Kategoriarkiv: Livet på Lagnö

Negativt – och – positivt …

 

Alla har vi varit med om den kalla sommaren hittills – den gäller också för vår ö. Här är vi vana vid att gräset vid den här tiden är som halm, regnvattentunnorna är tomma osv. Nu lever vi i en djungel, vilken vi inte hinner bemästra. Maken tar hand om gräsmattan, jag vill ta hand om buskarna. De har vuxit sig kämpahögt och vi ser knappt vattnet längre …

Jag sitter med en fot och båda handlederna hårt lindade och har svårt att hantera redskap. I morgon hoppas jag kunna hantera en sekatör tillräckligt för att kapa en del uppstickare.

Mer negativt: Jag plockade 78 sniglar på vår lilla gräsplätt i kväll, en som satt min blomlåda på altanen och försökte äta det lilla som var kvar av min basilika. Igår plockade jag bort en stor snigel som redan då tagit det mesta. Tog också några som kröp omkring på altanen.

Nu till det positiva – det börjar bli varmare, vi hade en underbar förmiddag idag ute på altanen. Ikväll har det sluta blåsa – vattnet ligger spegelblankt, det är inte iskallt i luften, månen är nästan full och speglade sig i vattnet, så vackert …

Och:

En fladdermus seglade runt ovanför tomten i kväll. Vi har inte sett dem de senaste åren. Förr bodde de på vår vind och man hörde dem varje dag. En vår när vi kom hit låg en död/mumifierad i rummet och sedan dess har det varit tyst. Förra sommaren när sotaren kom och ville titta in på vinden bad vi henne att kolla om där hängde någon fladdermus – de hänger när de sover. Hon kunde inte se någon, men däremot ett stort bo av bålgetingar … Vi hade sett flera av dem och har inget emot dem då de är betydligt fredligare än dess mindre släktingar.

I år har vi hört det typiska ljudet av fladdermöss igen från vinden (de flaxar med vingarna där de hänger), därför var det roligt att se att åtminstone en flyger omkring i kvällen. Låter kanske konstigt att man kan vara glad åt att ha fladdermöss på vinden – men de har sina förtjänster – fångar massor av de insekter vi inte gillar.

Vet inte hur det står till med bålgetingarna – såg några tidigare i våras – men har inte set några den senaste tiden – de kanske inte har klarat av kylan …

Idag mojnade äntligen vinden …

Det var bra, vi har väntat i flera dagar på detta. Vi måste flytta våra två bojstenar som flyttats ur sitt läge i vinter. Det är jobbigt nog, men i stark vind helt omöjligt.

Glada i hågen tog vi oss ner i båten – det är lite stelt, knackigt och vingligt – men allt gick bra. Vi rodde ut till den första bojstenen, maken lyfte upp och sedan gäller det att gunga båten så att bojstenen kommer med. Så har det alltid fungerat – men inte idag. Jag lyckades knappt få båten i gungning och när det väl gungade hände ingenting. Jo, båten blev kladdig med gegga, lera och miniräkor som sprattlade på durken.

Samma sak när vi försökte med boj nr 2. Men, vi fann på lösningen – vi kortade, respektive förlängde förtöjningslinorna …

Jag körde premiärturen med den större båten idag. Så bekvämt att vrida på en nyckel och starta, som att starta bilen – det gör att även jag kan köra. Förut har jag fixat att dra igång motorn i den gamla båten också, men inte i dagsläget. Det är dessutom ganska häftigt och roligt att ”dra på”, men vi får bara köra i 8 knop här utanför. När det blir varmt får et bli en tur med mat o dryck och ut på icke fartbegränsade vatten …

Och … Tack alla ni som hört av er idag …!

Var tog maj vägen …

Vårvindar isiga skrev jag senast – det är snart två månader sedan och vindarna är där fortfarande. De är inte isiga, men inte varma heller.

Jag såg fram emot en vår när jag inte hade andra åtaganden utan skulle kunna ägna mig åt att fixa på tomten på ön. Men, som alltid när jag vet vad jag vill göra så kommer något i vägen. Denna gång var det först den högra foten som inte ville och som svullnade upp rejält. Fick anti inflammatoriska tabletter – hjälpte inte – fick antibiotika mot borrelia, då nu även handlederna är angripna – hjälpte inte och knaprar nu en kombination av två olika piller som ska lindra värk och hindra inflammation. Jag staplar omkring som en mumie med en fotled och båda handlederna i stora bandage som ska hindra mig från att göra oförsiktiga rörelser – det gör fruktansvärt ont om jag glömmer mig.

Medan jag sitter med foten i högläge och låter bli att använda händerna så växer allt omkring mig. Av någon anledning så gynnas växtligheten av denna blåsiga, konstiga vår. Vet inte om jag ska glädja mig åt att denna magra bergstomt nu ser ut som någon plats i tropiskt klimat där allt bara växer o växer. Annat som också bara trivs och förökar sig är fästingarna – har plockat tre stycken på maken ikväll och då har han haft gummistövlar hela dagen – vad gör man?

Om två veckor är midsommaren redan över och jag har inte kunnat plantera en enda lite blomma än …

Adjö till sommaren …

Nu har vi lämnat ön och är tillbaka i stan. Det var i rätt tid. Vädret var ganska skönt och solen sken till o med en stund på förmiddagen. När vi dammsugit, våttorkat, tömt vattensystemet, hällt rödsprit i avloppen och packat ner kyl o frys var det dags att låsa för detta år. Då började det blåsa och duggregna – mer som spray – men vi hade nästan medvind. Den gamla gistna plåtekan, som borde skrotats för flera år sedan, fick göra tjänst än en gång. Den protesterade med lite gnäll, en gammal lagning i durken hade gått upp och den tog in vatten, men vi skulle inte så långt. Maken rodde så raskt han orkade över till andra stranden – vi skulle åtminstone bottna – jag höll koll på vattnet …

Allt gick bra, vi kom fram torrskodda. Båten drogs upp på land och vältes. Det känns alltid väldigt befriande när vi kommit så långt. De sista dagarna på ön är alltid trista och jobbiga – mycket att fixa, komma ihåg och inget får lämnas. Det går ju liksom inte bara att åka tillbaka och hämta.

Jag glömde min antibiotika, dvs jag hittade inte sista asken och trodde att jag glömt den i stan. När vi kom hit fanns den inte här heller och jag visste inte riktigt var jag förlorat den. Satt på kvällen och funderade på om den ramlat ur ryggsäcken när jag gick till tåget – den hade öppnat sig en bit. Den gör det ibland när den är fullproppad. Precis när jag skulle lägga mig kom jag ihåg vart jag lagt den. I en låda i stugan – där jag aldrig förvarar medicin – men skulle vara smart då vi var så många och ville få undan den …

Doktorn var snäll och skrev ut en ny ask och kuren fick förlängas en dag. Det betyder att jag inte kan få ett glas vin den här helgen heller …

Inpackad för vintern ...
Inpackad för vintern …
Nu lämnar vi ön för detta år ...
Nu lämnar vi ön för detta år …

 

Spisrosor …

Idag har det varit stor aktivitet här i stugan. Vädret var härligt, sol i morse men senare mulet och 15 plus grader. Varje skön dag den här årstiden tas tacksamt emot. Jag har tidigare inte gillat hösten, men är omvänd. Innan det blir isigt kallt är det väldigt skön luft, man känner hur hela huden andas – ja, i ansiktet.

Sonen och maken har fixat ramp till båten, jag har lagat mat för sex personer och två dagar. Det blev enklast tänkbara – köttfärssås, korv stroganoff och ugnsstekta kycklingklubbor med pommes strips. Det senare åt vi till middag ikväll och det var lite nostalgi över det. En rätt vi åt ganska ofta på 80-talet men sedan glömt bort, ja, i alla fall pommes stripsen. – nyttigare alternativ har kommit in på menyn.

Nu ikväll stänker det lite och faktisk blixtar det alldeles fantastiskt i söder. Det är väl för varmt och det kalla vill in. Rätt fascinerande att stå ute i mörkret och se dessa enorma blixtar – eftersom det är mulet och de är så långt bort att vi inte hört ljudet så blir det lite magiskt. Nu verkar det komma närmare så det är dags att dra ut TV o alla elektroniska apparater. Ganska många har det blivit de senaste åren.

Hoppas vi slipper regnet i morgon, då ska båtarna upp och den gamla, lilla plåtbåten i vattnet. Den används när vi kommer till ön på våren och lämnar på hösten. Den ser bedrövlig ut, men är ganska lätt att dra med sig upp på stranden och välta. Den är inte heller begärlig så den får vara ifred.

Just nu spöregnar det ute …

Barnbarnet hittade direkt till legolådan ...
Barnbarnet hittade direkt till legolådan …
En liten aktuell intervju apropå vad som pågår några mil österut ...
En liten aktuell intervju apropå vad som pågår några mil österut …

 

På resa, igen …

 

Nu sitter jag på ön igen. Kände inte för att åka hit – har liksom avslutat sommaren. Det är båtarna som ska upp. Sonen m familj kommer och hjälper till. Vi har skaffat en större o tyngre båt och det ska ordnas med en ny upptagningsramp.

Vädret var ganska grått, men inte kallt när vi åkte över. Nu på morgonen tittar solen fram och det blir fantastiskt ljus och blänk i vattnet. Det kanske inte är helt fel att vara här ändå. Men, vi är ju här för att stänga stugan det är alltid stressigt, jobbigt och kallt på slutet. För att tömma vattnet har vi en slang och då måste dörren vara öppen – därför blir det blir kallt. Ja, alla som stängt sommarstugor vet hur jobbigt det är. Inte glömma vatten i vattenkokaren, glykol i avloppen mm. mm.

Jag fick ta tåget igår eftersom maken redan var här. Trodde att det skulle ta lång tid till tågstationen och tog mig inte så mycket tid till att stanna och ta bilder. Har en fantastiskt vacker väg att gå till järnvägsstationen. Det visade sig att det tog 30 minuter och minst 45 minuter, som jag trodde – stan är liten 🙂 Fick sitta och svalka av mig en stund, blev väldigt varmt att gå raskt med ryggsäck.

Det är väldigt smidigt att ta tåget till Stockholm, går så fort att man knappt hinner läsa något, ca 50 min. Första sträckan är så vacker att man måste sitta och titta. Skulle möta maken vid Nacka Forum och jag kom före honom. Var där två timmar efter att jag lämnat bostaden, 20 minuter tidigare än vi räknat ut. Fantastiskt med kommunikationerna i Sverige.

Där på andra sidan bor vi ...
Där på andra sidan bor vi …
Ångbåtsbryggan ...
Ångbåtsbryggan …