Det har varit en riktigt händelsefattig dag – förmiddagen var sval o disig. Börjar nästan vara normalt tillstånd – speglar kanske stämningen i Sea Point – vi sitter ju alla i husarrest. Lite kul egentligen, nu har vi chansen att se vilka som är våra grannar i huset. Inte bara på vårt våningsplan. Det är prat och skratt på balkongerna och folk motionerar så gott det går på garageinfarten och parkeringsplatsen

Denna årstid brukar annars vara den skönaste tiden på året här nere. Varmt o gott, men inte för varmt – bara behagligt. Temperaturen gick ner till 14 grader på natten. Vädret stämde överens med hur maken o jag mår. Blir vi kvar över påsk eller ska vi kasta oss iväg. Får vi besked 3 dagar innan – som man skrivit i något av alla de meddelanden vi mottar. Ingen vet – vi gick mest och lyssnade efter om telefonen skulle ringa.

På eftermiddagen kom solen och vi konstaterade att vi glömt tömma balkongen. Den var inplanerad att tömmas i helgen. Det var när vi fortfarande trodde att vi skulle komma iväg med ett plan. När vi fick ett samtal från ambassaden som sa att så inte var fallet så föll det i glömska.

Nu är blomlådorna tömda och står staplade inomhus. Går inte att lämna kvar ute – duvorna älskar att boa i lådorna och vi för ett ständigt krig mot dem. När vi förlorar så häckar de och lämnar en fruktansvärt grisig balkong efter sig – man måste skrapa bort deras träck. I november när vi kom hade de lyckats forcera de linor vi spänner upp och hade en nykläckt ”kyckling”.

Vi blev alldeles ställda och visste inte hur vi skulle göra. Vi väntade en dag – men att ha ett häckade duvpar i 4–6 veckor framåt och inte kunna använda balkongen eller ens öppna dörrarna var inget alternativ. Vi fick hjälp av en av ”gårdskarlarna” som arbetar i huset …

Kampen fortsätter, varje morgon vid 6-tiden kommer hanen och sätter sig på räcket och lockar på honan. Om det åtminstone vore trastarna som finns här – de sjunger vackert – men dessa duvor. Ett fruktansvärt trist ljud och genomträngande. Vårt straff för att vi tog bort deras unge är att vi nu får springa upp i ottan och skrämma bort dem. En mycket ojämn kamp som antagligen slutar i deras favör när vi lämnar – om vi lämnar …

Det var fortfarande mulet, kallt o dimmigt. Det har regnat även idag. Vid några tillfällen tittade solen fram i några minuter – men vi har slagit köldrekord idag: + 14 grader – det var varmare i Sverige strax utanför Göteborg +18.

Sista maskinen med sängöverdrag gick idag. De vi hängde upp igår var fortfarande inte torra. Vi har levt med draperade stolar hela dagen och de får vara kvar över natten – förhoppningsvis torrt i morgon.

Har nu packat klart – dvs har inte stängt väskan, men allt finns där liksom smycken, mediciner, datorprylar osv. Bara ladd sladdar kvar.

Maken ringde ambassaden och fick veta att det kanske går flyg 10:e o 11:e, men om vi kan komma med har de ingen aning om i dagsläget.

Så vi får se om vi blir kvar över påsk. I så fall måste vi handla hem lite sill. Man har inlagd ättiksstark sill här, rollmops, men sist jag var i butiken fanns det inte så många burkar på hyllorna. Tror att judarna kanske äter det i samband med påsk – de äter sill i samband med jul – därför kan vi få tag i salt sill till jul. Lite potatis, ost och Husmans rågknäcke (har vi några skivor om inte maken ätit upp dem) – men det brukar gå att få tag i. En liten skvätt vodka finns och maken gör den godaste snapsen. Finns några öl i kylskåpet. Man har stängt ner all alkoholförsäljning under dessa veckor. I Sverige kan man köpa lättöl osv i matbutikerna – inte här.

Ja, vi ska väl hoppas att vi slipper – eller. Kanske trevligare att sitta här än i karantän i Tyskland över påsk …

Vi vaknade till ännu en dyster morgon. Både inombords och när vi tittade ut genom fönstret. Det var fortfarande dimma och regnet hängde i luften. Vi fortsatte vårt packande och tvättande. Nu var det madrass/kudd skyddens tur. Men det var svårt att få dem att torka – så fuktigt i luften – de hängde faktiskt kvar när vi gick o lade oss.
Dagen var långsam o tråkig – ja, rent av dyster. Jobbigt att inte veta bara vänta.

När vi tittade på Rapport ringde telefonen. Det var från ambassaden och den käck röst frågade om vi fortfarande var inställda på att resa. Jag svarade ja. De har haft en del som fick chansen före helgen, men som inte dök upp och enligt ambassadkvinnan har det försämrat för oss svenskar att få prioritet. Jag bara undrar: Om man har bett att få vara med och åka hem – hur kan man då bara strunta i det när man vet att vi är ca 300 som anmält oss. Då borde man väl rimligen höra av sig om man fått förhinder.

Jag fick i alla fall klartecken på att vi fanns med på listan, vi var inte bortglömda. Fick också veta att det inte fanns plats för oss den 8:e och att de inte vet när följande flyg kan avgå och om det finns plats för svenskar. Fick också klargjort att vi får intyg att vi får förflytta oss till samlingsplatsen och att det går bra även med privatbil. Den chaufför som kört runt med svenskgänget på vinturer, och som lovat ställa upp för detta backade. Han vågade inte riskera sin licens.

Samtalet avslutades med att de inget vet om när vi kan komma iväg – men det kan bli med mycket kort varsel.

Vi har en svensk dam som bor i samma hus och jag ringde henne efter samtalet och frågade om hon var villig att köra oss. Uppsamlingsplatsen ligger bara 23 km från vår bostad och hon svarade att det var ok. Gulle hon.

Fortfarande ovisst, men det var med lite bättre humör vi gick till sängs.

När vi vaknade var det vackra vädret putsväck. Dimman var tät utanför fönstren och det var ruggigt på balkongen.

Inte blev jag mycket gladare av att få höra att våra svenska vänner, 2 familjer, fick meddelande om att de är bokade med flyget den 8: e. De hade dessutom lyckats med att beställa biljetter vidare från Tyskland. Man får bara hjälp dit sedan får man klara oss själva.

Jag blev förstås avundsjuk och orolig varför inte vi fått meddelande om avresa. Har de tappat bort oss eller går man i bokstavsordning. Båda familjerna har H och vi har W.

Det blev lite halvdan packning och plockande med kläder, tvätt osv – men jag har känt mig rastlös hela dagen av ovissheten.

Maken försökt ringa till ambassaden – möttes av telefonsvarare om öppet tider. Han skriver då ett mail och får ett automatsvar att brevet är mottaget. Bara att vänta. Läste en bok till.

Stackars maken som måste vara instängd med en rastlös hustru …

Idag kom det nytt meddelande från ambassaden att nu har man påbörjat repatrieringen. Vi ska vara beredda på att den påbörjas den 8 april och man ska bli meddelad i god tid. Kändes bra och inte alltför bråttom – vi har mycket mat som ska ätas …

Vi har haft en skön vecka på balkongen. Jag har plöjt igenom flera böcker. Druckit te på förmiddagarna och på eftermiddagen lagom till vi lyssnar till Nordegren & Epstein får vi ett glas vin. Vi får ransonera då man förbjudit allt försäljning av vin o sprit. Finns kanske en vettig förklaring … Vi hann köpa lite precis före Lockdown då vi fick veta.

Fick ett trevligt meddelande idag. Min systerdotter har fått en liten flicka. Fick se bild på mor o barn – jättesöta båda två. Välkommen till världen!

Har inte blivit lurad vad jag vet …