Ja, det fortsätter… Imorse kunde jag inte ta mej ur sängen. Jo, jag tog mej ur sängen efter ett tag, men det gick inte till så att jag kastade benen över sängkanten och steg upp… Det var ett centimeter by centimetersgöra. Upp kom jag och stapplade omkring som en gravid Frankenstein… Efter några timmar så ringde jag till kiropraktikern och sa att nu går det inte längre – man kan inte leva med en känsla av att en kniv sitter i ena höftbenet.

Jag kunde komma direkt om jag ville, men jag ville duscha först… det tog sin tid… Tog mej dit, och han tryckte in sina tummar, knogar eller vad det var, och bestämde att jag skulle ha akupunktur… Han satte sina nålar o grejade – rejält – men eftersom jag låg på mage på hans brits, så kunde jag inte döda honom…

Han såg lite förskräckt ut när jag äntligen blev befriad, han knycklade ihop mej några gånger och sedan gick han efter en ispåse. Jag tog mej hem, men insåg att jag skall förse mej med en lapp i handväskan som talar om telefonnummer till någon som känner mej…

Eftermiddagen har tillbringats i lugn o ro på sängen, stundtals med isblåsa.

Vi har med spänning väntat på om makens nya kreditkort skall komma, har ju varit på väg i flera veckor nu – men enligt uppgift så skulle det faktiskt ske idag – och mycket riktigt. Kl 4 ringde det på porttelefonen och där kom UPS o nu har maken blivit kreditvärdig igen.

Kvällen har tillbringats framför TV:n, det har varit två bra filmer på raken. Tyvärr så har vi så dåligt ljud på TV:n att många av replikerna går vi miste om, men jag har den uppfattningen att båda filmerna var bra…. Till o maken höll sej vaken…

Imorse tog jag mej knappt ur sängen… de senaste dagarnas ”happy life” med kiropraktikern har resulterat i baksmälla… Jag kunde knappt böja mej över tvättstället för att tvätta mej i morse, Går omkring som en slags gravid Frankensteins monster… Min första tanke var att gå tillbaka o klaga o be honom ”göra om’et”… men vid närmare eftertanke så…. det fick vara.

Efter frukost så promenerade vi iväg, dvs jag stapplade lite monsterliknande, maken o jag…. Vi har en hälsokost affär inte så långt ifrån, och jag tänkte att de brukar kunna sådana här saker. Den ligger i samma byggnad där min ”eminente” doktor håller till – han med foten, ja, dvs han som skulle bota min fot… Det här börjar utveckla sej till en slag sjukdomsjournal …

Jag fick tips om en man som ger den sorts massage som jag fick i Ghana, och som jag känner desperat behov av. Han höll till tre trappor upp. Man skulle ringa på klockan på dörren och sedan stiga in. Vilket vi gjorde. Det dök upp en man med oljiga händer, han var mitt i en massage, han sa att han inte skulle ha tid förrän om 1½ vecka… Men han ville att jag skulle ringa… Jag fick själv leta fram visitkortet, hans händer var för kletiga…

När vi kom ut i trapphuset igen så var där en dörr som hade skylt om en doktor som utövade akupunktur, kinesiskt medicin mm mm, men jag tyckte också det såg ut som om ett av orden kunde vara naprapat… Jag bestämde mej för att gå in o beställa tid. Hade hoppas på en tid i dag, men tomten var fullbokad… Ja, han såg faktiskt ut som en blandning mellan gammaldags tomte/vätte, trollkarl o jag vet inte vad – med kalott på huvudet… Skägget var grått o spretigt och räckte en god bit ner på bröstet… Jag är emellertid en modig person o undrade när han hade tid. På tisdag får jag komma. Jag har bokat tiden – vi får se om jag är lika modig när den dagen kommer eller om jag avbokar…

Vi fortsatte till nästa institut, jo där kunde jag få massage idag, inom två timmar… Jag infann mej och det var skön massage, men inte av den typ som jag beställt, så jag är nu insmord på hela kroppen med olja, även håret är helt inkletat – hon gjorde huvudmassage – mycket skönt – men det lämnade mycket synliga rester, håret ser ut som om det inte är tvättat på flera veckor.

Ryggproblemet återstår dock, vet inte om jag skall gå tillbaka till chiropraktikern imorgon – han som ställde till det – och att han får rätta till det. Men det känns inte helt optimalt… Jag får sova på saken o se hur jag mår imorgon…

Jag har ju lite mani på solnedgångar – så håll tillgodo…

Den är nästan ny, men inte riktigt… tyvärr.

Denna vy, från loftgången, upphör aldrig att fascinera…

… liksom ljuset – från samma loftgång…

Yvonne kom idag, jag börjar få dåligt samvete – berättade jag att hon är gravid? Fick veta i förra veckan, från agenten som rekommenderade henne, att hon är i 7:e månaden. Hon är ju ingen slankis precis, men att hon var gravid skulle jag inte ha misstänkt. Idag såg man en liten tillstymmelse till mage och då kändes det jättefånigt att hon skulle städa vår lägenhet o putsa fönster. Själv skulle jag till kiropraktikern och sedan satt jag med mitt – icke kroppsarbete…

Jag gick som sagt till kiropraktikern, han heter van As i efternamn… En kul yngre man som böjer mej lika lätt som en fjäder, att det sedan knakar o brakar lär höra till. Efteråt så skall jag stå upp på golvet och så tittar han förväntasfullt på mej och undrar hur det känns… Hans blick ser verkligen förväntasfull ut och jag vet inte vad jag skall svara… Jo, det är väl ok, försöker jag få fram, men han vill höra mer… Hur säger man det när det känns ok… inga sensationer, som förra gången då jag hade svårt att hitta balansen på huvudet under några sekunder.

Idag sade jag att jag måste ha massage, eftersom mina axlar är stenhårda o värker. Då fick jag sätta mej på bristen, han nöp lite i ena axeln, och sedan tog han fram en massageapparat och körde en stund – utanpå tröjan. Hos en kiropraktiker klär man inte av sej… Sedan fick jag lägga mej på britsen och han kände i nacken och knäckte huvudet åt båda hållen. Jag har precis läst en roman där huvudfiguren råkade ut för en olycka och det var så viktigt att inte röra på huvudet för att personen inte skulle bli förlamad… Så gissa vad jag hann tänka… Det brakade till duktigt och obehagligt åt båda hållen, det blev bra på den ena sidan, men den andra är nu mindre bra… Så det får jag leva med till på måndag då jag skall träffa honom igen…

Ser inte riktigt fram emot dessa möten, tycker faktiskt det är obehagligt när han säger att jag skall andas in och sedan andas ut och då vet jag att han knäcker till… Men jag blir lite imponerad av mej själv, visste inte att jag var så böjbar, eller är det töjbar… 😉

Klockan stod på ringning i morse, kvart i sju. Jag hade tid hos tandläkaren, inte för att jag trodde mej om akuta problem, men det är helt andra priser här, så varför inte utnyttja det. Det är ju inte kul att gå till tandläkaren hemma, inte roligare här, men lite mindre trist när man skall betala.

Har haft lite problem med ilningar i tänderna när jag dricker kallt, har haft det i några år och rådfrågat min tandläkare hemma, som rekommenderat små ”flaskborstar” som jag skall dra mellan tänderna varje gång jag borstar. Det har jag också varit duktig o gjort, men… problemet kvarstår. Nu tänkte jag att vi får se om de har andra idéer här, ock så, det hade de. Dvs den unge, snygge tandläkaren, ca 35… så där, sade att jag var för nitisk när jag borstade och nu skulle han ”försegla” – de tandhalsar som tittat upp ur tandköttet…

Han gjorde iordning stora sprutan… Han såg antagligen min min, jag måste ha sett förskräckt ut, för han frågade om jag inte ville ha bedövning, för det skulle bli väldigt kallt när han jobbade… Jag sade att jag aldrig brukar ta bedövning (det beror faktiskt på att sprutan är värre än borren – tycker jag). Han sa att jag fick bestämma själv, men att det skulle bli obehagligt kallt, så…. Jag kände mej lite fånig, eftersom det antagligen verkade som om jag var jätterädd för sprutor – fast å andra sidan så var det en jättestor spruta, men nålen var antagligen pytte… Jag tog sprutan.

Han beklagade sej att han var tvungen att sticka två gånger, för optimal bedövning, men eftersom han lagt på bedövningsgel innan, så kände jag inget. När han stuckit klart sa han att nu det värsta var över, kändes ju betryggande…

Jag gick därifrån med förhållningsorder om att inte äta eller dricka på en timme, han hade gnidit in tänder o tandkött med flour. Han sa att jag kunde borsta bort det efter timme om jag ville, men gärna låta det sitta kvar ett tag. Han talade också om att det var brunt. Så jag, som hade några inköpsärenden på väg hem, vågade inte öppna munnen – såg framför mej hur det skulle se ut med bruna tänder…

När jag kom hem och tittade i spegeln, så såg det helt vanligt ut, bara om jag kollade långt in så var det en gulaktig beläggning, som jag pillat på idag, ungefär som gummi som lossnat i små remsor.

Ja, han verkar så bra, så jag har bett om kostnadsförslag att byta några fula plomber, vi får se vad han kommer upp med, men jag har nog funnit min tandläkare. Förlåt, min tandläkare hemma – men jag sökte för samma problem för några år sedan, och… problemen har i alla fall fortsatt.

På eftermiddagen fungerade det oskyddade nätverket och vi lyssnade till Sveriges Radio – till o från…

Det är nu två veckor sedan den lilla familjen åkte hem, men – två av de solrosor som ingick i buketten står sej fortfarande och lyser upp tillvaron…

Maken njuter av Trafikrapporten från Radio Stockholm…

Två veckor…. idag.

Vi lämnade tillbaka brödbilen idag, de var så glada att få den tillbaka och kollade så att vi inte hade glömt något bröd kvar i bagageluckan…

På vägen tillbaka så det blev det äntligen av att gå in o beställa massage – som jag tänkt göra sedan vi kom i november. Det var bara det att just nu hade de ingen massör, men en kiropraktiker. Jag var modig o beställde tid, två timmar senare fick jag komma. Han kände o tryckte in fingrarna i hullet, att de kan känna genom allt – inklusive kläder… och innan han bände så satte han några nålar… Sedan knäckte han och det knakade o nästan brakade. Konstigt hur man kan knyckla ihop en människa och hon fortfarande håller ihop… Upplevde en del sensationer… men kände mej helt ok när jag gick därifrån. Bl a fick han ordning på mina axlar som jag inte orkat räta upp de senaste månaderna. Kändes väldigt konstigt med huvudet, trodde nästan jag skulle tappa det innan jag hittade balansen.

Eftersom jag linkat fram så konstigt de senaste veckorna, så har det blivit ont på andra ställen i min fot, dessa försvann också meddetsamma, även om lite smygit sej tillbaka ikväll. Har också fått lite ont i en nackmuskel, men huvudet sitter fortfarande rakt upp… På onsdag skall jag komma tillbaka, då får vi se vad som händer. Han påpekade att man inte kan rätta till allt på en gång, utan det kommer nog att ta 4-5 gånger.

Har kommit gång lite med mitt eget, bara lite smått, tar sådan tid att bara hitta de grejor jag behöver, har inget riktigt arbetsbord eller organiserad arbetsplats. Har i alla fall en bricka där jag samlar allt. Imorgon skall jag köpta tyg, som skall tvättas o förhoppningsvis så kan jag trycka på torsdag. Eftermiddagen har ägnats åt lite skisser o färgförslag, men blir lite halvdant då jag inte har ordentliga färger. Har i alla fall några nya idéer, så får vi se om det kan bli något.

Kvällen är ljuvlig och jag sitter här ute på balkongen och vill helst inte gå in o lägga mej. Kanske man skall fundera på en säng härute, men det kanske blir för mycket av det goda… 😉

Sista dagen för vår hyrbil och vi ville utnyttja den på ett smart sätt… Vi skulle leta efter ett till parasoll för balkongen. Solen börjar dra sej norrut och då får vi s.k. ”söderläge” på vår balkong – trots att solen står i norr, det är ju tvärtom här på det södra halvklotet – dvs solen kommer in mer o mer o det blir varmare o varmare. Men det börjar samtidigt ta slut på sommarsäsongen, det är lite av slutet juli/augusti – alla sommar prylar är slut eller på rea. Vad gäller parasoller så finns några stranparasoller fortfarande att få, men inget större, som vi behöver… Så det ärendet blev ogjort. Vi hade lite annat på agendan, vilket vi lyckades bättre med. Bl.a. en timer för köket. Vi har en på ugnen, praktiskt, men den hörs inte in i rummet. Så nu har vi köpt en – röd – ful, men förhoppningsvis så fungerar den…

Vi hade bestämt att vi skulle försöka äta lunch i Constansia, och vi hade sett ut flera alternativa lunchrestauranger, dvs vingårdar, alla var fullbokade. Vi fortsatte mot Simontown, slogs om parkeringsplater en bra stund, jag var ordentligt sur, när det bara löste sej. Rätt plats vid rätt tillfälle, en liten vink från en parkeringsvakt o simsalabim, så var vi parkerade… Lunchrestaurangen var emellertid full, vi försökte boka om en halvtimme – men inga garantier. Så vi tog en promenad o tittade på en konstuställning, bara så läckra afrikanska målningar – vi hade kunnat köpa ett flertal, men vi är inte stadd vid den kassan…

Vi gick tillbaka till restaurangen o sa att vi ville ta något att dricka medan vi väntade, och sim sa la bim, så hade de ett bord. Maten kom med rekordfat och den var god. Sedan styrde vi kosan de två svenskar som driver B&B i Fish Hoek, de var lite osäkra på tiden som de skulle vara hemma. Vi åkte runt o tittade lite i staden o dess omgivningar. För några år sedan tittade vi på ett litet hus där – ”Lock up and go”, det var jättefin o vi var sugna, men tack o lov så hejdade vi oss och idag fick vi bekräftat att vi gjorde alldeles rätt…. Staden är liten o trevlig, men en bit från centrum – jättetråkig…

Vi åkte hem och – gissa – jo, vi satte oss på balkongen o njöt…

PS. Idag kommer bilden, men jag höll på att blåsa bort när jag tog den, vi var uppe på en bergskedja – ser man inte – vi försökte söka lä. Det gick knappt att öppna bildörren…

Så här ser den ut, ”brödbilen”…

Utsikten från restaurangen – Simontowns hamn…

Vår vackra kustväg…

Det blåste från fel håll idag, vågorna bröt mot stranden, men vinden blåste utåt. Ganska effektfullt i verkligheten…