Kategoriarkiv: På vift i Kapstaden

Segt …

Det är inte bara jag som är seg ikväll. Även datorn är trött. Vet inte om det är för att jag är ute och trackar våra svenska vänner som sitter i luften över Medelhavet just och och är på väg ner hit. Vi ska möta i morgon mitt på dagen.

Jag började se en väldigt spännande engelsk deckare i Sverige, men den är spärrad här. Nu har jag skaffat mig en ”skugga” -som jag sitter bakom och då kan jag se de program man inte har rättigheter att visa utanför Sverige.

Egentligen är det inte nödvändigt att ha denna tjänst – och den är inte helt problemfri här i CT, det är mest runt jul man vill ta del av en del speciella program. Nu fick jag i alla fall se färdigt min spännande serie som jag bara hade två avsnitt kvar av.

Det har blivit lite väl sent de två senaste kvällarna så nu blir det inte mer skrivet här …

Trånga tårkanaler …

Har blivit med trånga tårkanaler på gamla dar. De gör sig påminda lite titt som tätt. Ser jag något roligt och skrattar – de svämmar över. Ser jag något jag blir glad över – de svämmar över. Blir jag ledsen – naturligtvis svämmar de över, men det är lite mer begripligt.

Idag var vi på en fantastisk nyårskonsert med vår favoritdirigent, som jag nämnt tidigare. Det var kanske lite sent för nyår, men det var inget fel på programmet. Så bra komponerat, vissa traditionella nyårslåtar var naturligtvis med. Det var två solister, en man och en kvinna, med fantastiska röster. Där var också ett par som dansade balett till några nummer – så ska det ju vara när det är nyårskonsert. Kameran var kvar hemma.

Ni kan tro att ögonen svämmade över hela tiden, irriterande, jag ser ju inget. Har lärt mig att alltid ha näsduk till hands. Dessutom var jag sminkad, det gäller bara att fånga tårarna i ögonvrån innan de ritar ränder på kinden och drar med sig sminket. Har blivit ganska bra på det numera – tror jag, men irriterande är det att inte detta flöde kan ta sig vidare via tårkanalerna längre. Räcker så bra att bli gammal ändå, man behöver inte sitta och torka tårar så fort något berör. Har inte varit på en snyftare på länge, vet inte hur många näsdukar det skulle gå åt. Att sminka sig då är antagligen otänkbart.

Vi var i vackra City Hall. En gammal byggnad med anor. Så vackert man bemödade sig att bygga förr. Ja, det blev åter en minnesvärd kväll i musikens tecken. Avslutningsnumret blev Nessun Dorma. Eftersom den tillhör mina favoriter, med Pavarotti, så var det stora skor vår tenor skulle kliva in i och det gjorde han med den äran – verkligen, vilken röst han hade …

När det hela var över fortsatte vi med vänner till en restaurang där man ser ut över havet. Tyvärr hade de denna dagen anlitat en solist. Han spelade gitarr och sjöng – kanske bra – näe, men han tillhörde dem som tror att det blir bättre ju högre högtalarna låter. Vi bad vid flera tillfällen att de skulle sänka ljudet. Och till slut lyckades vi … Stackars elaka pensionärer som kommer in och har synpunkter på en ung killes musikframträdande. Men, de fakto, det var flera gäster som reste sig och gick innan de hade beställt. Det finns gränser för ”bakgrundsmusik” på restauranger. Den sista kvarten kunde vi höra varandra och slapp skrika. Tacka vet jag de ”bortglömda” pianisterna 😉

Nu sitter jag här och letar efter ett klipp med Nessun Dorma för att dela med mig lite av den musikupplevelse jag hade på City Hall idag. Jag hittade mycket riktigt en inspelning med Pavarotti, jag skrev här och lyssnade till Pavarottis, när den var slut gick det över till en annan artist – som för mig har varit okänd – men han kunde verkligen sjunga Nessun Dorma. När jag slog upp honom har han sålt över 70 miljoner CD-album … Var har jag varit och hur kommer det sig att jag har lyckats missa honom, jag antar att ni andra vet vem han är – Andrea Bocelli.

Här ska jag nu försöka dela med mig av denna underbara sång. Vill man gråta – låta tårarna flöda  …

 

Här är vår underbare favorit dirigent – fast idag hade han frack …

 

Gnäll …?

Idag var det trettondagen, jag hade den redan igår (tog fel på datum). Maken väckte mig och sa att nu får du komma upp och lyssna på Svergieresan med Peje. Jag gillar honom. Sverige resan är ett program som ar funnits i 15 år – tror jag. Det sänds varje röd dag, dvs varje helgdag – liksom Bosse Bildoktor. Vi är antagligen barnsliga min man och jag – vi gillar att lyssna på dessa program. Däremot går jag kanske emot svenska folket  – jag gillar inte Ring så spelar vi. Det var ett småputtrigt program för många år sedan, men så plockade man bort Lasse Swan och nu tycker jag det är övertrevligt och det är inte roligt att lyssna på längre. Det har blivit snuttifierat, i min mening.

Av en händelse, när jag letade i Sveriges Radios arkiv, hittade jag ett av de program jag uppskattade mycket när jag hade chans att lyssna på det. Det sändes under de år vi bodde utanför Sverige och då fanns inte internet. Jag var hemma i Sverige och råkade av en händelse höra det: Alltinget, ett program med Lasse Swan från Göteborg. Det sändes tydligen en gång i månaden i Karlavagnen, men oftare i lokalradion i Ggb. Jag är ingen lyssnare av Karlavagnen, men just den kvällen hade jag radion igång och fick höra detta härliga program. Lite som Fråga Lund. Folk fick ringa in frågor och så hade man en gäst i studion som fick ställa frågor till en expert panel.

Frågorna från både gäst och lyssnare var underbara – mycket humor. Fakta och fantasi och de lärde från Göteborgs universitet svarade efter förmåga. Många skratt. Det program jag fick in via SR arkiv var det sista programmet som sändes, det skulle läggas ner. En fantastisk programidé, hur mycket bättre kan ett radioprogram bli och hur mycket kan det kosta …?

Sverige Resan, med den härlige programledaren Peje, sände sitt sista program idag. En enkel idé som går ut på att folk ringer in och ska ta sig från en punkt i Sverige till en annan. Småtrevligt och lagom händelserikt en helgdag. Vad är det som händer egentligen. Kanske jag är gammalmodig, men jag har en känsla av att de program som tilltalar min generation försvinner. Det kan ju inte gärna vara att de är dyra att producera. En programledare, någon i telefonslussen och alla som ringer in jobbar ju gratis …

Vad kommer istället? Dessa ”gapiga”, snattrande program där alla talar i mun på varandra?  Eller …?

Man har tagit bort rimmstugorna kvällen före julafton – ett program där folk fick ringa in och få rim på sina paket. Ett roligt program med många skratt.

Man har också låtit bli att ersätta programmet mot Julaftonen, som sändes från Gotland med Bertil Perrolf under många år. Det var ett värdigt program och det gjorde att man kunde känna att det var något speciellt natten mot julafton. Nu är det Vaken som under resten av årets alla dagar.

Denna jul försökte programmet innan ”göra något” – man spelade O Helga Natt med Jussi Björling, men räknade fel på tiden och tonade ner innan den spelat klart och gjorde påannonsering om nästa program . Vaken …

Man har tagit bort ”Barnen ringer till Tomten” på julafton. Ett program där barnen kunde ringa till tomten och ställa sina frågor. Ett program som var roligt även för oss vuxna pga. av programledaren som gnabbades med tomten.

Ja, listan kan fyllas på med dessa anspråkslösa program som försvunnit – det finns antagligen inte plats för dem när man numera ska uppleva ”verkligheten” via sin lilla apparat i handen. Visst, det är fantastiskt – men. Jag tror att det som gjort oss till vad vi är, är att vi alla tidigare fått uppleva samma kulturella händelser och traditioner gemensamt, men nu försvinner detta. Nu sitter alla och tar del av ”verkligheten” via en app och sådant som ”finns där ute”, via någon som delar med sig okritiskt på FB.

Ju fler vänner du har på FB, ju mer du gillar, desto bättre, eller …

Framför datorn …

Nu sitter jag här igen med mina hörlurar och lyssnar på min fantastiska musik.

Idag har jag deltagit i en datakurs i Photoshop. Visserligen via webben. Det finns ett webb baserat företag som är mycket professionella och som delar med sig gratis. Just nu är det Friläggning – dvs hur man kan plocka ut ett motiv ur en bild och placera det på annat ställe utan att ser syns att man fuskat. Jag har fuskat i detta tidigare, men är långt ifrån bra, den här kursen är avancerad och mycket bra.

Det bästa är att jag kan backa när jag inte fattar – och det är tyvärr alldeles för ofta. Dessutom jobbar de i den senaste versionen av Photoshop, min version är 13 år gammal på den dator jag har med mig. De har programmet på svenska och mitt program är på engelska. Men eftersom det sker via webben så pausar jag helt enkelt och letar mig fram, det spelar inte så stor roll att mitt program är gammalt. Funktionerna finns där, men under andra menyer. Blir lite imponerad av det måste jag säga. Med tanke på hur dyrt programmet är att köpa – även idag. Mitt gamla program har samma funktioner …

Blev så ivrig på skolbänken att det inte blev någon promenad idag, maken var på gubblunch så jag kunde jobba ostört.

Jag har också fixat ett annat problem – har nu kopplat in mig på den tjänst jag betalat för. Installerade ju för ca en vecka sedan men har blivit nekad tillgång till tjänsten. Skaffade en annan gratistjänst i 5 dagar – som gick ut efter två dagar, sedan ville de att jag skulle teckna upp mig. Pilutta dem – erbjuder man 5 dagar gratis provtid så ska jag ha det inte två. Vi kopplade upp samma tjänst på makens apparat – samma sak, efter två dagar vill de teckna avtal.

Vet inte vad som gick fel med den betalda tjänsten förut – när jag försökte idag fungerade den direkt. Men hade bekymmer igen efter några timmar  – då gjorde jag det ”obegripliga” – man startar om datorn så fungerar det.

Nu har jag strulat en stund igen – har laddat upp de bilder jag tog i går på telefonen. Det blev en process som tog många minuter – tur att vi har uncapped. Något fel gör jag, klarar inte det här med mobilen och bilder – det blir pannkaka. Måste lära mig att organisera på något sätt …

PS. Av någon anledning blir det stora avstånd mellan bilderna – kan inte minska det – då försvinner bilden, bara att finna sig i det tills vidare …

 

 

 

 

 

 

 

 

Appar …

Jag har tagit till mig en del nymodigheter i cybervärlden – heter det så, eller är jag helt fel ute – antagligen. Dottern tipsar, installerar, ger goda råd och jag tycker allt är toppen. Så skiljs vi åt och jag kommer inte ihåg hur det fungerar och så ebbar det ut … Tråkigt tycker jag för jag vill så gärna vara med – det är så mycket bra som kommer fram, men jag är antagligen för ”analog” i mitt tänkande.

En app hon har laddat ner på min telefon och platta och som jag har jättemycket glädje av är en musik app som lyssnar på vilken låt som spelas och talar om artist och namn på låten. Den använder jag väldigt ofta – inte minst när jag löser Melodikrysset. Fusk, javisst, nu löser jag inte krysset så ofta – men spelar det någon roll när det är ca 50.000 som skickar in svaren. Inte en chans att jag kommer med de få gånger jag skickar in.

Men, framför allt använder jag appen när jag hör musik jag gillar. Har nu en fantastisk samling i Spotify, som jag inte heller riktigt begriper mig på. Man ska kunna göra egna listor, ta in Sverige Radios listor osv – fattar ingenting. Har fullt sjå att förstå mig på hur jag hittar min musik. Just nu har jag hittat den och har den i hörlurarna – så bra …

Vilken fantastisk musik det finns nu för tiden, vilka artister. Jag tillhör ju ”rockmusikens” fans, bl.a Elvis, Little Richar, Brenda Lee – ja, listan kan göras lång. Så många artister jag inte kan namnen på – men den nya appen har lärt mig massor. De gamla artisterna är bra, men de nya är också jättebra – jag vill ha bra komp, de olika instrumenten ska sticka ut och en sångröst som är speciell och det finns gott om sådana artister idag. Bl.a. Robyn, Amanda Jensen, Miss Lee, Laleh – ja, listan kan göras lång bland svenska artister, och även alla utländska artister. Med hjälp av Spotify ska jag nog kunna lära mig namnen – det är mer än vad jag kan på mina gamla favoriter från min ungdom.  Roligt att så många är tjejer – faktiskt förvånansvärt många bland mina ”gilla låtar” … Just nu spelas Ugly Heart G.R.L. – bra.

Egentligen skulle jag försökt installera en tjänst jag köpt, men klarar inte av fikonspråket … Ska försöka igen i morgon – se om jag kan få support. Det fick bli den här sidan istället och Spotify.

Tog bilder idag på promenaden men konstaterade att jag tog bilderna, som skulle med här idag, med min telefon. Den är totalt bortkopplad från nätet här nere då jag installerat ett kontantkort. Gjorde misstaget förra året att inte stänga av internet – det tog slut på några timmar. Ska försöka föra över bilderna i morgon, vet att det finns olika sätt, annars får jag ta nya bilder med kameran i stället – på ”gammaldags” vis.

Och nu avslutar jag med ”Grace Kelly” med MIKA i lurarna …

Så har vi städat ut julen …

Vad tråkigt det blev, trots att det började se lite fånigt ut med julgran, advents stjärnor och advent ljusstakar i fönstren. Men medge – det blir fantastiskt mysigt sken av dessa ljuskällor. Måste ut och köpa till lite mysbelysning. Här är hur starkt ljus som helst på dagarna, men kvällarna är lika mörka som i norden, även om klockan är många timmar senare.

Försöker vänja mig. Hade precis vant mig i Sverige vid att kl. 4 är det mörkt, här är det efter 20.30 på kvällen. Dessutom är det som ljusast i lägenheten på eftermiddagen när solen skiner in från söder. Det är ju tvärtom här. Man ska ha balkong i norr …