Den här sidan har varit misshandlad den sista tiden. Jag har helt enkelt inte känt någon lust att skriva … Vilket egentligen är mycket konstigt då jag normalt älskar att skriva. Det har dessutom inte fattats ämnen att skriva om – bara lusten.

Kanske bidrar lite att jag blev av med min lilla kamera – hade den alltid i fickan och tog bilder som inspirerade till att skriva. Min smarta telefon har en alldeles utmärkt kamera – men den rutinen finns inte, att ta fram den och fotografera vid de tillfällen som jag tidigare gjorde med kameran. Dottern har försett mig med bra kamera, men det är ingen som hänger om halsen varje dag. Har ibland tänkt att jag kanske skulle investera i en liten pocketkamera igen, men det verkar lite fånigt då telefonen tar så bra bilder – är ju egentligen bara rutinerna som ska ändras.

Inte så mycket annorlunda som händer här nere. Vi trivs med ljuset. Vi har hyrt bil och åkt runt lite. En dag bestämde vi oss för att åka norrut till en lagun, där badtemperaturen är som svensk sommar – dvs ca 20-22 grader i vattnet. Den dagen bestämde vädret sig för att bli mulet med dimma och vi slapp bada, men vi fick en härlig lunch på en restaurang vi tycker mycket om. Lagunen och restaurangen ligger i en nationalpark norr om Kapstaden. Man varnar för att man ska köra långsamt pga av alla sköldpaddor – vi har aldrig sett några tidigare. Den här dagen såg vi minst 15 st, varav tre stycken samtidigt – kul. Vi såg dessutom några Kudo, eller om det var Eland – stora vackra hjortdjur.

Min kära förening, som jag lagt ner så många timmar på och så många år – speciellt med hänsyn till den ålder jag befinner mig i. Jag offrade mycket av annat jag borde ha ägnat mig åt. Den har nu lagt ner … Detta påverkade mig ganska mycket under många veckor, jag var väldigt ledsen för det, men jag var inte beredd att gå in igen och rädda den – man behövde en ordförande för att fortsätta. Det är nog så att många som tillbringar sina svenska vintrar här inte har samma bakgrund som jag – detta att ha ett nätverk med svenskor, vilket jag saknat i alla år jag bott i udda afrikanska länder. Nu har vi en grupp svenskar här i den stadsdel vi bor i och vi träffas regelbundet och trivs tillsammans.

De senaste veckorna har jag varit ute på nätet och planerat för min lillasysters ankomst. Hon fyller jämt och jag tänker inte tala om hur många år – det är alldeles för många, även om hon är yngre än jag … Det är just det – jag är äldre …

En av våra svenska damer fyller år. Grattis Kicki!!

Julhelgerna och adventveckorna dessförinnan har nu avnjutits å det bästa. Adventstake med levande ljus på bordet och de elektriska i fönstren. Vi har dessutom några moderna – som jag tycker mycket om – de har fått byta plats med några lampor med mysbelysning.

Har antagligen skrivit om det förut, men det där med julstjärna i fönstret är vi väldigt ensamma om, liksom elektriska adventstakar i fönstren.  Vi är några svenskar här som har det och vem vet – om 100 år … I år var det faktiskt stora pappers stjärnor i juldekorationen i Waterfront – så kanske, kanske det snart sprider sig hit. Fast å andra sidan är det så otroligt ljust på dagarna så man behöver inte lysa upp tillvaron. Bara vi skandinaver som upplever myset på kvällarna efter solnedgången. Det har ju vänt nu och den går ner redan kl 20.

Det blev inget Kalle Anka och inte ens Karl Bertil Jonsson i år … Men det beror på att vi numera har uncapped – dvs. obegränsat antal gigabytes – och snabbare uppkoppling. Vi har helt enkelt inte haft tid att titta på våra inspelningar. Vi har lyssnat på Sveriges Radio och vi har tittat på SVT:s utsändningar av julkonserter och annat och jag har följt adventskalendern, Barna Hedenhös. Så härligt – jag älskade de böckerna när jag var liten och jag tyckte mycket om den här inspelningen. Fantasin och humorn fanns där.

Tyvärr lade SR ner Radio Minnen vi årsskiftet – det har varit så underbart att lyssna på alla program de sänt – den kanal vi lyssnat mest på. Till o med fick jag inleda julaftonen med en repris av sändningen från Visby med Bertil Perrolf. Så som jag alltid började mina julaftnar sedan början på 70-talet. Där han står vid havet  och vi får höra vågorna och sedan O helga natt med Jussi Björling. När jag tittade på de program som bjöds i de ordinarie sändningarna blir man lite ledsen att man inte ens en gång om året kan göra något annorlunda …

Ja, det är nästan stressigt att hinna ikapp. Vi kunde till o med följa nyårssändningen från Skansen direkt och det blev därmed två nyårsskålar för vår del. Vårt nya år inträffade en timme tidigare och då var det faktiskt ett fantastiskt fyrverkeri i kvarteret. Är ju annars förbjudet här och man har ett stort officiellt i Waterfront. Det var inget alternativ för oss. Nu öppnade vi vår skumpa på loftgången, skålade med alla grannar runt om och njöt av de sprakande bollarna på himlen.

Såg på sändningen från Stockholm att man sköt hur mycket som helst och var i full gång redan vid sändningsstarten från Skansen – dvs 23.15.

Ja, en av anledningarna till att jag inte skrivit här är att jag har fullt upp med att på radion, eller att vi titta på SVT. Nu blir det kanske mer tid då SR Minnen inte längre finns …

Men, tack kära väninna som ringde för att höra att allt var ok. Allt är ok, men tiden räcker inte längre till …

Och, kära mamma, Grattis på namnsdagen!

Har i dag ställt mig i köket och fixat lite av julmaten. Listorna görs upp varje år, men det blir alltid försenat. Kan det kanske bero på att värmen också kommer vid den här tiden varje år. Sitter hellre på balkongen och njuter. Där nu växterna börja ta sig. Vi var ovanligt sena med det också i år – flytt-”tröttheten” som satt i.

Granen är nu på plats – kanske jag redan skrivit om. Köttbullarna, rödkålen, vörtbrödet och den gravade fisken blev avklarat idag. Allt gjordes i 29 graders värme – samma temperatur utomhus, det var alltså ingen vits med korsdrag. Nu är temperaturen utomhus 27 – ska alldeles strax dra mig tillbaka till balkongen och njuta av svalkan. I köket är det fortfarande +29. Har kommenderat ut maken dit för att värma färdigmarinerade revbensspjäll i eftervärmen i ugnen. Hade tänkt göra lite julgodis ikväll, chokladdoppade hasselnötter och annat gott som jag laddat hem recept från nätet – men värmen gör att – nej … Kommer aldrig kunna få choklad att stelna.

Det är inte alldeles jobbigt att stå i köket. Har lyssnat på SR Minnen. En härlig kanal som ger mig nostalgikickar titt som tätt. Just nu lyssnar vi på Plattetyder med Kjell Swanberg och Bengt Wittström. Vilket underbart program … Har lite svårt att koncentrera mig på sysslorna

Efter avnjutandet av revbensspjällen blev det dvd – inspelad i somras. Minnenas television: Semestersångarna – Povel Ramel revy … Tänk att humorn var så rolig på 60-talet …

Nu har maken tröttnat – men för min del blir det en engelsk deckare …

Har inte varit så flitig här den sista tiden – så mycket annat …

Här i Kapstaden börjar så smått julstämningen att infinna sig. Radio Stockholm och Bjällerklang hjälper till, första året jag inte behöver spela mina egna (utnötta) skivor. Vi har uncapped – tror vi i alla fall … Jag har helkoll på trafikläget i Stockholm, julbocken i Gävle, utfodringen av örnar i Stora Mosse och rondellen i Rättvik …

Ikväll klädde jag så äntligen granen – hade planerat att den skulle vara klar till Lucia, men är ju pensionär och då räcker aldrig tiden till för allt som ”måste” göras.

Vi har varit på två konserter, varav en var julkonsert med vår favorit dirigent. Han gjorde oss inte besvikna denna gång heller- även om den svensk musikskatten är i en annan division än den engelska. Vi fick i alla fall höra Stilla Natt och  O helga natt + en massa andra vackra sånger. Vi har ju varit med om så många julkonserter här nu att även dessa sånger ingår i vår reportoar.

Små konstiga pepparkakor ligger i frysen, liksom lussebullar och längder. Enda sättet att ha något kvar till jul … Men det är hembakt och det är inget fel på smaken …

I helgen ska det lagas julmat och som vanligt har värmen kommit. Vi slipper lägga in sill i denna värme – den finns nu att köpa på burk. Abbas i olika smaker – vilka nu står i kylskåpet. Vörtbrödet är lika spännande att baka varje år – det blir aldrig lika. Smaken är alltid god. I vilket fall väldigt gott att doppa – då spelar det ingen roll hur det är att tugga.

När vi sitter och tittar på våra levande adventsljus, röda julstjärna (finns att köpa här varje år), julstjärna i papper och elljusstakar i fönstren, då är det ingen skillnad på julstämningen mot i Sverige. Men vi får vänta till efter klockan nio på kvällen. Den stora skillnaden är att vi har balkongdörrarna öppna och att vi gärna sitter där ute.

En mysig jul till er alla …

… har jag som ambition att skriva här. Varje kväll blir det ingenting. För trött, eller att jag tycker att jag inget har att skriva om. Men när jag tänker efter så har vi faktiskt varit med om en del sedan vi kom ner – för idag tre veckor sedan …

Vi började med att se en föreställning av Guys and Dolls två dagar efter ankomst. Sedan dess har vi sett Barberaren i Sevilla, en uppsättning med Cape Town Opera School – faktiskt bra och med en hel del annorlunda humoristiska inslag …

Vi har sprungit runt och ätit på diverse restauranger – med WiFi.

Jag har lyckats sy ett örngott – efter åtskilliga timmars förberedelse och fortfarande lätt kaos i arbetsrummet. Hilda var emellertid imponerad och ville att jag skulle lära henne hur man syr ett örngott …

Hilda och hennes syster med dotter Solange, 7 månader, var på besök i lördags. Födelsen var beräknad i april, men vi hann inte se henne innan vi åkte till Sverige. Hon föddes samma dag. Nu är hon ett charmtroll och bara så söt. Ska bli roligt att få följa henne. Hon såg lite konfunderad ut när hon mötte oss – tror jag det. Två stora, vita människor som låter konstigt när de pratar, men eftersom hon verkar vara en intelligent ung dam så insåg hon ganska snart att vi var helt ok …

Vi tog en långpromenad i söndags – den varmaste dagen sedan vi kom, drygt 30 grader – till en av våra favorit restauranger. Vi blev inte besvikna den här gången heller och vi hade tur att få det sista lediga bordet – trots att det var efter lunch och före middag.

Vi har idag tillbringat några timmar på banken för att ordna ett rutinärende – men det får man räkna med och när det är klart går man därifrån med en stor bunt med papper. Vi måste nog snart skaffa något slags arkivskåp för alla papper …

Ikväll har vi haft vår ”Sea Point” middag, det var en trevlig stund tillsammans med några svenska vänner som bor i samma område.

Ja, det går ingen nöd på oss och jag undrar inte längre var jag är när jag vaknar. Har också börjat öppna rätt lådor och skåp när jag ska ta fram saker i köket. Fortfarande letar jag efter vissa prylar som jag behöver för min sömnad (har fått order av vissa i min familj att avsätta ett visst antal timmar om dagen för detta …). Kanske finns de inte här, kanske de ligger nerpackade i Strängnäs eller i någon låda på ön. Nu ska jag inte ägna tid åt att leta mer, på måndag kommer en hyrbil och då ska jag besöka en stor butik som har allt …

Det är konstigt hur lätt man tappar rutiner – höll på att skriva fattningen … Det sista dygnet i Sverige när allt ska tänkas på som ska stängas av ett halvår framåt. När man veckan innan varit fokuserad på att stänga av sommarstugan – där det inte får missa något vad gäller vattensystemet, och man alltid kommer till den punkten att: Nu kan vi inte göra mer och bara hoppas att det är tömt. Törs inte skriva att vi nog tror att det var ok …

Har den senaste veckan legat sömnlös för vissa detaljer jag missat i lägenheten. Inga katastrofer, men … Vi fick veta sista veckan att vi inte kunde använda de solskyddsgardiner – som vi betalade dyrt för. De är svarta och var antagligen orsaken till att ett av de moderna treglas fönstren ”kollapsade”. Vi fick det utbytt och avråddes till att använda dem.

Inga problem i vinter, men när vårsolen kommer … Glömde att täcka över möblerna, framför allt TV.n som är svart och som kommer att fånga all värme från solen.

Nu är vi här och rutinerna här nere är också bortglömda. Tur att vi har Hilda, hon står för rutinerna i vårt liv. Det är ganska kaotiskt när vi kommer, även om allt finns, men på ett annat vis. Och det här med att vara uppkopplad till Internet – det är ju fånigt hur beroende man är av det nu för tiden.

Ett tecken på anpassning är kanske att jag har tvättat alla gardiner i vardagsrummet. De är många och långa. Jag har tömt den garderob där mitt textila arbetsmaterial legat bortglömt i några år. Har nu helkoll och arbetsbordet är nedfällt, liksom symaskinen framplockad. Ska pussla ihop de inköpta tygerna med ändamålet som var syftet med dem.

Livet börjar sakta bli vardag, mindre och mindre av: ”Oj, är jag här …” Börjar öppna rätt skåp i köket – utom när det gäller kaffeburken. Där är jag och rycker i ett annat skåp – som fånigt nog påminner om det som finns i vår nya bostad i Strängnäs.

Kära barndomsvänninna: STORT GRATTIS! På din födelsedag …