Sitter vid mitt skrivbord i CT. Allt är sig likt och det känns inte som om jag har haft ett väldigt annorlunda liv norr om ekvatorn det senaste halvåret. Har fortfarande på mig stödstrumporna – benen har påverkats av tiden i luften. De får sitta kvar ett tag till – då blir det dusch och sedan en annan typ av kläder.
Vädret är mulet idag och helt underbart att landa i. Skönt att slippa stark sol och värme – räcker så bra med det starka ljuset, trots molnen.
Flygresan gick bra – men startade med oro. Jag visste att jag hade kort om tid till nästa flyg. När vi var vid gaten och skulle gå ombord – trodde vi enligt tidtabell – kom passagerarna från flyget, de hade just landat. Där fanns ingen information om försening. Lite panik bland vissa av oss som skulle ansluta till långflygningar med bara en avgång per dag och kort om tid mellan landning och start. Personalen försökte lugna.
Vi kom iväg ca 20 minuter för sent, beundransvärt av markpersonalen – en eloge från mig. Kaptenen lugnade via skrapande högtalare – uppfattade något om att vi skulle komma fram i tid. Han hade rätt och vi landade på tid.
Jag var orolig för hur flygplatsen såg ut, har inte flugit via Frankfurt sedan ca 15 år och de har byggt om under tiden. Googlade på den redan på tåget, men är inte riktigt kompis med telefonen – jag är PC-människa – inte android.
På flyget har de alltid flygtidningar, där finns det kartor över hur de flyger och över de största flygplatserna som är deras hemmahamnar. Tidningen fanns inte i mitt fack. Har alltid varit en försynt person (i mina egna ögon), men inte idag. Jag kastade mig helt enkelt ut bland stolsraderna och fick tag i en tidning. Mycket riktigt där fanns kartan – den finns numera i min ägo.
Jag hade stor glädje av den, visste åt vilket håll jag skulle gå och slapp vara nervös – bara bekräfta att skyltarna pekade i samma riktning. Men det var långt, det måste ha varit nästan ca två km till nästa gate. Jag kom fram i tid, helt slut …
