Jag vet inte varför, men av någon anledning så sitter jag här – igen – dagen efter – dvs långt efter midnatt, och skriver om dagens händelser. Det är ju tur att närminnet är bra, för det mesta, men vore kanske roligare om det inte var dagen efter – är ju lite ”skåpmats”-känsla…

I vilket fall så har vi varit på picknicklunch på Boschendal – vår favorit vingård. Vi har hittills inte hittat någon konkurrent på den titeln… Vädret var lite osäkert under bilresan, det kom till o med lite regndroppar. Men när vi kom fram, så kom solen och vi satt under parasollet och bara njöt av god mat, gott vin och underbar omgivning… Vädret var fortsatt lite skakigt, även om det inte påverkade oss, men det var ganska dramatiskt på bergssluttningen till ett av de omgivande bergen. Vi fick i alla fall en underbar dag… Boschendals picknicklunch är ett måste under vår vistelse här i Sydafrika.

När vi kom tillbaka till staden, så skulle hyrbilen lämnas in. Det var makens uppgift, och den tog han på stort allvar. När han kom tillbaka, frågade vi hur det gått. ”Inget vidare…” fick vi till svar. Det visade sej att det fanns ingen på kontoret för att ta emot bilen, det var samma sak när vi skulle hämta bilen, men då problemet det omvända.. Nu kunde han lämna nycklarna till personalen på bensinstationen, men det kändes inte riktigt tryggt. Så maken försökte nå någon på företaget, som är ett stort internationellt uthyrningsföretag, med det var telefonsvarare eller inget svar alls. Efter en halvtimme lyckades han få kontakt och kunde meddela att han lämnat bilen och ville veta att det var ok. Jo, det verkade ok… så vi får väl tro att det är så.

Vi tog en lång promenad i Sea Point, vi skulle gå till ett hotell med en bar och restaurang – 21 våningar upp. Restaurangen snurrar – sakta, men den var tyvärr fullbokad, men i baren kunde vi sitta o titta på solnedgången. Den blev inte så tjusig som vi trott, det kom moln ivägen, så vi tog hissen ner och hamnade på en italiensk pizzeria – prata om god pizza… Om inte annat, så fråga vår nattvakt… han fick resterna av min pizza, jag orkade inte äta upp den. Så det fick bli doggybag. Sedan gick jag hem för att uppdatera denna dagbok, medan maken och syster gick på internetcafé. När de passerade vakten så sov han jättegott…

Ja, sedan blev det som det brukar bli – det är jättesent… borde ha varit i säng för flera timmar sedan…

Efter en slow morning, som vanligt, så hade vi bestämt att vi skulle åka söderut. Vi har länge talat om att kontakta svenska Barbro, som jag fått kontakt med via SVIV, Svenskar i Världen. Så jag ringde till henne och jag hade tur, hon svarade, vi hade ännu mera tur, de skulle vara hemma idag. Så vi bestämde att vi skulle åka dit och hon skulle bjuda på svenskt kaffe…

Efter ett besök hos optikern, både syster Kickis och mina glasögon hade tappat en skruv till skalmen, samma dag… Nu fick vi det fixat och sedan bar det av. Vi hittade deras hus meddetsamma. De driver B&B sedan några år i Fish Hoek, som ligger vid False Bay. Ett mysigt hus i vitt med grönt som ligger lite högt med utsikt över False Bay från balkongen. När vi knackade på så mötte vi två trevliga människor och vi blev bjudna på svenskt kaffe. Gott! Både kaffet, bullarna och att få sitta o tala svenska. De talade om att de är fullbokade till o med mars, tror jag det, det var ett mysigt ställe. Tiden flög iväg och vi blev kvar, antagligen för länge.

De tipsade om en klädbutik, dit vi gick och där blev vi också kvar alldeles för länge. Maken skickades till en inrättning där han kunde få en öl och läsa en tidning. Ölen hann han dricka upp och tidningen läste han ut… Syster Kicki handlade nästan hela butiken, ja inte riktigt, men hon fick mycket för pengarna och är mycket nöjd. Jag nöjde mej med att prova nästan allt i hela butiken, men köpte inte mycket alls, är dock nöjd med det jag handlade…

Vi åt lunch vid halv 5-tiden, det var gott, och nu slipper vi att laga middag ikväll…

idag har vi varit i Franschok, vi startade med att leta efter Bellingham, men missade gården. Det gjorde inte så mycket, det finns gott om vingårdar med goda viner. Vi valde La Motte, som är en av våra favoritgårdar. De hade gjort om och det var så fint att vi knappast kände igen oss. Tyvärr misslyckades mina foton inomhus. Jag lägger in en bild ialla fall…

Efter provningen så drog vi upp i bergen för att leta efter en restaurang som vi varit på för många år sedan. Den fanns kvar och var totalt överbokad, man fick inte ens vänta… Det gjorde vi inte heller, vi tog ett foto över utsikten och drog till nästa ställe. En prisbelönt restaurang som låg insprängd i berget i form av ”jordkällare” – modell flottare dock. Det var fullbokat, tyvärr. Vi bad att få använda oss av deras damrum, och det gick så bra så.

När vi kom ut, så fick vi meddelandet att de fått ett återbud, så vi kunde få ett bord. Hurra! Vi såg inte fram emot att åka runt och leta efter parkering och lediga bord på pizzerior o andra restauranger nere i stan, bland de andra turisterna… 😉

Menyn var svårvald, så mycket man ville smaka, och restaurangen hade gjort det möjligt genom att det var två priser. Ett för en mindre portion och ett för full portion. På så sätt kunde man äta fler. Vi valde gratinerad getost med massa gott tillbehör och grillad fisk med färsk pasta o massa gott tillbehör, bl a stekt portabello och en underbar cremé fraiche sås… Vinet var bara så gott, vi uppsökte deras butik och köpte en flaska – man hade även vinprovning, men det hoppade vi över.

Vi gav oss av mot Van Ryhn, brandytillverkaren. Där hade man gjort om, flott värre. Man kunde välja mellan att smaka brandy, tre sorter eller ta kaffe, brandy och choklad. Jag frågade om det var ok med bara kaffe o choklad, men det var inte ok, så jag valde den 15-åriga brandyn, yummy… bara såååå god. Tyvärr så var jag chaufför, så jag smakade, läs smuttade, som jag blivit tillsagd att göra, med mörk choklad med apelsinsmak – som skulle dra smaken ur brandyn. Och det var faktiskt en höjdare. Det blev några smuttar och sedan fick syster Kicki och maken njuta av resten.

Det slutade med att vi köpte med oss varsin flaska. Ja, det var faktiskt syster Kicki som ville betala för vår. Vi köpte också varsin vinväska, en väska i jute med plats för sex vinflaskor, med avskilda fack. Blir nog trevlig att använda när vi skall gå på systembolaget i hemma, om det inte blir kartongvin förståss, men den går nog i den också.

På vägen hem var det en jättefin utsikt över Table Mountain och Devils Peak, där de sticker upp över ett tunt moln som lagt sej runt om.

Varje kväll har jag ambitionen att jag skall göra min dagbok i god tid och bara ladda upp den… Men hur bra går det med en pratglad syster och en ännu gladare make – som äntligen fått ett pratkompis…

Ikväll så gick maken och lade sej i tid, men min syster och jag blev sittande – vi skulle bara… och jag måste erkänna att det var mycket trevligt att få sitta och bara prata… det har nu gått några timmar och nu är jag sen igen som vanligt…

Idag har vi startat dagen på balkongen, var annars, och sedan bar det av till Kirstenbosch – botaniska trädgården. Vi hade köpt med oss KFC (grillad kyckling, som bara är så god – och antagligen bara så, ja…..). Vi tog med oss en kyld flaska Chardonnay, vatten och clementiner. Vi klättrade uppåt i trädgården, men halvvägs så gjorde vi som skolbarnen brukar göra, vi satte oss och åt upp vår matsäck… Guineafowls, dvs ett slags pärlhöns kom fram och ville smaka. Det fick de naturligtvis göra, det blev ganska mycket över, men de var inte så hungriga.

Sedan fortsatte färden uppåt mot Protea områdena (Sydafrikas symbol), de blommar just nu. Men det går uppåt vill jag lova. När man väl är där uppe och har hämtat andan, så ser man inte bara Protea, som blommar just nu, man har också en fantastisk utsikt över Kapstadens förorter. Där finns också Egyptiska gäss, svarta Ibisar och andra fåglar + mullvadar, som lägger upp sina jordhögar. Dvs, man ser inte mullvadarna, bara högarna, men har man tur så hinner man se utt par ”klor” som skyfflar upp jorden, innan de försvinner igen.

Det blev en mysig och avkopplande dag i denna vackra miljö, inte utan viss fysisk ansträngning, men den anses ju vara så nyttig… Och nu i natt, när jag bar ut blommorna på balkongen, så har vi fått en kär besökare. En Gecco, en av mina favorit ödlor. Den är visserligen inte så stor, men den kan ju växa till sej. Den är i vart fall så välkommen…

Eftersom det blev så sent i går kväll… dvs tidigt i morse – kl 3.30 idag, dvs igår eftersom det återigen är 2.20, nästa dag – idag… Hänger ni med? Jag menar att jag nu skriver om den 2 januari, men för mej, i skrivande stund är det den 3 januari.

Ja, jag ville bara säga att maken sov länge, jag sov längre och syster Kicki sov längst… Men kl 11 var vi alla samlade på balkongen i ett strålande väder, som krävde att parasollet fälldes upp. Syster Kicki var glad en lång stund att hon orkat upp så tidigt, trots att vi kom i säng så sent, sedan kom hon under fund om att vi ligger en timme före hennes klocka.

Maken var så glad över all post hon tagit med, vägde säkert några kilo. I posten låg ett kuvert till mej. Det var från Morbror Åke, med foton från gågna tider. Så roligt!! Tack o tack, om du läser detta Morbror Åke. Jag har tyvärr ingen mailadress till dej. Den som jag försökte att skicka en julhälsning på, studsade tillbaka. Vi, maken och jag studerade dem direkt… och ikväll har vi suttit igen och jag har försökt komma ihåg vad min mamma berättat om bilderna. Men trots att hon var en mycket god berättare, och att jag var en god lyssnare, så hjälper inte det om lysnnarens minne är begränsat…

Vi har också använt hyrbilen och kört ner till Hout Bay för att äta lunch på Mariners Wharf, det var det några hundra andra som också kommit på. Vi hade tur att få en parkeringsplats per omgående. Vi ställde oss på väntelista för ett bord ute på terassen och man sa ca 40 minuter. Men vi fick ett efter ca 15 minuter. Men sedan tog det tid… Maten var dock underbart god, som alltid och utsikten inte helt fel. Vi kopplade av och bara njöt.

Sedan njöt vi av att åka i ”egen” bil, men tur att vi varit här förut, för köerna förbi Camps Bay och Clifton var som långtidsparkering. Vi helt enkelt vände bilden och åkte upp över bergen, bara så vackert och så mycket snabbare…

Väl hemma satt vi i solen på loftgången och njöt av utsikten och värmen. Syster Kicki ville ha lite sol i ansiktet, det behöver vi också, det har inte blivit mycket av sol… Kvällen avslutades med norsk kallrökt lax, ursprung Syd Afrika…? Den var i vilket fall mycket god, liksom den sås som vi åt till. Creme Fraiche med massor med klippt dill och lite stark engelsk senap, eller dijon om man vill.

Så nu sitter jag här imorgon och skriver om igår. Vi får se hur det går, och om jag får med mej bilderna. Jag har fått utförliga instruktioner, men…

Idag blev det äntligen av… Mitt fotbad. Hade tänkt göra det före jul, sedan nyår, men nu har jag börjat det nya året med vackra fötter – nåja. Med röda naglar iallafall. Även händerna fick sej en omgång, men det blev inte så bra. Jag gjorde misstaget att göra detta före min dusch. Inte att rekommendera, men det äv väl knappast någon som gör det i den ordningen…

Maken gick iväg för att hämta den hyrbil vi skall ha och ta med syster Kicki på äventyr här i Kapstaden, jag målade som sagt mina naglar. Efter en mycket lång stund, jag hann måla klart, så kom han tillbaka utan bil… Firman hade glömt att öppna idag. Det hade varit flera kunder där som var förbannade – tror jag det. Vi var inte så glada vi heller.

Maken ringde och fick tag i en tjänsteman, som lovade att ringa tillbaka, vilket han också gjorde. Det bestämdes att de skulle ses utanför vår garageinfart tio minuter senare. Maken väntade många 10 minuter och jag tog min dusch och efter en halvtimme hade de, maken och biltjänstemannen, lyckats träffa varandra, men på en annan gata. Så nu har vi en bil som väntar på oss i garaget.

Vi tog en promenad, det kändes kyligt på balkongen, så jag tog en kofta – löjligt. Det har blivit varmt igen. Vi har faktiskt haft några dagar med lite kyligare, men nu verkar det som om värmen skall komma. Vi gick och åt lunch på Ocean Basket, en restaurang med seafood. Det var många som hade tänkt samma sak, men hade tur och fick ett bord ute på verandan. Vi åt en tallrik med blandade skaldjur och minibläckfisk, friterad – bara så gott…

Nu har vi gjort de sista förberedelserna i Kickis rum, vå vi bara väntar på att köra iväg o hämta henne….

… och det har vi gjort nu. Vi har suttit på balkongen och hon har fått den obligtoriska ankomstwhiskyn. Nu sitter vi inne, det är jätte sent och jag har misslyckats med att få in detta på min nya sida…. Det får gå i morgon, går kanske bättre då… 😉