Har ni försökt att skriva med ett finger inlindat i plastfolie med en innesluten isbit …? Det går inte så bra kan jag säga. Det har dessutom börjat droppa … Anledningen till arrangemanget är att jag skulle släcka belysningen över köksbänken. Det blev fel och jag lade av misstag ett finger mot en lampa. Den var varm … Det är ett rejält djupt brännsår – av en ynka liten lampa. Inte en gammaldags med skruvgängor. Denna har bara två piggar och är inte större än en nagel. Men ack så djupt den lyckades skada.

Nu håller isbiten på att smälta och om jag inte snart gör mig av med ”bandaget” blir det strax kortslutning i datorn i stället. Jag har redan förstört vår matta ikväll med att knuffa omkull mitt vinglas – rött förståss. Allt prat om att hälla på vitt vin fungerade inte – offrade en hel flaska. Kanske för att mattan är av något slags naturmaterial …

Det var inte så här jag ville att detta nya år skulle börja.

Idag har också varit en trevlig dag. Vi hade fredagslunch med svenska damerna i CT. Vi var 5 som kom och vi hade väldigt trevligt. Så trevligt att vi bestämde oss för att avsluta med en drink på restaurangens terrass som vetter mot havet. Det beställdes in Capringha (med reservation för stavningen). En fantastiskt god, läskande drink som gjorde att vi trivdes så bra att det blev en till innan vi skildes åt.

Dottern har hjälpt mig att installera en app i min telefon som gör att jag kan hålla koll på hur långt jag går. Jag startar den när jag börjar promenera (om jag kommer ihåg – vilket jag väldigt sällan gör meddetsamma, men efter några hundra meter). Programmet håller reda på hur långt jag går och i vilken hastighet. Hemma i Strängnäs fungerar det väldigt bra, men här nere är programmet helt förvirrat. Något stämmer inte med GPS:en. Jag får gratulationer varje gång för att jag sätter nya rekord. Men  ofta är allt faktiskt bort i tok … Idag fick jag gratulationer igen för nytt rekord – 0.7 km på 5 timmar. Visst det var rekord – men kanske inte som jag tänkt mig …

Dessa dagar har gått åt till att försöka lösa problem med internet (mest). Det har varit som att köra huvudet i väggen flera gånger om dagen. Moment 22 – rena ”barnleken”.

Idag åkte maken ner till Telkom igen. Vi har redan tidigare förstått att de inte förstår varför de sitter där och inte har en aning om de råd de ger till kunderna. Man vill helst bli av med oss. Men, maken fick också veta en del. T.ex. att vi hade lika många gigabytes som vi kan avnjuta på natten … Det var därför som jag plötsligt var uppkopplad häromkvällen. Trodde då att det var datorn som hittat ett oskyddat nätverk. I fortsättningen får vi lägga om rutinerna … 🙂 Gäller egentligen bara mig och förhoppningsvis är det dessa jag använder just nu. 25 gigabyte … De bör ju räcka ganska långt för mig – till skillnad på de som vi spenderade på dagtid – de räckte inte ens 20 dagar …

Nu är det julafton hos oss. Jag har, som alla år, inlett den med tända ljus och ett numera gammalt, ”mossigt” band (tape), där Bertil Perrolf står vid stranden i Visby och lyssnar på vågorna, säger några vackra ord och sedan spelar Jussi Björling som sjunger O Helga Natt. Så har min julafton börjat alla år sedan i början på sjuttiotalet.

När vi bodde utomlands blev saknaden efter svensk radio och den kvalitet den stod för väldigt stor. Vid de tillfällen jag var i Sverige bandade jag allt jag kunde, bl.a. Bertil Perrolf. Jag har några program att växla mellan, jag är väldigt glad för dessa program – de må vara gamla – men de står för den tid då man tyckte att kvalitet på program var viktigt. Eller så är jag bara mossig som inte kan uppskatta det glatta, fladdriga som är så viktigt just nu. Det är ingen skillnad vilken dag i veckan/årstid/högtid det är. Man kan ju tycka att om vi har julafton en dag om året – och så mycket kretsar om denna dag – då kanske man kunde bryta vardagslunken i nattprogrammen och åstadkomma något annorlunda …

Det är min åsikt, en mossig tant som försöker att inte vara grinig … 🙂

Kan meddela att julskinkan blev helt fantastiskt god – provsmakningen i kväll gör att vi antagligen måste fixa en ny på juldagen. Vörtbrödet blev gott. Själv misstänker jag att jag blivit gluten intolerant och har därför bakat ett speciellt bröd till mig idag – det blev betydligt vackrare än det vanliga – och gott.

Bonus gigabytes eller inte – det finns en gräns även för en nattuggla …

Nu blir det sängen och bilder är inte att tänka på …