Imorse var det en tidig morgon, våra gäster skulle ta sej upp på Taffelberget, och hade bestämt sej för att vara där tidigt för att undvika köerna. Morgonen var ljuvlig, vindstilla o varm. De kom iväg i tid och det var inga köer, bara att köpa biljett och gå ombord på kabelvagnen. Maken o jag stannade kvar hemma på balkongen o njöt på vårt sätt med bok o tidning. Maken hade diverse ärenden, men jag hade bara att vila min fot, och det gjorde jag på bästa sätt – dvs jag satt på min säng med datorn o lade pussel och Taipei. Tiden bara flög iväg och hux flux var maken o gänget tillbaka.

Det hade fungerat så bra när de kom upp till kabelstationen, ingen kö – bara rakt in, upp och där uppe hade det varit vindstilla o skönt. När de sett vad de ville se, var det också bara raka vägen ner, och det är verkligen raka vägen ner. När kabelvagnen lämnar stationen, så är det i stort sett ”fritt fall” en stund… Väl nere så konstaterade de att kön var enorm för att åka upp med kabelvagnen, så de hade kommit i rättan tid. Vi fick tid till lunch tillammans och de fortsatte till poolen o badade hela eftermiddagen. Själv gick jag hem o vilade min fot och lagade köttfärslimpa till middag, fick faktiskt lite tid över till Taipei också…

Sedan blev det hårvård på balkongen, jag fick mörka slingor i håret, min frisör tyckte att jag skulle ha en rödaktig ton när jag var hos honom före nyår, men jag är ingen rödhårig typ och har inte känt mej så komfortabel när jag tittat i spegeln, det har inte riktigt varit jag. Svärdottern hade också färgat i rött o kände sej inte så nöjd, så vi gjorde på varandra. Jag har sett att hon blev väldigt fin, tror att jag är det också, men jag har inte stått framför spegeln än. Skall kolla ikväll när de andra lagt sej… gjort är ju gjort och …

Just nu sitter vi här på balkongen o de håller på att dona med sina kvitton, imorgon skall vi ner till Waterfront och de skall inköpa det sista o sedan få sin tulldeklaration för momsåterbäringen, de är mycket generösa med sådant här i SA, men rätt skall vara rätt.

Ja, tiden lider mot sitt slut, det har nu gått tre veckor, och detta är nog sista kvällen vi sitter samlade här på balkongen. Imorgon har vi beställt bord till ungdomarna, så de får en egen sista kväll på vår favoritrestaurang, Ambassadeur. Där sitter man och tittar ner på vågorna och solnedgången och de vet hur man gör Irish Coffeé…

Två nöjda kockar i köket…

Imorse var alla sömniga, maken kom in o väckte mej kl 8.30. Jag trodde jag var sist, men det var bara han och Leo som var vakna. Leo satt o tittade på filmen Bilar, igen, men vi får inte kalla den så, den heter Racerbilar, enligt honom. Han sitter som ett ljus, men vid vissa situationer så kommenterar han o i så finns där några läskiga avsnitt, skördetröskorna – då vill han gärna springa till mamma o pappa.

Efter hand så kom familjemedlemmarna upp och efter frukost bar det av till minigolfbanan. Dvs maken o jag stannade hemma, jag med min fot i högläge och maken först sittandes på balkongen läsandes dagstidningen, väger ca 4 kg – tar några timmar att plöja igenom. Sedan var han så trött att det blev sängen några timmar… Själv blev jag sittande med min tegelstensroman i några timmar.

När de andra kom tillbaka sov Leo i sin vagn o föräldrarna bestämma att göra detsamma, dvs inte att sova i vagnen, men de vilade i några timmar i sina sängar. Ingen orkade laga mat, så det blev Take away från grekrestaurangen, jättegott, men oerhört mäktigt – ingen åt upp sin mat. Leo vaknade också och är i skrivande stund fortfarande vaken, han ligger på mattan o leker med sin helikopter o mina gummiormar – som är avsedda att hålla duvorna borta. Han är totalt orädd för dem, men jag tycker faktiskt att de är lite läskiga. Jag vägrar att låta dem bita mej i fingrarna… 😉 mormor gick med på det, men jag satte fram en sked istället… Sedan fick de bita, eller om det var pussas, med varandra. Sonen har precis lagt ut dem på balkongen igen för att vi inte skall få hjärtsnörp i morgonbitti när vi kommer in i vardagsrummet…

Det har inte hänt så mycket idag, men maken har skrivit brev till sina två brevkompisar, två damer på 79 och 90 år, och vi har avslutat kvällen på balkonen, temperaturen är helt ok o måsarna är vid gott humör. Så nu är det dags att avsluta detta o försöka komma in på nätet och ladda upp detta i cyberrymden, vilket inte alltid går så bra, framför allt så kan det ta en enorm tid innan det är klart, är inte ovanligt att kl är 1 på natten innan jag lyckats. Jag har dessutom glömt ta fram kameran idag, så det blir inga bilder…

Idag har mormor o farmor varit till stranden med barnbarnet. Sonen o sonhustrun skulle till Waterfront, där ett kryssningsfartyg lade till igår då de satt där och åt lunch. Sonen konstaterade att det antagligen var ett av fartygen där en av hans kompisar arbetade och det visade sej att så var fallet. Så idag blev de ditbjudna på lunch o visning av fartyget. Det var typ 1000 dollar/dygnet (enklaste boendet… ) – men då ingick allt. Om man följde med hela rutten från Maiami och så småningom hamnade i Europa via Sydamerika, Afrika, Asien, Suezkanalen osv… hängde inte med riktigt. Då fick man rabatt och det skulle bara kosta 200.000 dollar, typ. Då ingick allt, även drycken… Då infinner sej en liten reflektion, som svensk…, det kanske vore bättre med lite lägre kostnad och man fick betala för drycken… man kan ju inte dricka i kapp – liksom…

Iallfall så hade vi en underbar dag på stranden, enorma vågor som bröt innan de kom iland, men det var otroligt vackert och barnbarnet var skräckblandat förtjust. Maken, som föredrog att tillbringa dagen annorstädes, han gillar inte sand… kom i alla fall o bidrog med KFC (Kentucky Fried Chicken) till lunch – mums… Sedan gick han sin väg medan vi mumsade, lite sand får man tåla

Kvällen avslutades på den snurrande restaurangen. Utsikten är formidabel o maten fantastisk… Där är också en ryska ?, som spelar flygel, väldigt bra – maken är helt lyrisk, och eftersom restaurangen snurrar, men inte hon, så passerar men henne två gånger, och vid två tillfällen hör man henne knappt. När vi passerar så ser maken så nöjd ut, när vi är på ”baksidan” så sitter han o väntar på att vi skall komma runt igen. Det är nämligen så fiffigt gjort att i mitten är en fast del, liksom ett nav, som inte snurrar, med trappa upp till restaurangen, köket och alla vinhyllor o allt som behövs i en restaurang. Det är bara borden som snurrar runt detta nav.

Väl hemma igen så avslutades kvällen på balkongen, där jag sitter än o skriver detta. De andra sover… Men kvällen är ljuvlig, ca 20 grader. Man vill helst inte lägga sej, men måste väl, det är ju en dag imorgon också. Men jag har en god stund kvar innan detta ligger på nätet med bilder. Dessa har jag inte ens hunnit ladda in o tittat på, så jag hinner nog njuta av denna kväll på balkongen…

De här vågorna är lite läskiga….

Jag gillar verkligen att sitta här uppe i luften och titta på utsikten som snurrar…

Jag gillar den här musiken…

… och den här pianisten…

Idag har mormor och farmor varit barnvakt. Föräldrarna drog iväg på shoppingrunda o maken åkte till stan för att fixa sin klocka. En liten ram, som sitter runt datumet, hade ramlat loss. Vet ingen annan som råkat ut för det, men maken brukar lyckas med att råka ut för det mesta…

Jag hade bestämt att idag skulle jag försöka trycka lite med de färger jag skaffade för två månader sedan. Samtidigt så skulle jag vara barnvakt till Leo, men jag bestämde att vi skulle trycka tillsammans. Vilket vi gjorde. Han satt först med kritor och en schablon och tränade med att göra giraffer, med den äran. Under tiden så tog mormor hand om honom och det blev flera giraffer och jag hann testa mina färger. Efter en stund så ville Leo också prova att trycka på tyg. Han skulle göra zebror. De blev faktiskt bra, farmor behövde bara ingripa några gånger… Så nu har vi två tryckta tygstycken som skall fixeras och av det ena skall det bli örngott. Vi får se vad det skall bli av det andra. Leo är mycket stolt, det är farmor med…

Sonen och sonhustrun hade en glad spenderar dag i Waterfront, och kom hem med massor med fina kläder, till en bråkdel av vad de skulle ha betalat hemma. De funderar nu på om de måste köpa en resväska till…

Eftermiddagen har ägnats åt städning av kylskåp, matlagning o förberedelse till middagen i kväll. Det blev lite som förr i världen, Leo satt på golvet i köket, som är minimalt, o lekte med sin helikopter och baklastare. Det var helt underbart att lyssna på honom hans ”gubbar” när de pratade med varandra. Det var också lite av balansgång att inte trampa på honom o hans prylar. Men trots att man fick ”tiptåa”, så var behållningen på min sida… 😉

Middagen har ätits på balkongen, och vi följde fullmånen när den steg upp bakom berget. Grannarna tycker nog vi är konstiga eller exotiska, som lever vårt liv utomhus – när man kan vara inomhus. Finns ingen granne, utom vi, som tillbringar i stort sett all vaken tid hemma på balkongen… Temperaturen har nu sjunkit till 19,8 grader, lite kylslaget med andra ord… Glömde ta kort på våra alster, de kommer imorgon.

Leo har bekymmer med fingret o behövde Farmors glasögon…

Den här bilden är till kusin Jenny: ”Jag har fått en tröja med en bild med bilen från filmen Bilar, som jag kan titta på hela dagarna om jag får…”

Som svalor igen, men som äkta nordbor så äter man utomhus när det är över 15 grader varmt…

Egentligen har det inte hänt så mycket idag, inga sensationer alls. Vi hade vår frukost, på balkongen förståss… Det är trångt men med god vilja så fungerar det, vi sitter som uppradade svalor med varsin tallrik o temugg. Den lilla familjen och svärmor drog iväg för lite shopping och sedan poolen.

Man har skrivit i tidningarna att det är problem med elektriciteten, och att vi skall vara beredda på strömavbrott… Så maken och jag gav oss av till billiga butiken, och hoppades att de skulle ha spritkök. De hade de, men när vi frågade en tjänstekvinna om motsvarande fotogen, så blev det en lång utläggning om att det var svårt att få och hon rekommenderade en grill i stället… Vi sa att vi skulle ha den som ersättning för att kunna koka vatten. Hon tyckte nog att vi var lite konstiga som ville ha ett fotogenkök i stället för en grill.. Men önskade oss ”Good Luck” på picknicken…

Vi fick även tag i fotgenlampor, och !! fotogen, det är visst inte så lätt. Vi har inte testat än, får se hur det fungerar. Men det kostade bara 49 kr, så vet inte vad vi skall förvänta oss. Testen får ske i morgon.

Efter inköpet, så anslöt vi till gänget vid poolen, vi köpte med oss wraps till lunch. Maken simmade några gånger, men jag bara plaskade i kanten tillsammans med Leo. Han var desto modigare, men kameran låg hemma så ni får tro mej på mitt ord.

Iväll har det varit en fantastisk månuppgång, har försökt att fota så att ni kan ta del, men fullmåne skall det inte vara förrän i morgon. Då har vi beställt bord på den snurrande restaurangen för att kunna se solnedgången, vi får se om vi är kvar till månuppgången och om vi snurrat i ”läge”…

Leo tittar på tecknade filmen Bilar…

Månuppgång bakom Signal Hill, (titta noga), snipp…

…snapp…

…snut…

Nu är ordningen återställd, alla är tillbaka igen. Det är liv och rörelse igen. Gänget var mycket nöjda med sin Safari och vi skall få se bilder ikväll.

Själv har jag tagit det lugnt, Yvonne har varit här och städat idag. Vi måste ju ha hjälp med sådant numera, vi vet ju knappt var dammsugaren är och hur man hanterar den… Men det är arbetsamt att ha städhjälp, man måste flytta på sej hela tiden… Men det blir så städat. Hon lägger allt i högar, även smutstvätten blir vikt och lagd i hög. Det kan ibland vara lite svårt att avgöra vad som är vad och att hitta sina saker, men fint ser det ut.

Maken var till tandläkaren och fick sin nya tand insatt, den blev också så fin, 5 års garanti. Maken påpekade att den gamla suttit i 45 år, men de kunde bara garantera 5 år och han får sluta öppna ölflaskorna med tänderna.

När Yvonne gått, så fick vi några timmar i tystnaden och det välstädade hemmet, men nu ser det lite hemtrevligt ut igen…

Vi har tittat på fantastiska bilder och filmer, ja, vi har fått uppleva lite safari stämning… Niclas har lånat ut några till mej så ni kan också kan få ta del av lite Afrika…

Yvonne…

Närgången elefant…

Nyfiken noshörning…

Med pappa på Indiska Oceanens sida och mamma på Atlantens sida, så står Leo med en fot på vardera sidan. Niclas var väldigt glad att besöka Afrikas sydligaste udde, Agulhas…