Hur fantastisk kan inte våren vara i Sverige. Det kan vara kallt, grinigt och regn. Det kan också vara högsommarvärme. Vilket pågår just nu och resulterar i att man hamnar i groddar som grott alldeles för mycket i det gamla fjolårsgräset när man försöker få till det att se vårdat ut. Det positiva överväger trots allt. Brända axlar, svidande rivmärken – det kunde ju lika gärna ha varit brasa inomhus som gällde …
Nu ska jag försöka få in en bild på det fantastiskt blommande körsbärsträdet. Men, där är bara är en handfull bin. Det brukar vimla av dem och låta som gamla telefonlinor på femtiotalet – jo, jag har upplevt det …
Syns det ingen bild, ja – då fattade jag inte hur jag skulle göra. Har ni hört att jag inte gillar ”plattor”? Ska nu göra ett försök, men …
Min kära datorbär allvarligt skadad. Kan inte repereras med de kunskaper jag har, men den är inte död – än, hoppas jag.
Försöker skriva lite från ”plattan”. Inte min grej, träffar inte rätt på tangenterna, det är pekfingervalsen som gäller. Hinner glömma det jag tänkt skriva medan jag rättar skrivfel. Alla fina bilder … vet inte hur jag fixar detta. Hittar jag rätt lägger jag in, ska försöka, men just nu verkar det inte troligt.
Idag har det varit våruppgifter i trädgården som gäller, körsbärsträdet har slagit ut och humlorna snubblar omkring på altanen.
Dagen har varit underbar, sol, fågelsång och grönska som växer medan man försöker ansa – då känns det härligt att arbeta i trädgården. Känns också i ansiktet, det ”glöder” …
En stor del av mig gråter … Min kära laptop har blivit obotligt? sjuk. Moment 22, den går inte att starta, felsökningsrutorna kommer upp, jag gör vad de säger åt mig allt upprepas. Så har vi hållit på några gånger nu.
Det fåniga är att jag var till Strängnäs i går fram o tillbaka och då hade kunnat ta med mig min andra laptop – om jag bara vetat.
Jag har skrivit trevligt om fredagen, men kommer inte ihåg vad. Hoppas jag har bilderna kvar i kameran kanske jag kommer ihåg när jag ser dem. Hur jag sedan ska få över dem hit är nästa bekymmer.
Nu ska sätta mig på altanen o lyssna på fåglarna och en individ som jobbar med motorsåg. Jättemysigt en söndag morgon.
Flaggan vajar på stången – det passar väl bra första dagen vi vaknat i stugan för den här säsongen. Vinden är lite lagom så vi får se den utvecklad ibland. Men, vi har också bröllopsdag idag. Det är 26 år sedan vi gifte oss i Amiralitetskyrkan Ulrica Pia i Karlskrona, den dagen hade vi hela kyrkan för oss själva. Ja, dottern o sonen var där, prästen, kantorn och en turist som föredrog att gå upp på läktaren till kantorn istället för att gå ut.
Kyrkan är stor, i trä och anpassad för skaror av soldater. Jag tycker den är vacker invändigt. Utvändigt är den inte så märkvärdig, rödmålad och det mest utmärkande är väl gubben Rosenbom, en fattigbössa i trä, som står nedan för trappan till ingången. Jag kommer ihåg från när jag var liten att jag blev upplyft, och lyfte på hans hatt och lade i en slant. Jag är född i denna församling, och min mamma ville att jag skulle heta Pia Ulrica – men min farmor tyckte annorlunda och hennes vilja var starkare.
Jag sover skönt här i stugan – vet inte om det är luften. Vi klämmer ihop oss maken och jag i en alldeles för smal säng – och det fungerar – vi sover gott. Sen brukar det dröja en liten stund på morgonen innan jag vet var jag är.
Imorse hade maken dukat fram te ute på terrassen i solen. Jag som är frusen av mig hade min varma morgonrock och för säkerhets skull min Lutha kappa. Den har hängt med i ca 26 år, alltid pålitlig mot kyla – men idag åkte den av väldigt snabbt – för varmt. Det känns i ansiktet att jag varit i solen.
Efter morgonteet på terrassen var det dags att sanera huset – mössen har haft orgie här i vinter. Vi hade glömt några värmeljus, varav ett på matbordet – dit har de aldrig lyckats ta sig någon gång tidigare. De hade också tagit sig upp på skrivbordet … Vi måste haft en/flera ovanligt lång/hög hoppande individer –
Det tog hela dagen att sanera, men nu är allt skurat, t.o.m. elsladdarna är avtorkade med såpa och klorin. Vet inte om det beror på att vi var ute i ovanligt god tid i höstas med städningen och att vi då torkade av efter hand för att slippa jäkta. Tidigare år har jag skurat hela huset samma dag vi lämnat och det blir hur jäktigt som helst – vi orkar inte riktigt det längre. Men det här att skura sig in …
I vilket fall underlättar det när man har dörrarna öppna och kan sätta sig utomhus för att vila.
Ni som läste den här sidan redan igår vet att jag inte fick igång datorn – här kommer gårdagens händelser.
Ja, datorn kom igång igen, redan när jag skulle stänga den. Ilsknade till efter två timmar med svart skärm. Bestämde mig för att tvångsavbryta det jag trodde var en uppdatering av systemet. Blev rejält otålig och tänkte att nu jag struntar i detta. Stängde, tog ur batteriet, satte i det igen och startade om datorn. Den startade som vanligt, men då var jag för trött för att uppdatera.
Vi vaknade i morse i våra sköna sängar i Strängnäs – det är två urgamla Dux sängar, men jag sover som en prinsessa i min. Det fanns gott om tvätt efter vistelsen i Hälsingland och vi startade den första tvättmaskinen, läste tidningen och njöt av livet en stund. Vi började så smått att planera för en färd till ön – i morgon. Vi har inte varit där än i år och när det går över från kall vår till sommarvärme känner man att det är dags att åka ut och se till stället.
När vi tog oss över i höstas med vår gamla aluminiumbåt – som redan levde på övertid – gick den ena åran av. Vi var då bara några meter från land och det gick att staka sig in med den hela åran. Den båten ligger nu på fastlandet och det blir nästa bekymmer att få bort den därifrån – något alternativ att ens försöka ta sig över i den existerade inte. Men vi behöver ta oss över till ön. Vi har letat efter en jolle på nätet, och vi tog upp sökningen efter frukost. Det finns massor med begagnade, eländiga jollar på nätet.
Vi var in till en båthandlare i Strängnäs innan vi reste till Hälsingland. Jag sade till säljaren: ”Vi vill ha en jolle som vi kan ha på taket …” Han tittade lite konstigt på mig och då hörde jag hu konstigt det lät … 🙂 Men, nej de hade ingen sådan jolle.
Efter några samtal igår fick vi tips på en marina ca två mil från oss. Vi ringde och de hade en jolle kvar. Vi kommer, sa vi och det gjorde vi. När vi var där tvivlade vi på om jollen skulle få plats på biltaket – den såg så stor ut när den låg på marken, men det fungerade. Vilken tur. Vi fick gärna låna en trailer, men då skulle den tillbaka, man törs inte lämna en sådan på parkeringen. Vi vågade inte heller lämna en ny liten jolle på biltaket – så det blev totalt omkastade planer. Vi styrde kosan mot ön en dag tidigare, först via lokala vägen till Södertälje med maxfart 70/80 km/tim. Precis den hastighet som vi klarade av att köra med innan det började ”låta”. Efter Södertälje tänkte vi forsätta gamla vägen, men kom fel och hamnade på motorvägen. Det var inte så mycket trafik och det hela gick fint.
Vi lyckades lyfta ner båten från taket utan att tappa den – vikten är bara 65 kilo, men det är tungt att lyfta från ett biltak, ner på backen och balansera utan att tappa taget. Ner för en brant sluttning till vattnet och där laddades den med kassar och oss. Den var liten – vi är inte småväxta – och packningen. Men den kändes mycket stadig och vi var inte oroliga – dessutom var det sent och ingen båttrafik. Det började skymma, men det är alltid ljusare på vattnet och det var spegelblankt. Vi stängde dörren till stugan kvart i 10. Då kom mörkret.
Det har varit varmt i flera dagar och stugan var ganska varm, vi behövde bara värma kuddar och täcken framför brasan.
Sitter här – inte ens mitt i natten – det är vad man kallar småtimmarna, och tittar på en repris på TV. Last night of the proms …
Inspelningen från London. Vi brukar besöka den sydafrikanska varianten i Kapstaden då vi är där. Den engelska startade tråkigt och jag kände att nattsömnen nog var viktigare. Men den har tagit upp sig och jag måste fullfölja – får se hur morgondagen blir. Den lär starta väldigt sent ….