Just nu, när jag skriver detta, så sitter syster Kicki på flygplatsen. Hon skall strax gå ombord, för planet skall lyfta om 55 minuter. Här blev jättetyst, tråkigt för oss, men kanske grannarna, med sina sovrum i anslutning till vår balkong, känner en viss tillfredsställse… Maken tyckte det var så tråkigt för han gick och lade sej, så här sitter jag nu själv.

Dagen började med att vi hämtade den hyrbil vi beställt. Sedan åkte vi till Constansia. Vi gjorde en vinprovning på Groot Constansia, dvs inte jag – jag var chaufför – igen. Maken o syster blev dock på ett strålande humör, även om de tyckte att servicen var lite undermålig, men vinerna var superba. Humöret blev inte sämre då vi fortsatte till The Cellars, vår absoluta favoritrestaurang. Den inte bara ligger otroligt vackert, trädgården är som en sagoträdgård och servicen är den bästa tänkbara. Sedan kommer vi till maten… vi har aldrig gått besvikna därifrån, inte idag heller. Vi åt de mest fantastiska förrätter och anka till varmrätt och sedan blev det deras egen sorbet… Vi avslutar alltid med en promenad i den vackra trädgården, det gjorde vi idag också.

När vi kom hem så blev det en sista Bloody Mary på balkongen, och sedan var det dags för syster Kicki att packa. Det är trixit, som alltid, att få med allt (alla nya inköp) och att hålla sej inom vikten. Hon hade dessutom köpt två afrikanska ljusstakar, som inte gick ner i resväskan. Till dem köpte vi helt enkelt en hundsele, som vi kunde linda runt och det fanns också ett handtag att bära i.

De varma kläderna kom på, inkl strumpor. Sedan bar det av mot flygplatsen – där var det kaos. Inga parkeringsplatser, rena lämmeltåget med bilar som skulle parkera. Jag släppte av maken o syster, sedan deltog jag i jakten och lyckades få den sista platsen – bredvid utgången. Det var mycket långt att gå tillbaka till avgångshallen, men jag blev iallafall av med bilen. Under tiden hade syster tullat sina taxfree varor, och checkat in. Man hade tydligen inga synpunkter på att väskan vägde lite för mycket, att hennes ljusstakar var skrymmande – hon skulle helt enkelt lämna dem till personalen ombord, sa man. Vi gick och satte oss för en fika tillsammans och då fick vi förklaringen till varför det varit kaos på parkeringen. Det var kaos i ankomsthallen också – man väntade på flyget från Mecca… Det vimlade av vita o svarta ”spöken”, vita mössor och schaletter. Det var ett sorl utan like och massor med barn som sprang omkring och lekte. Sedan landade planet och man jublade och vinkade och när passagerarna började komma ut så skulle alla fram och hälsa. Vakten hade fullt sjå att hålla tillbaka… Vi lämnade syster Kicki och hade sedan fullt sjå med att komma fram till betalningsautomaten och att hitta bilen. Men det lyckades och nu sitter jag här i ”tystnaden”. Helt tyst är det inte för måsarna har tagit över …

Mums…

Ahhh…. vilka bollar, är det verkligen Hortensia… ?

Är det inte vackert, här har vi faktiskt bott en natt, kommer du ihåg, Johanna?

Så var det dags för packning, och en sista Bloody Mary på balkongen…

Resklädd för svalare breddgrader…

Detta är sista bilden på syster Kicki i Kapstaden januari 2007. Och!!! sista bilden på syster Kicki som röker… Lycka till!!

.

Här snurrar tillvaron både bildligt och bokstavligt…. Det är full fart för att vi skall hinna med allt.

Idag hade vi planerat att gå till poolen, men det var dimma. Vi gjorde gubbröra och bestämde oss för att gå dit iallafall. Där var det full fart, alla hade tänkt samma sak, om de hade gubbröra vet jag inte, men chips hade de iallafall. Nästan alla mumsar på chips och bär omkring på chipspåsar, och när de är tomma så ligger de på marken. Mellan chipsätandet så sparkas det boll och vare sej man vill eller inte så får man delta i spelet…

Maken simmade några längder, syster Kicki o jag försökte läsa lite, sedan mumsade vi i oss vår gubbröra, drack vår insmugglade öl och vin. Drack kaffe och åt mango och köpte glass. Sedan gick vi hem…

Vi var inte hemma många minuter, syster Kicki skulle ut och shoppa det sista före hemresan. Det blev en hel, vi får se när hon skall packa hur det går. Maken köpte sej ett par shorts.

Kvällen tillbringade vi på restaurang Ritz. Vi skulle se solnedgången. Restaurangen snurrar hela tiden, och vi hann runt två gånger under kvällen. Utsikten är fantastisk men det blev inte mycket till solnedgång. Den försvann ner i moln och lika bra var det, för då hade vi snurrat iväg. Det blev mycket sent, men så blir det när man har trevligt…

Utsikt mot vår stadsdel… man kan faktiskt se vårt hus..

Dry Martini hade de också – skål!!

Nästa varv…..

Värmen håller i sej. Vi hade tänkt ta frukosten med till poolen idag, men det var för mycket rött skinn som behövde svalna lite. Vi åkte till Waterfront för shopping istället.

Maken anslöt på eftermiddagen för lunch på en av favoritkrogarna. En italiensk restaurang där det är samma personal sedan många år. Syster Kicki och jag var där för tre år sedan och då skojade vi mycket med en av servitörerna. Idag kom han fram och hälsade på henne, han kom ihåg henne. Det säger kanske lite om vilket intryck min syster gör på folk, ja servitörer i alla fall… 😉

Det var väldigt varmt idag, och vi hade tänkt att ta kabeln upp på Table Mountain och uppleva solnedgången, men vi dröjde lite för länge i butikerna. Därför bestämde vi att gå ner till stranden och se solnedgången där istället, men vi var för trötta i värmen, så det slutade med att vi satt på balkongen. Vi kände oss dästa av all god mat och den goa värmen.

Kvällen avslutades med att vi tittade på en svensk film. Yrrol – vi trodde att vi hade sett den, men det hade vi inte så det blev en del glada skratt. Man kan och får visst driva med allt…

Kicki framför datorn…

Ahh, f.d. ostron…

Kicki med servitören…

Levande docka…

Vi hade bestämt att vi skulle äta frukosten vid poolen idag. Det var alldeles rätt dag, solen flödade och inte ett moln på himlen. Men det var så ljuvligt på balkongen, så vi blev sittande en stund iallafall, och bestämde att vi skulle köpa kaffe och färdiga mackor på vägen ner.

När vi kom ner så lade parasollet av, dvs den nedre delen av skaftet, eller vad det heter, så vi fick ett pygméparasoll, men syster Kicki ville pressa i solen och maken satte sej i skuggan av en palm, så det gick bra när bara jag sökte skuggan under parasollet. Våra solstolar är så låga, så det var inga problem. Maken badade, syster Kicki doppade sej och jag doppade fötterna, för kallt i min smak, det var bara 26 grader. Och eftersom jag solade under parasollet så var jag inte så varm heller. Trots att jag lyste i blått, så har det nu förvandlats till rött – solen tog med andra ord även under parasollet och även med solskyddsfaktor 30…

Vi åt våra mackor och drack vårt kaffe, och vid två-tiden kände vi att det var dags för lunch. Det började också bli mycket folk, och alla skulle spela boll i någon form. Det kom en Egyptisk gås och landade, men den gav sej av genast då den nästan fick en boll i huvudet, så vi gav oss också av. Vi slank in på New York Bagels. Där får man ett plastkort i entrén och sedan går man runt o pekar på vad man vill ha, de lassar på och drar kortet och vid utgången drar de kortet igen och man får betala. Det såg ut som om vi skulle flytta in med våra solstolar, parasoll, kylväska och ryggsäckar. Maken o Syster Kicki åt Grekisk sallad, men jag åt köttbullar med spenat o blomkål, jätteköttbullar och jättegott…

Eftermiddagen ägnades åt shopping här i Sea Point, det hänger nu några nya plagg i garderoben. Middagen har intagits på balkongen – fisksoppa – och nu ligger maken och syster Kicki på söta örat o sover, bara jag och måsarna som är vakna. De, måsarna, håller igång på grannens tak, trots att det är alldeles mörkt, jag försöker hålla mej vaken för att ladda upp detta, så att jag också kommer i säng…

Dagarna rusar fram här i Kapstaden. Börjar nästan tro att dagarna är kortare här, trots att solen inte går ner föränn vid 8-tiden. Men varför inte, solen går ju åt fel håll och står i norr, vattnet i badkaret snurrar också åt fel håll när det rinner ut, eller…?

Idag har vi försökt få tiden att räcka till att städa ut julgranen, dammsuga, lämna in tvätten och syster Kicki hade tid hos frissan, under tiden hade jag lite handtvätt. Sedan skulle vi dra in till stan o marknaden, och vi skulle också äta lunch. Vi hann nästan allt det där, alla rum blev inte klara och julprylarna är inte packade, men granen ligger i sin låda.

Vi lämnade dammsugaren framme och drog iväg till stan i alla fall, vi fick ta en av de små shuttlebussarna. Man visslar och tutar, allt för att fylla bussen till bristningsgränsen. Vilket man också lyckades med. Det går dock ganska fort, ja även hastigheten är hög, men de ordinarie bussarna vet man ju aldrig när de kommer. De är å andra sidan tomma istället…

Vi satte oss på en libanesisk restaurang som ligger ovanför marknaden. Lunchen tog väldig tid, alla sprang om varandra och vi fick vänta länge på maten, under tiden kunde vi titta på marknaden och alla andra som handlade. När vi äntligen kom ner började de packa ihop. Man skulle ju kunna tro att då har man ett drömläge vad det gäller att pruta, men de verkade inte allt för intresserade… Vi köpte iallafall några tygstycken och kuddöverdrag, och vi kände oss nöjda med det pris vi lyckades pruta ner till, de var nog också väldigt nöjda … 😉

När vi skulle åka hem så kom den vanliga bussen och då blev maken så glad, han har svårt att bunta ihop sej i minibussarna. Dammsugaren stod kvar när vi kom hem och nu har maken förbarmat sej, syster Kicki sitter nu och knypplar med julgransbelysningen….

Bak i bussen…..

Utsikt från den stora bussen….

Den här dagboken tar nog snart knäcken på mej, dvs det är nog inget fel på själva dagboken, men hon som sitter bakom tangenterna gör ibland så konstiga saker, tror jag… Dvs, jag tror inte att jag gör så konstiga saker, tycker att jag gör samma varje kväll, men det händer olika, och ibland – ja, ofta – försvinner allt. Igår räddade min webbmaster mej, men klockan blev 3.30 innan jag kom isäng… Det känns nu ikväll, vi får se hur det går…

Idag på förmiddagen så tog vi en promenad längs havet och stannade till på Winchester Manisons för en liten paus innan vi promenade tillbaka hem. Vi skulle se Stomp i eftermiddag, kl 15 – konstig tid, men det var sista föreställningen och den var helt fantastisk. Publiken var i extas och jag med den. Maken var road och syster Kicki var road, hon tyckte den var bra, men hon blev så trött för det var så mörkt… 😉

Vi hade förbeställt en taxi, som körde oss ner till Waterfront, där vi åt middag. Syster Kicki åt krokodil till förrätt och struts som varmrätt. Hon tyckte båda smakade gott. Maken o jag åt mer traditionell, tråkig mat som skaldjur o oxfilé. Efteråt så slog vi till med efterrätt. Sedan slog tröttheten till… Vi tog oss hem och här sitter vi nu o gäspar o dricker te. Snart är det läggdags för de andra, får se när jag kommer i säng i kväll…

Det sitter en fågel på en av stolarna!