Idag har uppkopplingen fungerat – jag sitter fortfarande på ”lina” – vågar inte koppla bort den. Har fått indikation om problem med dubbla IP-adresser, men har ingen aning om hur jag ska tackla det. Alltså får linan sitta kvar.

Vårt stora nya problem är att Sydafrika börjar likna de andra afrikanska länder vi bott i. Det brukar ta ca 20 år efter självständigheten till landet är kört i botten … Här har det nu gått ca 20 år och man har totalt misslyckats med bl.a. elförsörjningen. Vi är på ett tufft schema med flera powerbrake varje dag i pass om ca 2½ timme varje gång. Det gäller att anpassa sig – men samtidigt, enligt vår tidigare erfarenhet från afrikanska länder, så kan man inte lita på den tidtabell som publicerats …

Vi har blivit hotade i flera år att det ska bli elavbrott – men de har uteblivit – varför vet vi inte, men har tacksamt noterat att vi sluppit. Nu har tydligen ytterligare ett elverk brakat ihop, man har inte råd att köpa diesel. Nu är det verklighet och man har tagit till den tuffaste tidtabellen – dvs vi kommer att ha avbrott minst 3 gånger per dygn. Ganska besvärligt, men håller man tiderna så går det att anpassa sig.

Jag har nu uppdaterat bilderna från branden – men hinner inte lägga upp bilderna från igår eller idag. Håller schemat idag så stänger man om 15 minuter och jag vill hinna borsta tänderna mm innan dess …

Bilderna från branden är uppdaterade …

 

… varje år innan vi blir ”on line”. I år har det nog varit extra besvärligt – kanske mest för att personalen på Telkom inte fungerat som man förväntar sig att personal på ett sådant ställe ska göra. Jag är inte så bra på sådant här, men i jämförelse är jag rena proffset … Så tråkigt att konstatera då det är så lite jag kan och inte de heller.

Det närmaste experthjälp vi kom var ett service nummer som skulle prioriteras av en tjänsteman som skulle ringa upp oss. Han har fortfarande inte ringt, det har gått tre dagar nu. Jag lyckades koppla upp en stund häromdagen, men de – Telkom – hade bytt användarnamn och lagt in ett – amatörmässigt – password. Man informerade inte maken om att man bytt både användarnamn och password. Fråga mig inte hur jag tog mig in – kommer inte ihåg och det är inte värt att komma ihåg – för när min dator gick ner försvann det hela. Bara att börja om från början.

Maken åkte tillbaka till Telkom igår, men ”han som har hann om et” var inte där ….

Själv har jag lidit av ”kronisk” huvudvärk, irriterande knottror över hela kroppen och så mycket ”anti” …

Idag tog jag tag i det igen och ställde in routern på fabriksinställningar och genomförde proceduren återigen. Det lyckades – hurra. Nu är både maken och kusinen anslutna till det trådlösa. Själv sitter jag på kabel och vågar inte dra ur den då det verkar som mitt trådlösa nätverk är inaktivt. Jag har hittills inte lyckats få liv i det. Alla kommandon verkar vara stendöda.

Imorgon kan jag kanske samla ihop mig så pass mycket att jag kan leta mig vidare förbi det döda och hitta en lösning. Har någon ett förslag – skriv gärna – känner mig mycket ensam i denna fråga …

Någon som vill roa sig med att läsa en bråkdel av alla felmeddelanden?

Anslutningsstatus:        Inte ansluten
Orsak:        Dynamiskt nyckelutbyte genomfördes inte inom den konfigurerade tiden
Felkod:        294917
Rekommenderade åtgärder:
Kontrollera att krypteringsinställningarna (WEP/TKIP/AES) i profilen stämmer med vad som förväntas i det trådlösa nätverket.
Kontrollera att datorns kort för trådlöst nätverk inte har spärrats för de radiokanaler som används av nätverket.

Om problemet kvarstår kontaktar du nätverksadministratören och lämnar följande information.

osv, osv …….. i all oändlighet …

 

Jo, jag tackar jag … Undrar när de får någon anställd som kan tackla detta …

PS. Det har inte funnits tid för att publicera de bilder som jag lovade …

---

gå och lägga sig när det är tropisk värme ute på balkongen. Där är det ljuvligt att uppleva den – här inne är den inte alls lika mysig. Maken har lagt sig under ”vispen” som går på högsta hastighet. Dvs en takfläkt som viftar runt den varma luften.

För några dagar sedan var hösten här – det var tofflor, fleeceväst och värmeljus som gällde. Värmen kom igår. Vi tog vår vanliga lördagspromenad längs havet, men orkade inte fullfölja – för varmt. Det fick bli vattenställe en stund innan vi tog oss upp i stan och gick tillbaka på skuggsidan. Maken lade sig ganska tidigt, själv satt jag på balkongen och lät mig översköljas av de ljumma vindar som svepte in -+27 grader. Underbart – eftersom vi nu räknar dagarna innan vi tar på oss de varma kläderna för hemresan till Sverige.

I morse vaknade vi till samma värme – med strömavbrott …! Då vet man inte: är det fel i vår lägenhet – den är ju ganska gammal, trots allt. Är det fel i huset – som ju är gammalt (vi hade ett stort elfel för någon månad sedan och som gjorde att vi hade en extra elkabel från gatan i flera månader). Eller är det de planerade strömavbrott som elbolaget hotat med i flera år eftersom de inte har skött om driften/elnätet som det ska.

Med 27 grader så gäller det att inte öppna kylskåpet i onödan. Jag har dessutom inhandlat kycklingfilé, som skulle tillagats igår – men det var för varmt – vi var inte hungriga.

Det var stor uppståndelse i huset – det var nämligen bara halva huset, vår sida inklusive hissarna, som drabbats. Man väntade på vår ”husförman” som var på väg. En förståsigpåare sade att det nog antagligen var någon som slagit av ”switchen”, men man får inte gå in i det utrymmet – så han kunde tyvärr inte hjälpa. Antagligen var det så enkelt, för efter två timmar kom strömmen tillbaka. Och konstigt hur snabbt man anpassar sig igen. Det är ju en självklarhet att ha ström – eller …?

På vår semester med syster och hennes man övernattade vi i Clanwilliam – en liten håla i Sydafrika. Den lilla, lilla staden ligger i ett mycket vackert område omgivet av fantastiska berg och Rooibos odlingar – det fantastiska te som är så bra för oss människor. Det odlas bara i dessa trakter – gäller hela jorden.

Det är varmt, vi bodde på ett B&B med gamla byggnader som är typiska för en liten stad i detta land. En lagom vildvuxen trädgård. Vi var inhysta i en länga och hade alla egen lite uteplats där vi kunde sitta och njuta av värmen på kvällen. Vilket vi också gjorde. Det blev ganska sent och vi njöt av gott vin.

När vi skulle sova var det minst 35 grader i rummet och ingen AC – inte ens en fläkt i taket. Jag öppnade ett fönster bredvid sängarna för att vi skulle kunna få lite luft – men konstaterade att det var mycket lågt till marken och att man lätt kunde klättra in genom fönstret. Nattsömnen var det si och så med.

På morgonen blev jag väckt av maken som frågade om jag sett hans telefon. Man ska inte väcka mig abrupt på morgonen och definitivt inte ställa en fråga. Jag fattar inte vad man säger och jag är inte människa förrän efter en timme. Jag svarade i vilket fall att den ligger på bordet – där jag sett den kvällen innan. Maken svarade att – det gör den inte … Jag blev ”klarvaken” – vilket är en överdrift – jag blev bara varse något och frågade om min handväska. I mitt omtöcknade tillstånd kom jag ihåg att det var så lågt till marken då jag öppnade fönstret. Han kunde inte se min handväska. Jag rusade upp och försökte fatta, se och fungera. Men där fanns ingen handväska. Inte makens telefon, inga bilnycklar, och inte min telefon osv … Ett meningslöst letande, snarare rafsande från min sida – då jag bara ville somna om och vakna till en normal morgon, vilket det inte var. Där jag hela tiden upprepade – hur korkad kunde jag vara som öppnade fönstret – jag brukar alltid vara så alert mot stölder och gömma undan. Värdinnan kontaktades och hon ringde polisen.

Det kom två ”riktiga” poliser, skottsäkra västar, kängor och rejäla vapen i hölstret. De var mycket deltagande och sa att vi måste anmäla på polisstationen och de skulle ”lägga örat mot jorden” – det är så de klarar upp de flesta brott. Makens plånbok var kvar, den låg på hans sängbord, men på andra sidan mot fönstret och vi hade myggnät, så den syntes inte. Jag hade vaknat många gånger på natten och kände nu obehaget att jag kanske vaknat när någon var inne och att jag avbrutit det hela.

Alla var upprörda – inte minst värdinnan och personalen. De hade aldrig varit med om något liknande – trots att det bara var vanliga grindar, inga lås, galler, säkerhetsdörrar eller larm. En servitör vi träffat älskade att bo i Clanwilliam – för där finns ingen kriminalitet. Och så kom vi …

På polisstationen räknade vi upp allt vi kunde komma ihåg. Minns att jag var mest ledsen för mitt armband och själva handväskan. Telefon och annat kunde man ersätta. Efter anmälan gick vi den enda lilla gatan som finns i staden och hamnade på ett café. Det var så varmt att de andra beställde öl, men för mig fick det bli te. Jag mådde som skit och ville bara starta om dagen.

Vi kom underfund om att det var fler saker som saknades, bl.a. kikaren. Så det blev ett nytt besök på polisstationen. Då var det strömavbrott och de kunde inte kopiera handlingarna, så vi skulle bli tvungna att komma tillbaka med originalet – som vi fick med oss – när strömmen återkom. Vi gick tillbaka till B&B:et och satte oss i den lummiga trädgården. Vi kunde ju inte ta oss någonstans, bilnycklarna var borta och den utflykt upp i bergen, som var planerat, bytes ut mot en vistelse i trädgården. Bilfirman skulle skicka reservnycklar, men de skulle komma först nästa morgon. Syster tröstade mig med att det var skönt med en slappardag.

När vi sitter där ropar städerskan till oss och vill att vi ska komma. Hon har rättat till omstoppslakanet och då var hon tvungen att lyfta på resårmadrassen – det fanns ingen bäddmadrass. Där låg min handväska med allt + kikaren … Hon var lite chockad, vilket även jag blev. Då hade jag ju i alla fall gjort som jag alltid brukar. Dvs gömt undan sakerna – men eftersom jag blev så abrupt väckt så var även jag och mitt minne helt väck…

Det var en stor lättnad, men inte helt enkelt. Dels detta att jag inte kom ihåg, hade ju anklagat mig själv hela dagen – varför jag inte gjort som jag brukar. Kreditkortet som var spärrat, bilfirman som skulle stoppas från att skicka nya nycklar och det mest pinsamma – polisanmälan som skulle återkallas. Det kändes pinsamt och jag skämdes …

Nu till nästa problem – att få ett nytt kreditkort. Det har gått troll i ärendet. Talade med en tillmötesgående dam och det skulle inte vara några problem – bara att skriva ner vilken adress kortet skulle skickas till i den kodade mail med vilken man har kontakt med företaget. Vilket jag gjorde den 10 mars. Skrev också att man inte kan skicka koden med posten – då det kan ta hur lång tid som helst. Hade fått muntligt löfte i telefonen att de skulle skicka koden till sig och att jag skulle kunna få den på telefonen då jag fått kortet. Jag har också påpekat i mailet att man inte kan skicka via vanlig post.

Den 11 mars får jag följande mail från den unge? Mannen på kundtjänst (har kopierat in hans svar):

Tack för ditt mail.
Vi har nu beställt ett nytt kort och en ny kod till dig som skickas till din adress i Cape Town.
Vi har tyvärr inte möjlighet att få fra koden på telefon längre så den kommer också skickas till dig med posten.

Fredagen den 14 mars skriver jag och frågar hur kortet skickats då det inte kommit. Jag får detta svar:

Hej igen.
Kort och kod skickas med vanlig post.
Detta då det först kommer skickas till våran backoffice som skickar det vidare till din adress.

Skriver tillbaka samma dag att jag behöver mitt kort snarast och att posten kan ta många veckor och ibland kommer den inte alls fram och frågar hur löser vi detta?

Svar samma dag, fredag den 14 mars:

Hej igen.
Vi har nu lagt in en anteckning på kortet att det ska skickas med xxx och att koden ska skickas till mig så jag kommer skicka ett mail till dig via denna tjänst när den kommer.

Onsdag 19 skrev jag igen och undrade varför inte kortet kom.

Svar samma dag:

Hej igen.
Vi kan se att kortet har skickats med xxx på måndag denna vecka så det borde komma till dig idag eller imorgon.

Jag svarar: Jättebra. Finns det något tracking nummer?

Svar sent på eftermiddagen torsdag 20 mars:

Hej.
Tack för ditt mail.
Vi håller på att få fram trackingnumret och det är grunnnen till att du inte har hört från oss.
Så fort vi får det kommer vi skicka det till dig.

Jag svarar:  Ok, jag avvaktar – men börjar känna mig lite frustrerad …

Måndag 24 mars får jag följande meddelande:

Hej.
Tack för ditt mail.
Tyvärr gick förra xxx försändelsen fel då våran postavdelning har lagt in fel adress.
Jag har nu gjort en ny xxx försändelse med trackingnummer: xxxxxxxxxxxx som skickas idag och beklagar att det gick fel med förra kortet.
Återkom när kortet har kommit så aktiverar vi ditt kort.

Sedan händer inget och onsdag den 26 skriver jag igen och påpekar att kortet – som enligt det trackning nummer jag fått, hålls kvar i London, och undrar varför.

Svar:

Hej.
Tack för ditt mail.
Jag har nu varit i kontakt med xxx och fått till svar att det står att försändelsen hålls kvar för att det inte har gått några flyg och att det kommer flygas till Cape Town ikväll.

Jag svarar och påpekar att det var ett konstigt svar han fått då det går minst 6 flyg varje dag från London till Kapstaden.

Sedan kommer vi till det stadium då jag inte vet om jag ska skratta eller gråta – men måste medge att jag har fått mina skrattanfall. Orkar inte ens bli arg längre. 🙂

Nu ska ni få veta vad mitt nya kreditkort har varit med om hittills. Ja, hit har det inte kommit – än …

Det lämnade Sthlm Arlanda kl 21.41 måndag 24 mars.

Landade i Leipzig, Tyskland kl 00.36 tisdag 25 mars

– fortsatte till London där det landade vid 6-tiden onsdag morgon 26 mars. Där blev det stopp.

Kortet var: ”Shipment on hold” till torsdag 27, då det landade i Dushanbe/Tajikistan 11.19 lokal tid.

Sedan fortsatte det till Moscow – The Russian Federation, fredag 28 11.53 lokal tid. 🙂

Ikväll, fredag 28, har det landat i London igen – vi får väl se om det går några flyg från London till Kapstaden de närmaste dagarna …