Nu så, nu har regnet kommit – vi fick massor i natt. Regnmätaren var mer än full, tunnorna svämmar över och marken är bitvis sank. Det rinner nedför berget och plaskar när vi går … Kan det bli bättre. Jag det har ju blivit som jag ville, regn. Men, jag skulle till sjukgymnasten idag och då är det inte lika roligt med regn. Det var inte kallt så vi frös inte, men att åka över sjön med vinden som piskar in regn i en liten öppen båt. Det går inte med paraply, vattnet rinner av regnjackan och ner byxorna som suger åt sej varje droppe, sittlapparna var små, och det som vällde utanför blev blött … Vatten har som sagt en förmåga att tränga in överallt, vilket det gjorde.
Jag försökte ta en bild, men vågade inte så mycket, ville inte riskera kameran. Plaskvåta kom vi till bilen och försökte hänga upp våra drypande jackor, jeansen var inget att göra åt. Rutorna immade igen, ingen fläkt i världen kan fungera som torkskåp. När jag senare klev upp från britsen hos sjukgymnasten så var papperslakanet alldeles vått …
Men vilken duktig sjukgymnast jag har fått. Hon har på tre gånger fått igång min arm, så nu kan jag nästan lyfta den rakt upp i luften och ner igen, och nästan rakt ut åt sidan – vilket varit det svåraste – kan jag också med lite ryck och knyck. Så nu kan jag ta ett dricksglas och dricka med min högra arm igen, har ju gjort allt med vänster hittills. Men fortfarande kan jag inte lyfta in och ur i högskåpen, men det kommer nog.
Vi fortsatte till stan och fixade lite, var ju ingen idé att ta sej över sjön igen i detta regnande. När det lugnat sej så åkte vi ut igen och hade tur, regnet slutade strax innan vi kom fram, men båten var ganska full med vatten – över fotknölarna. Maken hade gymnastikskor, men jag hade träskor – gissa vem som fick kavla upp byxbenen och kliva ner i vattnet och ösa ur.
När vi kom tillbaka så var det faktiskt inte helt fel att klafsa i det blöta uppför berget till stugan. Sedan fixade vi middag och tände en brasa i öppna spisen, så mysigt och Morden i Midsomer därrill på TV – kan det bli så mycket bättre … ?
Och så en liten Grattishälsning till kusinen i Ora!
Än är det ganska lungt …
Vad bra med en duktig sjukgymnast! Skönt att träffa på någon som vet vad de håller på med och som hjälper dig! Det gör sån skillnad!
Ja, jag är så tacksam … Man tänker inte på hur självklart det är att kunna sträcka armarna över huvudet eller att ta något som står på en hylla, inte för än det inte fungerar. Nu kan jag lite grand – igen …
M