Som jag skrev igår, tiden rusar, och jag får anstränga mej för att komma ihåg vad jag gjort idag. Jag har haft tvättstugan, gick jättebra när maken var hemma. Han tog hand om Alex, men sedan hade han ett möte och tvätten var inte klar, barnbarnet skulle sova och hur gör man… Barnbarnet fick skjuta upp sin sömn i tre kvart och följa med mej i tvättstugan. Förstår inte hur småbarnsmammorna klarar av detta i vårt hus. Hissen går bara till gatuplanet och tvättstugan ligger i källaren. Jag fick bära ner vagnen, sedan fick jag bära upp vagnen och tvättkorgen, i omgångar.  Barnbarnet är mycket snäll och tålmodig och vi kom upp i lägenheten igen. Jag var helt slut och han var trött. Han kunde åtminstone lägga sej och sova middag, men inte jag.

Sedan bar det av till dotterns arbete, hon behövde få ”amma av sej”… Barnbarnet fick inget mellanmål och jag såg framför mej en mardrömsresa med tunnelbanan. Men han var helt facinerad av allt och alla, speciellt en svart dam som satt och pratade i telefon. Hon blev fullkomligt utstirrad av honom… 😉

Han skötte sej med den äran på kontoret och mamma kunde vara stolt över sin charmige son, mormor också.  Sedan bar det av hemmåt, jag försökte ta några bilder – för framtiden – för att han skall kunna se att han varit i Stockholm som bebis, men han var måttligt intresserad.

Ikväll har dottern lämnat över barnbarnet i min vård, hon skulle äta en  bit ute på restaurang med goda vänner. Barnbarnet uppförde sej väl och somnade som ingenting. Efter en timme pep han till och jag skyndade in och stoppade in nappen. Efter ytterligare en timme pep han till igen, men då hjälpte det inte att peta in nappen…. Det tog en  timme och fyrtio minuter innan jag fick honom att somna igen. Försökte ge honom nappflaska med välling, och han tog snällt flaskan, men när det kom välling i munnen så höll han på att kräkas…

Mormor vill att jag skall dricka välling ur nappflaska…

Hos mamma på kontoret…

Ja, ja, mormor, jag ser att det är Djurgårdsfärjan…

…och  Ånedin linjen…

Mormors ”senilsnöre” är  bland det roligaste jag vet…

Nu har det gått en dag till, det är redan över midnatt. Vart tar tiden vägen.

Igår kväll så vaknade barnbarnet vid midnatt och ville inte somna om igen. Jag var som vanligt vaken – liksom nu – så jag tog honom så stackars mamma skulle få sova lite. Efter en halvtimme bedömde jag att han var så trött att jag kunde lägga honom. Det tog ca 5 sekunder, så stod han upp i sängen igen. För att inte väcka mamma så gick vi ut i vardagsrummet och fortsatte att leka med prasselboken, den färgglada plastkedjan och reklamblad, de prasslar också jättebra + att man kan stoppa dem i munnen och tugga av lite.

Barnbarnet var så trött och om jag kunnat fördröja blinkningen lite så skulle han somna direkt. Men små barn har den instinkten att de blinkar inte då de är trötta, på så vis kan de bli ännu mer trötta och kommer in i det övertrötta tillstånd, som aldrig leder till sömn. En, om möjligt, ännu tröttare mormor försökte att gosa på det sätt som tvingade barnet att blunda, och kl 01.40 så verkade det vara möjligt att lägga barnet i sängen. Vilket jag gjorde, han började pipa direkt och väckte sin mamma. Nu är det inte så svårt att väcka småbarnsmammor, de sover bara till hälften, så hon satte sej upp direkt. Barnet ammades och mormor gick till sängs, men låg vaken en stund för säkerhets skull – beredd att rycka ut igen. För några sekunder lät det som om det skulle bli så, men det blev tyst och även mormor somnade.

Imorse kunde dottern gå till sitt arbete, inte helt återställd, men feberfri. Maken och jag var lite nervösa för att barnbarnet, som fortfarande sov, skulle sakna henne när han vaknade. Men det gick mycket bra, barnet visade upp sin soligaste sida och så förblev han hela dagen. Vi tog en promenad i det vackra, men blåsiga, vårvädret. När dottern kom hem så bar det av till Dalarö och barnbarnets farmor o farfar. Det var glada att träffa sitt barnbarn och barnbarnet verkade glad att se dem.

Den gamla bredbands historien har pågått ända tills nu ikväll, då dottern verkar ha löst problemet – tack!!!! Nu håller vi tummarna att det fortsätter så…

Barnbarnet älskar att gå, visserligen med magen före, men ändå…

Det här är Farfar…

… och det här är Farmor.

Och så här är det att byta blöja på barnbarnet, han försöker hela tiden komma undan, och undan går det…

Idag var det ingen snö, men temperaturen var inte mycket att hurra för. Men vi försökte oss på en promenad på eftermiddagen efter barnbarnets sovstund. Den blev mycket kort, promenaden alltså. Vi nöjde oss med att utforska en lågbrisbutik som finns i närheten. Vi fyndade bl.a. kanadensisk lax.

Sovstunden, däremot, hade nog kunnat pågå en bra stund, jag fick lov att väcka det stackars barnet. Vi försöker få honom på svenska tider, det har inte gått så bra hittills. Han somnar direkt och sover gärna länge på dagen, men natten… Då håller han stackars mamma vaken, det är ju hans dag. Vi håller tummarna i natt igen, för mammas skull – hon behöver all sömn hon kan få för att bli av med sin superförkylning.

Han är så rolig att titta på, så glad hela tiden, (utom när han inte vill sova på natten), och nu har han lärt sej att klappa händerna, och han klappar faktiskt så det hörs och han gör det gärna. Han älskar att läsa sönder tidningar, och när de gått sönder så äter han dem gärna. Han äter sin mat med god aptit, men… när det blir efterrätt så vill han inte ha. Han avskyr frukt, så idag gömde jag lite frukt i hans gröt. Han höll på att kräkas, och det var ingen teater… stackars barn, mormor som lurar i honom frukt… 😉 Får se vilken strategi vi använder imorgon.

Sedan var det dags för kvällsbad, i diskhon. Den fungerar bra än så länge. Vi tog bort mattan och sedan var det bara att torka upp och köket var nyskurat. Barnet var överlyckligt och plaskade på utan leksaker ända tills mamma ansåg att han skulle tvättas också… Efter badet sov han i en timme, och han har gjort oss sällskap ikväll, hur pigg som helst och glad… Vi får se hur natten blir…

Inget fel på sömnen här inte….

Vi har jätteroligt…

Bäst att  blunda när det stänker så…

Barnbarnet må ha somnat så fort vi lade honom i sängen under dagens små sovstunder, men… när det blev natt … Han höll sin mamma vaken, vilket innebar att även mormor var vaken och grannen…. Hörde hur grannen/arna bytte sovrum. Själv steg jag upp vid ett-tiden, tror jag att det var, och erbjöd mej att vara vaken med det klarvakna barnet. Mamman var då nästan medvetslös av sömnbrist och influensa liknande symtom. Men hon tyckte jag skulle sova, med den reservationen att hon kunde komma och be om avlösning. Jag stängde min sovrumsdörr och somnade – det var tyst, så jag trodde de gjorde detsamma, men… Vid åtta-tiden knackade det diskret på dörren, då ville dotterna ha sin avlösning. Barnbarnet hade hållt sej vaken till kl 4 på morgonen och sedan vaknat vid sju igen, och nu orkade mamman inte längre…

Mormor, inte så pigg hon heller, staplade upp och tog över ett barnbarn som strålade som en sol. Han var rena underbarnet. Jag försökte vara lika glad. Efter någon timme var det dags för gröt och en liten ”nap”, som det heter på hans språk. Han hade lika svårt som kvällen innan att koppla av och somna. Fick gå in flera gånger och lägga ner honom, han var så trött. Men till slut så tog jag till mitt gamla ”mamma-knep”, dvs jag strök honom över ögonen så att han var tvungen att blunda var gång, inom 5 minuter så sov han… puh..! Men då var det ingen idé för mej att försöka sova.

Det hade snöat under natten och fortsatte en stund på förmiddagen, det var vackert. På eftermiddagen försvann all snö och vi tog en promenad till matbutiken. Dottern frossade i svenska ostar och plockgodis. Ostarna skall till USA, men godiset är redan slut, hon fick lite hjälp av maken då han kom hem från ön.

Just nu sover barnbarnet… håll tummarna…

Jag hade satt två klockor och telefonen på ringning i morse. Det kanske var tur, för jag var himla trött och visste knappt var jag var. Staplade upp och kollade på nätet om Dotterns flyg var på tid och det skulle komma 20 minuter tidigare, så det blev inte tid att dricka upp teet. Det var minus två grader så jag ville kunna ta det lugnt, men det var faktiskt inte halka. Såg lite frost norr om stan, men jag var där i mycket god tid och hade tid att ta en kaffe o macka. 50 kronor…

Dotter med barnbarn kom ut. Dottern var jättetrött, tror jag det och ensam med allt, packning, handbagage och en bebis. Sonsonen var allvarlig och tittade med stora ögon på allt. Han hade inte tid att somna i bilen ens. Jag trodde att han skulle vara mycket blyg och ”mammig”, men det gick faktiskt bra meddetsamma… 🙂 (Stolt mormor…)
Det var nog bra att jag hade hagen, han är snabb som en vessla och nyfiken på allt. Men vi har också suttit tillsammans i soffan och lekt. Han har varit ordentligt duktig, trots tidsskillnaden, han vet nog inte om det är natt eller dag, men han visade tydligt då han var trött och en stolt mormor kunde lägga honom och han somnade direkt… Mormor kan dessutom inte ta ögonen ifrån honom, han är inte bara glad, han skiftar också utseende hela tiden. Ena minuten ser man stora syster, nästa pappa och nästa mamma. Ibland är det en blandning av alla tre. Men mest är det nog hans glada leende som är så lått att locka fram. Hoppas att det håller i sej när jag skall ta hand om honom själv. Nu finns ju mamma där som en säkerhet…

Kolla in…

Snart har jag bitit hål i den här vällingkartongen…

De spelar väldigt bra musik på TV……….