New York, here we are …!

Klockan ringde kl 4 och jag som ju inte är morgonpigg undrade vart jag var och vad det var som lät. Dvs, det var inte klockan som ringde, det var telefonen – man gör ju allt med den nu förtiden. Alla utom jag, jag kan till nöds skicka ett sms, att ta emot ett går mycket bättre. Men jag kan faktiskt ringa med den, men jag har också lyckats radera alla mina kontakter – hur nu det gick till …? Borta är de.

På flygplatsen mötte jag min reskamrat, det blev lite panik då de inte godkände hennes pass … det hade börjat gå sönder i kanten. Så det blev lite panik med att åka till passpolisen inom området. Man gick ut till hållplatsen och tryckte på en kanpp och då kom det en buss och körde oss dit. Där var redan full fart med andra som råkat ut för trassel med passen. 

Kamraten fick sitt rosa tillfälliga grisskära pass (900 kr) och vi kom iväg till London, där hon visade sitt gamla pass och de märkte inget. Resan var ju utställd på det passnumret. I USA samma sak, de märkte inget. De kände inte heller till det dokument som vi varit tvugna att skaffa som icke amerikaner. De hade aldrig hört talas om det ens – tur att det var gratis. 

Vi landade i New York och fick tag i en shuttlebuss som tog oss till hotellet där vi hamnade efter några turer och drygt två timmar. Det var kyligt och vi vimsade runt för att hitta en vanlig restaurang och en vinbutik. Varken det ena eller det andra var enkelt, men lyckades efter några timmar.

Sov väldigt gott på natten …