Kategoriarkiv: På vift i Kapstaden

En liten sammanfattning del 1 …

2014-03-02 13.21.08Det har varit två intensiva veckor när syster och hennes man var här. Vi började med bubbel på balkongen för att fira deras bröllop. Dagen efter blev det picknick lunch på Boshendal Vineyard – mitt emellan Stellenbosch och Franschhoek.  Vi hade otrolig tur med vädret – det skulle regna – och det gjorde det med besked i Kapstaden, men inte där vi var. Regnet började när vi var på väg hem.

Dagen efter drog vi norrut för en rundtur. Första övernattning i Laangeban, vi besökte West Coast National park och lagunen, men ingen ville bada trots badtemperatur på ca 17/18 grader. Några stora djur såg vi och sedan blev det lunch i parken. På kvällen det god middag – som alla andra kvällar den kommande veckan.

Ser ni dem …?

 

 

 

 

 

 

 

 

Nästa dag fortsatte vi norrut till Paternoster – vi blev rekommenderade en genväg – grusväg … Vi har åkt på grusvägar förut i Afrika, men ingen så dålig som den här. Vi kom fram med bilen i ett stycke och det blev drink på altanen innan vi promenerade på stranden för att inta en sen lunch på restaurangen som ligger på stranden. Bord beställdes till kvällen och då tvingade vi i oss mat än en gång ;-). Till o med personalen undrade hur vi skulle orka äta en gång till …

Utsikten från rummet …

Efter frukost gav vi oss av norrut – åter igen rekommenderad en grusväg. Det skulle vara så vackert att åka där längs havet, det är järnvägsbolaget som driver vägen för underhåll av spåret. Därför skulle den vara i gott skick. Vi lät oss luras än en gång. Att bilen höll – stötdämparna, däcken och allt annat – ett under. Inte såg vi något heller, bara järnvägsspåret …

Vi styrde kosan 90 grader österut – mot inlandet – slingrande vackra vägar mot Clanwilliam. En liten håla som man promenerade igenom. Där steg temperaturen rejält och vi fanns oss omgjutna av den sköna afrikanska värmen. Som att kliva ut i en mild luftström från en hårtork.

Vårt B&B var ett gammalt hus, med gammadags charm, en uppvuxen trädgård och väldigt avslappnat. Där blev vi sittande en hel dag pga av vissa omständigheter. Tänker inte berätta här om det. Det får bli ett eget avsnitt – med det var nog så dramatiskt och har fortfarande vissa efterspel … 😉

Utiskt över en del av Clanwilliam …

Är det värmen, eller – hade vi så här tråkigt … ?
Där nere någonstans ligger dammen som Clanwilliam är känt för. Det är också i de här trakterna man odlar Rooibos te – enda platsen i världen …

Efter två nätter i Clanwilliam fortsatte vi mot sista övernattningen som skulle ske i Tulbagh. Tyvärr inte på vårt favoritställe – det var uppbokat pga bröllop. Vi hade hittat ett annat hotell och var lite nyfikna på om vi skulle bli besvikna. Det blev vi inte …! Wow! Vi var lite ledsna att vi var några timmar försenade pga av vägarbeten längs vår rutt – vi hade suttit i trafikkö i flera timmar istället för at sitta på detta underbara ställe. Vilken lyx till B&B pris. Ett halvdant ställe i Langebaan kostade flera hundra mer … Vi kommer tillbaka!

Vi besökte Drosty Hof – ett måste om man är svensk och köper deras vin i Sverige. Vinprovningen är lite speciell. Man leds ner i källaren under slottet – brant trappa, låg dörr och gammaldags källarvalv. Väldigt annorlunda vinprovning. Vi fick en härlig dam som ledde de andra genom provningen – själv var jag chaufför och fick ett glas vatten. Hon sade att man aldrig ska lägga is i vinet – då spär man ju ut smaken – nej, man ska se till att vinet har rätt temperatur från början. 🙂 Hon var mycket duktig, humoristiskt och såg ut som en typisk äldre sydafrikansk dam – som de alla såg ut när vi kom hit i början på 90-talet …

På Drosty Hof sker vinprovningen i källarvalven …

Vi vände kosan mot Kapstaden igen och hann med en liten Brandy provning på van Ryhn på vägen. Det var skönt att vara hemma igen – inte det roligaste att köra bil i det här landet. Vägarna är bra, men inte alla bilister …

2014-03-08 14.11.51

 

2014-03-08 14.10.33
Lägg märke till att man också serverar kaffe, gällde vissa …

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Fick lov att dela upp i två delar. Fortsättning följer i del 2.

 

 

En liten sammanfattning – del 2 …

Syster uppvaktades på sin födelsedag, hon sov faktiskt när vi kom in … 🙂 Den fotobok jag ställt samman blev hon glad för. Den andra presenten var en SPA-upplevelse som skulle ske nästa dag på Radisson Blu SPA anläggning . Födelsedagsmiddagen åt vi på Ritz. En snurrande restaurang 23 våningar upp i luften. Med bedårande utsikt över Lions Head, SeaPoint, havet m.m. Maten är alltid god och den gamla ”ryska” pianisten, som maken är så förtjust i, satt där och spelade. Jag talade med henne – hon är sydafrikanska och har bott här sedan födseln … 🙂

2014-03-09 19.32.01

Skål ...!

2014-03-09 22.09.20

Morgonen efter var det dags för SPA. Maken sympatibjöd mig och vi blev knådade i varsitt rum, samtidigt. Knådade är väl fel ord – det var så skönt. Efteråt var vi helt slut och satt en stund vid deras poolanläggning – vi hade ingen baddräkt och kunde inte bada, men det kanske vi inte hade klarat av. Vilken känsla av fantastisk trötthet och energi …

2014-03-10 12.19.05

Bord för lunch var beställt ute på terrassen. Vi hann sitta och ta varsitt glas vin innan gubbarna anslöt. Det blev lunch under några timmar med fantastiskt god mat och den underbara utsikten.

Sista kvällen, innan det bar av till Kruger park, åt vi middag på Koi, en av våra tidigare favoritrestauranger – syrran och jag har varit där flera gånger och njutit av solnedgången. Man har en fantastisk utsikt över havet. Då, för många år sedan var det en mysig bar med lite smårätter. Vägg i vägg låg matsalen med vita dukar – där man tillredde irish coffe vid bordet . Man brände sockret och flamberade osv. Det var hur mysigt som helst. Sedan slog man samma lokalerna till en restaurang med vita dukar och mycket flott. Nu hade man gjort om igen – inga dukar och en ljudnivå som inte är av denna världen. De flesta äter sushi, men man har annan mat – som faktiskt är mycket god. Men vad hjälper det när man måste skrika till varandra. Lättade gick vi därifrån och tog vår irish coffe på annat håll.

Det blev två intensiva veckor – det kanske är därför detta inlägg har dröjt – tanten börjar bli gammal o trött. 🙂

Kära syster – hoppas att det blev två bra veckor för dig, men – det verkar redan så länge sedan …

Hemma i Kapstaden igen …

Nu har vi landat i Sea Point igen efter en intensiv vecka utan frekvent internetuppkoppling. Det har varit många intryck och hoppas kunna dela med mig snart. Man är alltid lika lättad när man kör in på parkeringen och inget större har inträffat.

De andra sover redan – jag ska göra sammaledes och i morgonbitti hoppas jag att tre av oss vaknar före lillasyster – som fyller år. Hur många tänker jag inte skriva – eftersom hon är lillasyster …

Ena dagen Somerset West andra dagen Langebaan …

Syster med nybliven man anlände på tid. Själva hade vi anlänt från Somerset West några timmar tidigare. Där hade vi bevistat den konsert som jag nämnt. Den gjorde oss inte besviken detta år heller. Undrar hur länge man kan fortsätta och höja ribban – det är vad denne underbare dirigent Richard Cook gör. Han letar antagligen ”under stenar och annat” och hittar de mest fantastiska artister. De senaste åren har han också plockat in nummer med ballettdansörer och trapets-akrobater. Helt fantastiskt med dessa rörelser tillsammans med underbar musik.

Igår var vi på Picknick lunch på Boschendal – det skulle regna – men vi klarade oss. Regnet kom precis när vi lämnade.

I morse startade vi vår resa längs West Coast norrut. Efter en tur i West Coast Nature Reserve – där det var inplanerat bad – men ingen ville bada … 😉 så blev det lunch i parken. Sedan fortsatte vi till Langebaan, där vi nu övernattar. Det blev en middag ute på restaurang, men vi var lite sena och ostronen hade tagit slut. Kanske var det lika bra – de var från Knysna, en ort längs Garden Route. Men vi har ätit Namibia ostron vid två tillfällen på vår restaurang tvärs över gatan. Den senaste gången var samma kväll som syster med nybliven man anlände. De ostronen är bara så underbart matiga och goda – kan vara svårt at möta upp mot dem.

Har tagit fina bilder – men tanten börjar bli gammal. Både sladd för anslutning av telefon och adapter för SD-kort ligger kvar i stan. Finns nåt med Bluetooth – men det vet jag inte hur det fungerar. Fotograferar ju numera med telefonen …

Tavelramar och foton i fel format …

Ett foto som inte går att passa in i en ram – har gett upp …

Idag har jag åter försökt ta tag i det där med alla tavelramar jag köpt på mig genom åren. Alla bilder jag vill skriva ut. Varje gång jag kommer tillbaka och skrivarpatronerna har torkat ihop. Varje gång jag försökt få igång det hela. Ibland den med färg, ibland den andra. Eftersom det kostar en ”förmögenhet” att fixa detta så har det haltat. För några veckor sedan bestämde jag mig för att ta tag i det hela och det fick lov att kosta. Efter några turer fram och tillbaka, så har jag nu två fungerande färgpatroner.

Då visar det sig att alla fotoramar har mått som inte stämmer med det program jag kan skriva ut i … Skrivaren är ändå inköpt här nere. Det skiljer alltid några centimeter på bredd och höjd. Antagligen var det så tidigare, jag har glömt – och det var antagligen det som gjort att jag lagt av tidigare. Var på väg att göra det nu också, men har i några dagar pusslat och klippt. Men, där är en massa fotoramar som inte går att få in ett vettigt foto i. Antingen klipper man huvud och fötter eller så är det ett stort gap på någon sida. Jo, jag känner till det där med passpoal …

Idag har vi förberett arbetsrummet och förvandlat det till ett gästrum. På lördag kommer syster och sambo från Sverige för två veckors besök.

Temperaturen har nu sjunkit som en sten, vi har bara 22 grader. Det har varit korsdrag för att kyla ner lägenheten. Det blev också en stund på balkongen för att kyla ner oss själva.

I morgon ska vi iväg på en stor konsert i Somerset West. Starlight Classic, med vår favoritdirigent Richard Cook. Det är en fantastisk konsert och har alltid ett tema. Klassisk musik blandad med något nytt. Det bästa hittills var när han hade rockgruppen Queen som tema. Deras musik är bara så bra och han hade lyckats hitta en artist som sjöng fantastiskt – gick inte att skilja honom från originalartisten. För en stund kunde man känna samma rysningar som Eddie Murphy framkallade på sin tid.

Vi ska sova över på B&B, ingen av oss vill köra tillbaka på kvällen – vi ska bo i närheten av vingården där konserten går av stapeln. Det är dessutom picknick som gäller och då vill det gärna bli ett glas vin.

Har slarvat med dagboken den sista tiden, men i morgon kan jag nog lova att där inte blir någon, inte nästa kväll heller – då har syrran anlänt och jag har annat att tänka på …