, början på sextio-talet. Vi barn har blivit inte bara vuxna, vi är äldre än våra föräldrar var vid fototillfället … Lika roligt som det är att återuppliva minnena, lika sorgligt och med stor saknad ät det som jag konstaterar att nästan ingen av de vuxna finns kvar i livet. En generation är inte speciellt långlivad, även om de blir gamla, eller hur man skall uttrycka det. Vad jag menar, ett liv går fort när man tittar i backspegeln.

Maken kom tillbaka från landet, han verkade glad att se mej igen 😉 Han hade köpt med sej smålandskräftor. Först fick vi en härlig stund på balkongen, sedan gick vi in och mumsade våra kräftor. Jag är ju lite tråkig, som följer mina sommardeckare, men maken hade några tidningar att läsa i kapp, så vi låg i varsin soffa och trivdes. Det verkar vara den stora kräftätarkvällen, för minst två av våra grannar hade gäster ikväll och det sjöngs snapsvisor, det gjorde inte vi, vi åt dem ändå. Och medan maken nu har lagt sej, och jag skall göra detsamma, så hör vi våra grannar som fortfarande har väldigt trevligt. Ja, vi har inte så tråkigt vi heller, men vi sitter inte och glammar precis …