Om man vill känna sig uppskattad – trots att man passerat ”bäst före …” enligt vad jag upplever i mitt hemland, då ska man vistas i Sydafrika. Den värme och det trevliga bemötande – som man för det mesta möter här – gör att man glömmer bort sin ålder och får vara ”normal” igen. Det fanns en tid då vi – som inte haft vett att förbli i 40-årsåldern – också bemöttes som de människor som vi kanske fortfarande är. Här nere är man sedd – oavsett ålder. Kanske till o med att man möter lite mer respekt när man passerat 60 …

Det är extra roligt när man går på restaurang – som man också gärna gör här. Priserna har stannat på den nivå som de var när vi var i 40-års åldern. Personalen ser oss och törs till o med skämta med oss och skrattar när vi säger något – som vi tycker/tror är roligt. Hemma är det inte riktigt så …

Idag var vi till The West Coast Natur Rereserve – första gången som de frågade om vi var sydafrikaner eller internationals. En prisskillnad på R31/per person. Så var det i Tanzania, men vi har inte mött det här tidigare … Vi betalade och fortsatte mot lagunen – en havsvik där det är badbart vatten – vi tänkte att det skulle tilltala våra gäster från norden. Jag badar väldigt sällan i hav eller sjöar sedan vi lämnade Tanzania så för mig blev till att plaska i kanten – dvs blöta fötterna till anklarna. Hade jag inte behövt byta till baddräkt för – men de kritvita låren fick sig en liten omgång sol.

Vad våra gäster beträffar så gjorde väninnan detsamma – dvs plaskade till ungefär samma djup, anklarna blev våta. Hennes make var tuff och gav sig av först mot horisonten – det var mycket långgrunt. Maken följde efter – gästen vände åter ”det var iskallt” – maken fortsatte. Vattnet måste passera bröstvårtorna innan man doppar sig. Självtortyr kallar jag det. Han doppade sig, men vände åter mot land. Gästen ville inte vara sämre och det blev också ett dopp – sade han. Ingen såg och han var torr när han kom tillbaka – men det blåste en del, så …

Sedan blev det en god lunch – igen – under muntert prat där vi tittade på vävarfåglarna som var hur fräcka som helst och som visste hur man norpade socker förpackningar ur burkar med lock …

Vi körde tillbaka till stan och avslutade kvällen hos våra vänner på deras trevliga hotellrum där de bjöd på god ost och gott vin …