Idag är det verkligen varmt igen, det är visserligen bara 33 grader på balkongen, men allt är uppvärmt, så det känns varmare. Jag orkar ingenting. Som tur var kom Yvonne, städerskan, idag. Det behövdes och hon hade fullt upp. Men kl 3 var hon färdig, det var jag med – trots att jag inte gjort mycket.
Jo, jag lagade soppa till lunch. Verkligen vad man behöver en varm dag, varm soppa… Men den blev god. Vi handlade hem en massa grönsaker till Gaspacho (vet inte om det stavas så) baserad på vattenmelon, i den skulle ingå en massa grönsaker. Det var min uppgift att handla grönsakerna och sonen skulle köpa vattenmelonen. Han misslyckades, det fanns inte en vattenmelon att uppbringa, alla levde antagligen på vattenmelon igår, för värmens skull. Jag lyckades däremot alldeles utmärkt med mina grönssaksinköp, så hela bänken var full – de fick inte plats i kylskåpet. Så därfär blev det grönsakssoppa med korvsnuttar idag till lunchen.

Just nu sitter jag här och gäspar på sängen, alla har gått ut, men inte jag. Jag kan ju inte gå ordentligt med min onda fot. Jag har hängt upp min ”gobeläng” – äntligen är den färdigsydd och kom på plats, men jag är helt slut. Vi har ingen AC här, det brukar räcka med att öppna korsdrag, men idag strömmar det in varm luft.

Maken har varit till tandläkaren idag, han tappade sin framtand för en dryg vecka sedan. Ja inte den riktiga tanden, han hade en krona som han haft sedan 45 år tillbaka, då han slog av den ena framtanden. Den, kronan, har suttit bra, men så bara ramlade den ut en dag när han vilade middag. Var ju tur att han inte svalde den. Han petade tillbaka den och den satt några dagar till, men till slut gick det inte att sätta tillbaka den, så de senaste dagarna har han gått omkring och sett ganska kul ut. Det har också låtit ganska kul när han har sagt s. Han hade beställt tid hos tandläkare, men fick ingen tid förrän idag. När han kom tillbaka någon timme senare så hade han en ny provisorisk tand på plats och nästa vecka skall han få ny krona. Han fick stort förtroende för tandläkaren och bestämde att göra allt här, det skulle kosta ca 3.500 sek för alltsammans. Och av den kostnaden så är 1600 sek kostnad för den nya kronan. Så i fortsättningen blir det nog här vi sköter om våra tänder…

Så har syster Kicki ringt och gratulerat maken på födelsedagen, visserligen någon månad för tidigt, hon har också skrivit i gästboken, kul, men fel datum… Önskar att fler kunde skriva något i gästboken – jag ser ju att ni är inne o kikar på min hemsida – varför vågar ni inte höra av er…

Uppdaterar detta på balkongen och vi har fortfarande 33 grader, det har dessutom varit lite stormbyar, men dessa har nu lagt sej och temperaturen skall gå ner till 26 grader i natt enligt meterologerna – hurra…

Leo skriver vykort…

Playdoh…

Så här blev det…

Här går nu dagarna i sådan takt att jag inte riktigt hänger med i vad som händer… Men det händer massor, utan att jag deltar. Efter en god frukostomelett, fixad av sonhustrun Ulrica, så försvann Ulrica o svärmor (mammas mamma, enligt Leo) ut på shopping, de skulle också beställa tid hos frisören.

Sonen tog med sonsonen till poolen, och där blev de kvar hela dagen, sonhustru o svärmor anslöt. Maken o jag åt en improviserad lunch. Sedan tog vi med shopping väskor och en improviserad inköpslista. Det är jobbigt att handla i butiker som man inte känner tíll och till stor familj, som vi inte heller kommer ihåg hur det kunde vara.

Den middag som serverades var dock mycket god, istället för lax fick jag tag i röding. Det finns faktiskt röding här i SA. Och om man är intresserad av flugfiske, så finns det fantastiska vattendrag i nordöstra delen av landet

Sedan såg vi kometen igen… Tyvärr, fortfaranande för svag för kameran, sonen försökte att ta bilder genom kikarens okular (?)… men tror inte att det gick – och, det är nog stativ som gäller…, men att titta på den med kikaren helt fantastisk. Ja, ni får helt enkelt tro mej på mitt ord…

Dagens stora händelse var dock Sopbilen… Vet ju att kusinen i CA är otroligt intresserad, men hon är ju tjej och många, många mil bort, men det är tydligen ingen skillnad, tjej i CA eller kille i SA …

Sopbilen….

Så här trött blir man faktiskt av att vara vid poolen en hel dag i den här värmen…

Så här ser det ut när jag uppdaterar dagboken – vid en kvällstemperatur på +27 grader…

Igår kväll lovade jag att jag skulle sova med barnbarnet Leo från kl 5 på morgonen idag. Föräldrarna skulle ut på ”Hajsafari”, eller vad det heter, och de blev hämtade kl 5.20 utanför porten. Barnbarnet sov, men ganska oroligt, så lagom till att jag somnade om, så grymtade han till… När kl var 7.10 så reste han sej upp och kikade över axeln på mej o konstaterade att det inte var mamma… Men inom en minut så hade vi klarat av det och vi låg o han pratade o pratade o pratade. Var inte läge för att somna om …

Dagen blev varm, vi, mormor och farmor, hade tänkt ta barnbarnet till stranden, men konstaterade att det var för varmt, och inte ett moln i sikte… Barnbarnet verkade inte ha något emot att få vara hemma, titta på video, leka med sin helikopter, rita med kritor osv… Han var mycket duktig och vi behövde inte anstränga oss. Jag hann till o med sy gardinerna till bad- o toalettrum. Strax innan de var klara så kom föräldrarna hem. Tiden hade sprungit iväg, som vanligt och ljuset är inte till någon hjälp… De fick ställa sej och göra middag, men det gjorde de med den äran. Jag hade hittat ett nytt recept via nätet, verkligen gott (köttfärs bl.a.) och rätten kommer nu att ingå i menyn.

Vi var nere på Internetcaféet och maken ringde några samtal via Skypen. Det visade sej att våra sjukförsäkringar var åt skogen. Man kan bara vara borta 45 dagar enl. Försäkringskassans regler, sedan får man försäkra sej själv. Det hade vi också gjort – trodde vi. Maken betalade iallafall ett stort, begärt belopp innan vi åkte. Vi hann inte få försäkringsbreven innan vi åkte, dem fick vi med syster Kicki. När vi sedan granskade papperen, så visade det sej att maken hade de försäkrat en månad längre. Jag hade fått ett utbetalningskort med pengar tillbaka på en för ”lite” intbetald premie. Och i slutändan visade det sej att jag var jag oförsäkrad…
Vi får se hur de lyckas ordna detta, det skulle inte gå idag, men imorgon…? Tycker nästan att jag börja känna igen lite ”Afrika”…

Vi ringde även kortföretaget, maken har ju spärrat sitt kort och de skulle skicka ett nytt med UPS i förra veckan. Eftersom vi inte hört från UPS så ringde vi. Men tjänstemannen, som svarade, hade inga anteckningar om att ett nytt kort skulle skickas till Cape Town. Vi får se vad som händer…

Kometen visade sej ikväll igen, men inte fotograferbar med min kamera. Även månen är otroligt dramatisk, i nedan, men man ser hela globen.

Ungdomarna hade iallafall haft en härlig dag, även om vattnet var kallt. Det var våtdräkt som gällde, sonhustrun var tydligen lite för smal för sin, vattnet hade läckt in hela tiden och kylt av henne. Men upplevelsen var enligt utsago fantastisk….
(Jag har fått några bilder av sonen som ni skall få se.)

Min mamma o pappa skall dyka med hajar idag, vet inte vad jag tycker om det…

Det här blir nog kul…

Vi är beredda…

Vi är på väg…

Det har varit varmt idag… 33 grader i skuggan. Alla, utom jag tog en promenad till Camps Bay, där plaskade man i vattenkanten, vattnet är för kallt för att bada i. Sedan åt de lunch. Jag, som har ont i en fot, fick inta min lunch hemma på balkongen. Men jag fick en lung och skön dag för mej själv. Det behövs ibland… 😉

Vi hade bestämt att vi skulle åka upp med kabelbanan på Table Mountain på kvällen o titta på solnedgången. Vädret var fantastiskt, varmt o vindstilla. Så vi beställde taxi, vi fick vänta en stund, men den kom och vi åkte upp till kabeln. Det hade några hundra till också gjort, en lång kö med massor med människor, som stod i kö för att få ställa sej i kön till kabelvagnen… Vi insåg att det var ingen idé.

Utsikten är fantastisk även från kabelstationen, så vi passade på att fotografera. Och medan vi gör det så börjar ”bordsduken rinna ner” över berget. Det är molnen som kommer och de ”rinner” ner längs bergssidan och löses upp i intet. Ganska effektfullt, men att vara därupp då är inte så mysigt, fuktigt och kallt. Så vi var inte alltför ledsna när vi vände neråt igen. Vi gick till Jimmys och åt revbensspjäll. De är jättegoda och porttionerna jättestora. Det fick bli doggybag – igen – det blir det alltid hos jimmys. Vakten blev väldigt glad, och antagligen väldigt mätt, han hade ju redan doggybag, så han kunde ta hem om han ville.

Kvällen avslutades, som vanligt, på balkongen och det var fortfarande 25 grader varmt. Man ville inte gå och lägga sej.

Sedan fick jag problem med att ladda upp denna sida, något har gått fel och vårt telefonkort var alldeles tomt. Och det trådlösa nätverk, som jag varit uppkopplad mot, lyste med sin frånvaro. Så det här får jag ladda upp i morgon, när vi köpt mer tid.

Duvorna tigger mat av maken…

Kön till kön…

En del placerades i skuffen….

Lördag, tror jag iallafall… har inte hunnit kolla så noga, och det spelar faktiskt ingen roll vilken dag det är. Vi tog det lungt, och eftersom vi antog att det var lördag, så serverades GD på balkongen. Det var något rörigt på den när jag kom upp i morse. Det var nämligen stormbyar i natt. Jag vaknade av att gardinen och persiennen fladdrade och skramlade, så ja kom och tänka på två krukväxter som jag ställt upp på balkongäcket för att få mer utrymme. Jag steg upp och lyfte ner blommorna, och konstaterade att det blivt varmt o skönt. Det var 25 grader, vinden var stilla – tills jag stängde balkongdörrarna, precis då kom en rejäl vindby. Sovrumsdörrarna smällde igen och det skallrade i fönsterrutorna. Parasollet, som jag säkrat med en lina runt om, visade tecken till att lyfta till väders. Så det var bara att gå ut igen och lägga ner parasollet på golvet.

När vi vaknade i morse, så var det underbart väder. Våra gäster hade, redan i går kväll, bestämt att de skulle gå till poolen. De bredde mackor och fixade termos o handdukar, stolar o parasoll… Maken o jag stannade hemma, vi hade annat att ta igen. Maken skulle klippas, där försvann den charmiga bohem-stilen med halvlångt hår och orakad. Men det var inte helt fel med en välansade man heller.

På kvällen bestämde gästerna sej för att gå på en trumföreställning, Maken o jag var barnvakt, ingen konst nuför tiden med DVD osv. Barnbarnet satt som klistrat, och han kunde fakitiskt göra två saker samtidigt, äta middag och titta på TV.

Kvällen var bara sååå ljuvlig, det har varit 30 grader hela kvällen och jag ville inte gå in från balkongen, men det blev sent. Alltför sent som vanligt…

Så spännande…

Imorse fick jag nästan sova ut, maken, som lagt sej tidigt, började stöka i köket. Jättebra, men 7.30… Våra gäster hörde iallafall ingenting och kunde sova ytterligare en timme. Sedan hade vi lite frukostkaos. Vi har inte riktigt hittat formerna för hur fem vuxna och ett barn skall samsas i vårt lilla kök, få plats runt vårt lilla bord, som inte får plats i köket. Men eftersom alla ville sitta på balkongen, så löste det sej. Vi dukade upp alltsammans på vårt lilla bord, buffé helt enkelt och var och en fick plocka och sedan packade vi ihop oss på balkongen. Och även om det var trångt så gick det bra, alla fick mat i magen och verkade nöjde.

Idag stod Waterfront på agenden, och där skulle Akvariumet besökas. En otroligt facinerande anläggning. Vi hade tur att komma när man skulle mata fiskarna. Men man matar olika fiska olika dagar. Idag var det de botten ätande fiskarnas tur o sköldpaddans. Två dykare, kvinnliga, gick ner med en matlåda. Bottenfiskarna visade sej vara baracudor…

Det var ganska häftigt att se hur en matade baracudorna, alla andra fiskar som var runt om och som också var nyfikna, men inte aggresiva. Sedan fanns där ju ett antal hajar… den ena damen hade en pinne !, som vapen mot dem. Och den använde hon vi ett tillfälle mot en haj som var för närgången. Hon helt enkelt simmade med hajen och höll pinnen i bredvid hajens kind, så att den inte skulle kunna svänga vänster… och hugga för sej. Verkade väldigt enkelt… varför har man inte tänkt på det. Alla som simmar i hajrika vatten tar helt enkelt en liten pinne, på en halv meter, med sej. Och om hajen kommer för nära, så håller man bara pinne lodrätt bredvid kinden, så förstår hajen att – hit men inte längre…

Det tog lång tid på akvariumet, det fanns så mycket att se och det var så facinerande, så efteråt var vi alla helt slut. Så dagen sluitade med att vi köpte med oss grekisk ”Take away”, jättegott. Nu sover alla utom jag. Jag har hundrafemtio bilder som jag skall välja några ur…

Härsamsas sköldpaddan, hajarna o dykaren…

Så här tjockt är glaset, 28 centimeter tror jag…

Man kan höra massor i snäckor…

!!! ….. Undrar vilken tandläkare han har….

Turister framför Taffelberg, med sin bordsduk…