Alla inlägg av Marie

Den här sidan är ett litet försök att hålla kontakt med min familj och mina vänner, som är spridda över världen. Själv lever jag som en svala, ena halvan av året i Sverige, den andra i Sydafrika.

Valborgsmässoafton…

Valborgsmässoafton och kylan kom. Det skall ju vara kallt då, eller hur? Här har varit en strålande dag, men iskall. Jag har suttit inne o kurerat mej. Maken har varit på ärenden med båt o bil, så nu har vi blivit av med soporna och fått hem blomjord, när nu den kan komma till användning. Den globala uppvärmningen har kommit av sej.

På eftermiddagen, emellertid, så orkade solen ta över kylan en liten stund, jag flyttade ut på terassen och maken till hammocken. Där gick gränsen för mej, man kunde nämligen känna de iskalla vindarna från norr i form av drag i nacken. Så icke på altanen. Efter en timme kom maken och ville sitta inne, då var han frusen… Kors i taket. Har väl knappt hänt sedan Adam gick i kolt, att maken fryser. In gick han i allafall. Jag höll ut en halvtimme till. Jag satt och skrev ett roligt kåseri om en händelse i Ghana. I alla fall tyckte jag att jag var väldigt spirituell och ironisk, men det får vi inte veta – för av någon anledning så fungerade inte den automatiska sparning som skall ske med jämna mellanrum. Och själv glömde jag det totalt. Skulle kopiera in texten i ett annat dokument, men det blev pannkaka. Tog en lång stund, då jag gjorde alla trix jag känner till, men texten var borta. Får se om jag kan komma in i samma stämning imorgon igen.

Jag flyttade in och vi såg med förväntan fram emot Valborgsfirandet på TV. Vi ville höra alla vackra sånger. Men man spelade Gullan Bornemark o nåt mer, då stängde vi av och gick ner till vår egen hög som skulle eldas. Men snopet var det att inte få höra de vackra manskörerna som sjunger de traditionella visorna. En dag om året kan man ju tycka att det skulle kunna slösas lite med denna vackra musik.

Vår brasa tog sej bra, högen hade legat några år, men vi vågade inte tända på den där den låg. För nära de slånbärsbuskar som växer i strandkanten. Så vi bar ut och startade en ny liten brasa i vassen, nära vattnet. Kändes bättre så. Visserligen fick vi släpa o dra, men grannen kom och hjälpte till så det gick ganska fort. Sedan var det det där med eftersläckningen, grannen gick hem, en annan granne kom, han hade passerat med båten och tyckte att det såg mysigt ut. Sedan anslöt ytterligare två grannar. Så vi fick sällskap medan elden brann ner. När alla gått och jag kände att nu var det dags för oss att gå hem också, så hinkade vi på vatten runtom och jag slängde några på elden också. Den slocknade inte, men glöden blev lite tyngre. Tack o lov så är det så gott som vindstilla, för det glöder än. Det är nu mitt i natten.

Den middag som vi tänkt äta åkte in i kylskåpet igen. Maken gick o lade sej, jag tog en dusch för att bli varm igen och sitter här och hostar – vad annars. Men nu har vi firat Valborg för första gången på flera år…

img_8933.jpg

Det kan visst blåsa hur som helst på Valborg…

img_8962.jpg

Maken i favoritposition på favoritplatsen…

img_8964.jpg

Maken på väg ner till brasan…

img_8967.jpg

Här börjar den så smått komma igång.

img_8970.jpg

En liten paus och en stund att njuta av elden…

img_8972.jpg

De koltrastbo som låg i den ursprungliga högen…

”Jag tyar inte längre…”

Nu börjar jag bli trött på det här… Våren är utanför dörren, med allt vad det innebär i trädgård och i hus.

Här sitter jag som en gammal tant och om jag inte gör det, sitter, så hostar jag sönder mej… Allt det där som jag tyckte att jag hade så gott om tid till i år, äntligen, efter alla år då vi kommit hem och det varit alldeles försent för det o för det. Nu sitter jag här och det håller på att bli likadant. Får vänta tills i höst, men då är det väl något annat. Jag menar nu den där rosen som skulle planteras om, den där rabatten som måste göras om osv… Sådant som jag tycker är roligt, men som nu kommer att se lika j-ligt ut denna sommar också… Ja, och åren de går.

Vi fick i allafall ut hammocken, och vi kunde sitta där en stund också innan vinden vred och åtminstone jag gick in. Sedan på kvällen kom det faktiskt några droppar också och vi fick släpa in alla dynorna från hammocken… Vi var så ivirga att sätta oss ner så vi hade inte tid att leta fram hammockskyddet. Fast det är faktiskt en månad tidigare, nästan, som vi nu tagit ut hammocken. Det är lätt att glömma att vi faktiskt fortfarande är i april efter dessa dagar då vi haft sommarvärme och dessutom har hunnit att vänja oss vid det. Alla lövträd har spruckit ut och det är så vackert när man ser sej omkring, det är nog ca 14 dagar för tidigt, åtminstone för vissa.

img_8930.jpg

Detta foto är taget genom fönstret, men det är faktiskt två svanar där nere på vattnet, kan ni se dem… ? 😉

Skruttigt…

Skruttigt, det är vad man kan kalla mitt liv just nu, eller mej. Om jag rör mej det minsta så får jag hostattacker, om jag pratar för mycket – samma sak. Det är nog bara maken som uppskattar det sista, det första är till nackdel för honom. Allt jag inte kan göra får han göra. Han har blivit ganska duktig vid det här laget, och jag har ju hållit på så här i två veckor nu. Känner att jag är ganska trött på det och återtar gärna några sysslor bara jag slipper dessa ”attacker”. Vi kanske kan dela lika när jag blivit frisk.

Det är faktiskt inte helt fel att bli serverad middag, men tänk vad underbart om jag slapp sitta och hosta hela tiden. Ja, jag tror att jag skall ändra lite på ordningen när det blir ordning igen. Maken skall helt klart få större ansvar i hushållet, men han vet inte om det än.

Idag har det varit blandat väder, sol i morse, mulet och kyliga vindar på dagen och sedan full sol igen, men kyliga vindar. Maken var och gjorde dagsverke på fastlandet. Vi har fått nyabryggor på fastlandet, ja, fått o fått, det blev ganska dyrt för varje hushåll. Men man har tydligen sparat in på lite arbete, det skulle vi göra själva för att spara pengar. Själv stannade jag hemma, men helt sysslolös var jag inte. Jag fick igång tvättmaskinen efter vintern och körde två tvätter. Känner mej mycket möjd.

img_8919.jpg

Vi väntar med spänning på körsbärsblommorna…

img_8922.jpg

Vi har faktiskt annat än gult i trädgården, dessa Bergenior har vi inte sett blomma på flera år – Rådjuren har hunnit före, men inte i år…

img_8925.jpg

Maken kommer tillbaka efter sitt arbetspass med bryggorna…

Mycket hostmedecin blir det…

Eländet håller i sej… Idag har det tagit sej uttryck i att jag inte har någon röst. Vi hade en del ärenden som skulle uträttas idag och när vi var på väg i bilen så sov jag!!! Jag sover aldrig när jag åker bil, väl hemma igen så fanns det inte tillfälle att sova, men snart så…

Dagen har varit varm o skön, helt underbar. Men de har lovat sämre väder och faktiskt så blev vinden något svalare i kväll. Vi får se om de har rätt, antagligen.

Vi hade en kille här idag som har räknat på att ta ner ”skogen”! på vår tomt. Billigt blir det inte men man får väga arbete mot … ja, att kunna sitta o titta på istället när någon annan arbetar… Maken verkar tillfredställd med det hela, och eftersom jag inte vet hur man hanterar motorsågen – ett område jag vägrat att bli delaktig i – så måste det ske med hjälp av utomstående. Och då väljer jag också att tycka att det blir bra…

img_8901.jpg

Vi hade en gäst idag på altanen, en vilsen vinbärsnäcka…

img_8914.jpg

Så här fin var rabatten hemma i Årsta…

img_8916.jpg

Och körsbärsträden hade slagit ut…

Hur snorigt kan det bli…?

Idag är jag fortfarande en dålig kvinna. Förkylningen har slagit till med full kraft en gång till och jag håller på att mista rösten… Kanske ganska skönt för maken, men irriterande för mej. Skall det aldrig gå över detta snorande, hostande och harklande. Jag har gjort av med en flaska hostmedicin redan och måste fylla på i morgon, otaliga halstabletter och ja, ni vet…

Annars har det varit en skön sommardag idag. Granne Bengt, som återkommit från sin vintervistelse i Portugal, kom över på en fika och vi satt ute och verkligen njöt av värmen. Idag har vi också nästan kunna se hur träden blivit grönaren o grönare… Maken klippte gräsmattan för första gången, ja vi har verkligen fått känna av hur det kommer att bli.

Men inte än, för nu har man lovat kyligare väder igen. Och det hör väl till med kyla över Valborg, vi får se hur det blir och hur den kommande natten blir för min del. Fick också veta att barnbarnet på Värmdö fått vattenkoppor…

img_8889.jpg

Vi ser nästan minut för minut hur löven slår ut…

img_8892.jpg

Forsythian nästan bländar oss…

img_8894.jpg

Märks det att jag gillar gult…?

img_8898.jpg

Tittar man noga så kan man se maken…

Förkylt, igen…

Idag har det varit ett strålande väder, varmt o skönt. Efter en jobbig natt, då jag knappt fick någon sömn – pga av att det var svårt att andas. Ont i halsen o täppt näsa.

Jag satt ute med maken en stund i morse o drack te, sedan har jag tillbringat tiden i sängen. Jag har åkt på något som värker i halsen, kan inte svälja, det värker i huvudet och alla leder. Antagligen en släng av influensa. Så jag, som aldrig tar en lur på dagen har sovit i stort sett hela dagen. Det kändes lite bättre i eftermiddags när jag vaknade, men nu är det dags att krypa tillbaka och inta diverse medikamenter för att få en någorlunda sömn…

Forsythian har slagit ut men inte körsbärsträdet. Får se hur jag mår imorgon om jag kan åstadkomma några bilder…