Morgon på balkongen, har ni hört det förut…? Sedan bar det av mot Kirstenbosch – vi skulle köpa biljetter till Cliff Richards konsert. En konsert i botaniska trädgården med medhavd picknick, lät jättetrevligt. Men man ville ha 400 kr per person, och vi tyckte inte vi ville betala så mycket + taxikostnader för en gammal ansiktslyft nostalgi. Så vi åkte därifrån utan att köpa biljetter.

Vi hade bestämt att äta lunch med två svenskar som bor i Somerset West, och de tog oss med till en mysig restaurang på en vingård. Underbart gott vin och en fantastiskt god oxfilé. Sedan åkte vi till deras mysiga hus och satt på deras altan o tittade på den underbara utsikten mot False Bay och Table Mountain, som ur deras perspektiv ligger i horisonten.

Vi blev sittande ganska länge och kom tillbaka till Kapstaden precis som solen gick ner i ett otroligt färgspectra. Det underliga är att samma sak hände förra gången som vi åkte från dem, den otroligt osannolika solnedgången, rena hötorgskonsten. Den gången misslyckades jag med kameran, gick dåligt att köra och ta foto. Den här gången satt maken redo med kameran – då ringde telefonen… så jag fick fibbla med växelspak o kamera igen…

Och… jag glömde ta bilder av ”brödbilen” – igen, ni får tåla er till imorgon…

Ett glatt gäng, efter en underbart god lunch …

Fantastiskt ljus, det är False Bay som blänker till vänster och Table Mountain o Devils Peak till höger.

Table Mountain o Devils Peak ur motorvägsperspektiv…

Lite skakigt, men Signal Hill har en osannolik bakgrund, eller hur…?

……..!

Vaknade tidigt i morse, maken duschade och skolbarnen började sitt bollspel – som vanligt. Har funderat på om det är s.k. värstingar, som måste aktiveras före skoltid för att kunna sitta still under lektionen… Det är inte normalt att ungar spelar boll kl 7 på morgonen. Gjorde väl inget heller, om de inte gastade så för benat. De skriker mer än de hanterar bollen…

Jag vände mej på andra sidan o drog ”nåt gammalt” över huvudet, så jag skulle slippa höra. Lyckades tydligen ganska bra, för jag vaknande inte för än 8.40. Och det var inte så mysigt eftersom vi skulle hämta hyrbilen och jag hann knappast vakna. Jag är mycket trögstartad på morgonen, och har haft tillfälle att utveckla den egenskapen de senaste åren…

När vi kom till biluthyrningsfirman, var de falktiskt där… har inte alltid varit fallet. Men denna gång var vi tacksamma, eftersom det inte fanns hyrbilar att uppbringa ens hos deras konkurrenter. De bad om ursäkt idag att de hade varit så dåliga på att höra av sej, men det fanns inga bilar – och denna hade dykt upp i sista stund. Jag skrev häromdagen att vi var lite oroliga för att det skulle vara nåt konstigt, typ strandbagge eller nåt. Men det var rätt uppfattat, det är en VW Caddy – liknar en brödbil eller annat utkörningsfördon för små firmor… Den har i alla fall AC och powerstyrning, och vi sitter ganska högt över marken. Vi syns nog också ganska bra i trafiken – fyrkantiga som vi är. Glömde fota bilen idag, bilden kommer imorgon istället.

Den tog oss först till flygplatsen, vi skulle försöka bli medlemmar i British Airways frekvent flyer program, men det har de slutat med för flera år sedan… man skall gå in på nätet… Sedan tog den oss till Paarl, Minister of Home Affairs, där vi efter en stunds väntan fick vår stämpel i passet och vi får nu stanna till den 14 mars, så nu har vi svart på vitt…

Sedan skulle vi passa på att köpa biljetter till Cliff Richards consert, men ”genvägar är senvägar”… och vi kom vilse och när vi kom rätt, så hamnade vi i enorma köer – det skulle vara en rugby match i närheten, så vi bestämde att vi skulle åka hem istället. Vi får försöka få biljetterna imorgon istället, då kommer vi från rätt håll.

Kvällen har avnjutits framför TV:n, det var en underbart kul film med Jack Lemmon o Walther Matthew, sedan lade vi i en svensk film och fortsatte av bara farten. Nu är det för sent – som vanligt – maken har lagt sej och jag skall försöka ladda upp detta. Igår blev det något vajkalle, så jag håller tummarna för att det skall fungera ikväll…

En vacker genväg, eller hur…. ?

…… !

Idag hade metrologerna lovat dåligt väder. Men så var det inte i morse när vi tillbringade våra sedvanliga timmar på balkongen med vårt te. Fast jag förstår dem, meterologerna, om det blir lite fel i diagnoserna ibland. I svensk TV så får de ca 5 minuter och har detaljkartor och kan verkligen lägga ut texten. Här får de den tid som blir över på nyhetssändningen och ibland är det 1 min.

På den minuten så rabblar man hela Sydafrika, som är större än Europa och har de mest skiftande klimatzoner… Så de gör det ganska bra iallafall, om de lovat dåligt väder, så kommer det dåligt väder. Det gjorde det idag också, men inte förrän sent på eftermiddagen, men då gick det fort… Ja, jag hann inte med att se – men såg att det blev mulet och att det blev väldigt lågt i tak, molnen kom verkligen fort. Jag hade gått in och satt mej vid datorn, och efter en stund så bestämde jag mej för att gå ut och fälla ner parasollet. Då var vi verkligen inne i molnen, det duggade effektivt, allt var blött. Skolan, som antagligen skulle ha en tillställning, ställde in. Jag hade iakttagit dem när de skulle sätta ihop två partytält, och jag fick en liten påminnelse om hur det var när vi skulle sätta ihop partytält till mammas 80-års fest. Vi skrattar än i dag då vi ser bilderna o filmsnuttarna… De klarade sej bättre. Men eftersom det blev regn, så blev det ingen ting och ställningarna packades i hop igen.

Vet inte riktigt än hur det skall bli med denna kallfront, eller vad man kallar det. Vi har ätit middag på balkongen och jag sitter där just nu och skriver. Ser at det är en kompakt molnskärm som drar bort, och bakom kommer stjärnhimlen fram. Vi får se hur et blir i morgon. Temperaturen är helt ok, ca 23 grader, fast det är kofta o långbyxor som gäller…

Organiserat ”Plocke Pinn”…

Bravo…

Uppe bland molnen…

Valentine… Alla Hjärtans dag…

Det var Yvonnes dag att komma och städa… Hon kom och hon gjorde vad hon skulle. Förra gången så gjorde hon något med golven som gjorde att det gnekade o att man halkade. Var ute för sent idag o frågade henne vad hon gjorde, hon hann göra det igen… Men hon använde det medel som man har för klinkers… Här skiljer man på allt. Ett medel för klinker, ett för kakel. ett för trä, ett för glas osv…. finns inget motsvarande Ajax, eller liknande – som man upplöser i vatten…. Våra golv är som hartsade dansgolv. Jag talade om för henne att nästa gång måste hon säga till innan hon torkar… Men till dess så kan vi åka kana på fotsulorna…

Maken har ägnat dagen åt att försöka fixa hyrbil. ”Våra” killar på uthyrningsfirman har lovat att komma tillbaka, men de hörde inte av sej. Vi ringede igen, de skulle komma tillbaka, men inte… De hade ingen ledig bil sa de.. Vi blev sura o ringde till andra firmor – fullbokat… Till slut så fick vi veta att Regeringen hyrt upp alla tillgängliga bilar denna vecka. Vi konstaterade att, eftersom vi fått våra visa, så spelar det nog ingen roll om vi hämtar dem i nästa vecka… Sagt o gjort, vi anpassade oss till det. Då ringde en av våra killar o sa att han fixat en vW cabb-nånting… så vi kanske skall skaffa öronlappar eller toppluva… Vad vet vi gamlingar om sådant, man kanske får öronsprång – eller vad det heter… 😉

Eftersom det är Valentine så hade maken, i ett ögonblick av nostalgi, försökt besälla bord på vår favoritrestaurang . Fullbokat. Han vände sej då till nästa favorit o lyckades. De, dvs restaurangfolket, har vid två tillfällen ringt o förvissat sej om att vi skulle komma – vilket vi gjorde. Maten var bara så god… sju rätters… men precis avvägt, det var så gott och vi var så nöjda. Vi lyckade också pricka in ett vin som var perfekt, även kyparen sa att det var ett bra vin – men det kanske de alltid säger – men gott var det.

Maken tröttnade innan vinet var urdrucket, han blev så trött så jag sade till honom att åka hem, vilket han gjorde… Så jag satt själv kvar o njöt. När det var dags att gå så kom jag att tänka på att det kanske inte var så lämpligt att gå ut ensam på gatan med kreditkort, ringar (hade kvällen till ära satt på mej dem) och nycklar. Så jag gick in på damtoaletten o stoppade alltsammans i bh:n. Där fanns gott om plats…, vet inte huruvida det skulle hjälpa, men behövde inte fundera – för när jag kom ut så stod maken där o hade fixat taxi…

Valentine…

Har blivit som tonåring på nytt… Jag kan sova hur länge som helst på morgnarna – tror jag. Eftersom maken väcker mej senast halv nio, så vet jag inte.

Samtidigt tenderar kvällarna att bli senare o senare, skillnaden mot förut är att jag numera också är trött när det är kväll. Igår var jag för trött att ens tänka på att uppdatera dagboken. Hade försökt se Frukost på Tiffanys, med Audrey Hepburn, men kunde inte höra vad de sa – vi har det ju inte textat på svenska här. Så jag återgick till en engelsk deckare som jag fått låna på dvd av syster Kicki. Kommer inte ihåg om den var textad eller inte, men antagligen – förstod ju allt… Vi svenskar är ju uppvuxna med att det skall löpa en textrems längst ner i rutan, så till slut finns den bara där o ingen tänker på den. Jo, här tänker vi på den o saknar den alldeles förf’ärligt…

Dagens händelse var att vi var till vår gamla lägenhet för att mäta fuktskador – samma gamla fuktskada sedan säkert 4 år tillbaka. Kom en kille som mätte upp fuktigheten. Det ser helt klart fuktskadat ut… Grannen, ovanför, som med all sannolikhet är skyldig dök aldrig upp… När vi väntat på henne i 25 minuter, så ringde vi. Jo, bilen hade bilvit dragen till verkstad… bla. bla . bla…. samma, samma… Agenten o fuktmätarkillen var åtskilligt irriterade – maken o jag trodde nog inte att hon skulle komma – så vi fick ju rätt på denna punkt- Återstår att se vad som hinner hända med badrummet innan det hela är åtgärdat, kaklet… kommer det att sitta kvar – och hur länge…?

Middagen avnjöts på balkongen tillsammans med alla de blommor som nu finns i huset. Ibisarna, stora skränande fåglar, har visat sej här idag med jämna mellanrum. Maken – inspirerad av Valentin – köpte rosor idag. Dessutom så är den bukett jag fick för en vecka sedan av den lilla familjen med svärmor fortfarande helt fantanstisk. Vi gladdes också åt våra ibisar, det har varit en, men nu verkar det vara en liten familj om tre individer som kommer med jämna mellanrum. Deras ljud är långt ifrån vackert, men man blir medveten om att ”Här kommer vi…”
Jo, den stora händelsen är ju att vi nu fått våra visa godkända. Maken ringen i morse, fick tydligen tag i rätt tjänsteman, han lät väldigt negativ, så maken påpekade att vi hade ett bekymmer. Våra visa går ut i slutet på denna vecka, så hur skulle vi göra… Inga problem, enligt honom, vi hade vi vår ansökan inne… Men han erbjöd sej att leta i pappershögarna och var borta i ca tio minuter, sedan återkom han och sa att det var beviljat i går. Så vi får stanna en månad till… Hurra!!

Med kikare, eller förstoringsglad kan man se dem…

Suddigt, men….

…. vackra, eller hur?

Nu har det börjat bli värme här igen. Vi som lever pensionärsliv tillbringade dagen på balkongen (var annars…). Det blev en promenad för lunch på en china restaurang. Ingen lyckad upplevelse tyckte jag, men maken var som alltid nöjd när han får mat o speciellt på restaurang…

När vi gjorde vår beställning så talade man om att köket stänger om 5 minuter, så om han, servitören, bara kunde lägga sin order så… Inga problem, vi visste vad vi ville ha. Jag beställde en fisksoppa o det kom in något med kyckling o majs och antagligen saltade kocken några gånger för mycket. Sedan hade vi beställt Biff i Oystersås, brukar vara gott, men återigen så måste kocken ha saltat några gånger för mycket. Däremot saknade jag lite mer krydda i maten, så jag frågade om de hade Sambal Oelek, den där starka såsen som brukar stå på border på china restauranger. Nej, det hade de inte, och han förstod inte riktigt vad jag menade, men de hade inte vad jag frågade efter…

Vi gick hem o gav maken ett fotbad. Han har nu protesterat mot det i flera veckor, men det är inte så att herrars fötter klarar av att gå omkring i sandaler o flipflaps i månader… lika lite som damers fötter klarar av det. Men vi damer klarar av det med fotbad – men sådant behöver inte herrar ta. Och det behöver de inte heller om de tar långa promenader längs stranden ibland, men det gör man inte här pga av kylan i vattnet. Fotbadet klarades av under protester, fötterna blev väl inte som barnrumpor precis, men den värsta risken för självsprickor avvärjdes. Jag har en känsla av att det nu kommer att bli promenader längs vattnet i framtiden, trots temperaturen.

Ja, vi får se var vi skall tillbringa framtiden, ialla fall den närmaste månaden. Vi har fortfarande inte fått svar på vår visumansökan. Vi får så olika besked, och ett besked är att om vi inte fått visum när vårt gamla gått ut. Då skall vi åka till dem dagen efter…! Och då skall någon tjänsteman ge oss ett papper med en stämpel som säger att vi har ansökt om förlängt visum, och därför får vara kvar i landet, trots att visumet inte är klart än…

Vi undrar lite, vad händer om de säger nej, skall vi få ytterligare ett nytt papper som säger att vi fick vara i landet trots att de sa nej, och hur blir det med biljetten hem? Vi har ju fått ändra den redan för dyra pengar, och då måste den ändras igen för nya dyra pengar. Och vad händer om det inte finns plats på flyget, vi kunde inte resa den dag vi ville när vi ändrade och då var vi ute 1½ månad innan… En tjänsteman lovade att ringa oss, vi slutade vakta telefonen kl 19…