Vilken ljuvlig sommardag det har varit idag – igen … Vi satt, äntligen, i stolarna på berget och tittade ut över vattnet. Det är ingen fågelsång, men en kull skator som flög omkring och satte sig i trädtopparna. Deras läten är ingen skönsång precis, men det är roligt att det fortfarande är lite fågelliv. Det är ju ganska tomt och tyst nu.

Tärnorna försvann för länge sedan och nu har de sista svalorna dragit förbi. Gässen flyttar för fullt.

Grannen borrar, bygger och förorenar luften med en massa oljud. Hörs ju så mycket mer när allt annat är så tyst o stilla. Vi flyttade upp på altanen, där hördes det inte lika mycket. När vi sitter där kommer det en väldigt märklig båt. Vi tog fram kikaren, det visade sig vara en mini ubåt … Först tror man inte att man ser rätt, men jodå – det var en mini ubåt och det satt en person i den där ”hytten” som sticker upp, luckan var öppen. Han/hon hade stort, svart lockigt hår eller pälsmössa?

Hade inte en tanke på att ta en bild – tog ju en stund innan vi fattade vad det var. Sedan kom tankarna – ska man ringa och anmäla …?? Vad gör man när det kommer en ubåt i övervattensläge i den inre skärgården. Jag försökte slå på den beteckning som fanns på sidan, men fick bara upp sajter på polska eller liknande … Blev än mer konfunderad och fortsatte att leta och så flaxade det upp, på marinens hemsida, att det tydligen är en stor övning ute till sjöss. Jag drog slutsatsen att det måste ha något med den att göra – för inte åker man väl fullt synlig i övervattensläge om man är ute i oärliga ärenden – eller …??

Vi satt kvar en stund och läste tidningen och när jag tittade upp fick jag se en (havs)örn som cirklade runt ovanför vattnet. Mäktiga fåglar – det varade bara några minuter och sedan hade den cirklat bort.

Vilken tillfällighet det kan vara att få uppleva märkliga saker – det handlar bara om att titta upp i rätt sekund …

Nu är vi i stugan igen, högsommar värme, spegelblank sjö. Ingen fågelsång och höstluft – dvs lite fuktigare och behagligare. Maken har klippt gräsmattan – sista gången för i år? Jag har äntligen blivit klar med de stora fönstren mot vattnet. En kombination av att vara lite av akrobat, stadig på handen och petimäter typ. Vädret var verkligen toppen, kan bli ganska kallt annars när man befinner sig halvvägs mellan ute och inne.

Jag har skrapat färg som hamnat utanför ”svansarna” och putsat rutorna. Resultatet blev att, om inte spröjsarna vore där så skulle vi tro att där inte var några fönster alls. Så duktig jag varit …!!

Sekatören kom också fram – några månader för sent – men … Det har verkligen vuxit på tomten. Vår magra tomt, där vi varit glada för allt som överlevt torkan och rådjuren. Det som rådjuren ratar i år växer oss snart över huvudet. Men, i dag har jag tagit tillbaka lite utsikt över vattnet. Bekymret är hur jag ska göra med vår Rhododendron, den svämmar över alla bräddar. Efter att haft en tynande tillvaro där vi har försökt att hålla den vid liv, så växer den på bredden och höjden. Den har tagit över sin del av tomten, utsikten försvinner sakta men säkert och vi går nästan vilse. Den är gigantisk.

Satt en stund i eftermiddags solen och började läsa på en bok – har inte läst på flera veckor. Vattnet var fortfarande spegelblankt. Satt där och njöt med ett glas vin. Maken var i stan och lunchade med en gammal, god vän. Jag var ingalunda ensam. Bredvid stolen upptäckte vi igår, när vi satt där tillsammans, maken och jag, att vi har ett jordgeting bo. Getingarna flög ut och in hela tiden, men struntade totalt i mig. De var inte ens intresserade av vinglaset, som vanligt getingar antagligen hade varit.

Jag hade också sällskap av två trollsländor som hela tiden landade på mig och störde läsron. De låter inget, men man blir både smickrad och nyfiken. Kom på att jag hade min telefon i fickan, har fortfarande svårt att komma ihåg att den också numera min kamera. Lyckades ta en halvbra bild på en av sländorna.

Vad jag läste – kommer inte ihåg – får läsa om igen …

Idag har jag haft ett trevligt avbrott ifrån kitt och kladdig färg, en trevlig igenkänning. Jag var med på en SWEA tillställning och träffade flera av de härliga kvinnor från hela världen som jag lärt känna under mina aktiva år. Det var roligt att känna hur vi bara tar vid där vi slutade. Extra roligt var det att jag hade maken med mig – han fick äntligen se hur det går till på dessa tillställningar.

Det började formellt i Slottskyrkan, nu vet jag precis hur det är att sitta där och jag kunde inte låta bli att undra vilka som suttit på min plats före mig … 🙂 En fantastiskt vacker kyrka och hovpredikanten berättade lite om tillkomsten arkitekturen. Programmet var av hög klass med tal av Prinsessan Christina och diverse höjdare inom SWEA. Vi underhölls av fantastiska musiker, tidigare stipendiater som spelade piano och flöjt. Avslutningen var en glad låt som spelades på trumpet av 4 unga flickor och en pojke från Lilla akademien. En helt fantastisk och glad avslutning.

Efteråt travade vi över till Tessinska Palatset där landshövdingen tog emot och önskade oss välkomna. Vi fick en guidad tur och minglade sedan tillsammans med kändisar som prinsessan Kristina, Kerstin Dellert, Chris Heister vår landshövding i Sthlms län, Lill Lindfors m.fl. För ett tag kände man sig som en vip … J

För något år sedan var det här ett ”måste” – att skriva av sig dagens händelser. Det som gått bra, det jag retat mig över och lite iakttagelser jag gjorde under dagen. Vet inte varför jag slutat. Beror det på att jag blev bestulen på min lilla kamera – vilket gjorde att slutade ”tänka i bilder” – det är inte ofta jag kommer ihåg att jag har en minst lika bra kamera i min telefon. I min värld är fortfarande telefonen – telefon. Trots att kameran i den är bra mycket bättre än många av de kameror jag avverkat. Själva ”foto tänket” har försvunnit. Måste erkänna att det ligger som en liten saknad i bakhuvudet.

Nu har dessutom min nya lilla favorit – telefonen, en kär gåva från dottern, börjat bära sig åt – till slut totalvägrade den – som en tonåring. Dvs krångla/icke fungera, som för så många andra insåg jag när jag letade på nätet. Jag har försökt vara kärleksfullt irriterad och lirkat. Ett steg framåt och fyra bakåt. En hel dag totalvägrade den. Olycklig som jag var läste jag allt jag kom över på nätet och efter några timmar så hittade jag ett mönster.

Om jag tog ur batteriet (har ni hört det förut?) och satte i det igen, startade/fungerade telefonen i några sekunder. Om jag startade den med laddaren i så fungerade det – dvs. den stängde inte av sig efter några sekunder. Efter flera sådana försök och en uppgradering av programvaran så har den nu fungerat en hel dag … Hurra, skulle jag vilja skriva här, men är inte det naturligt att en telefon ska fungera när man sätter igång den, eller …?

Idag har snickarna varit här och slutfört ett arbete som pågått spontant under några veckor – är gråtfärdig när jag ser resultatet, hade gjort det mesta så mycket bättre själv om jag bara varit lite yngre och haft orken. De kommer inte att få några rekommendationer från mig. Det enda positiva är att vi nu har en låda med en modern elektrisk toa (förhoppningsfullt installerad på korrekt sätt) som klarar en kapacitet av 12 personer i hushållet. Den står i detta klantigt byggda utrymme som vi hoppas ska klara av regn och snö. När jag bytt ut lister och foder kan det kanske se ok ut.

Det var med en viss osäkerhet och blygsel jag använde mig av toan första gången. Den är skinande blank och man laddar den med ett ”melittafilter” – känns väldigt tjusigt och ovant – ja, faktiskt lyxigt. Hoppas att vi kan leva upp till detta eleganta, eller om vi fortsätter med vårt vanliga dass … 😉

Men, det känns underbart att inte behöva gå ut i mörkret längre …

PS: Jag är inte människa att begripa mig på hur jag ska kunna ladda upp bilder till denna sida. Har faktiskt kommit ihåg att ta bild på både toa och våra ”snickare” … Men de finns i telefonen och på Google – men hur de ska komma hit blir nästa kurs …

Jag tillhör dem som inte slår ihjäl spindlar och andra kryp som äter insekter som jag inte tycker om. Ikväll hade en bålgeting ? tror jag pga av storleken, tagit sig in och när den landade i en kopp på diskbänken tog jag med den ut och släppte den fri – trodde jag. Fortfarande med glorian för gott uppförande satte jag mig i fåtöljen och känner hur jag blir stungen av något på låret. Det visar sig att en stor, trött geting tagit sig innanför min kangas (höftskynke på swahili). Den vinglade runt en stund innan den försvann. Jag har ett märke på låret som bara växer och dunkar mer för varje minut. Ska nu – i skrivande stund – försöka hitta lindring …

Eftersom jag bott i Afrika större delen av mitt vuxna liv så har jag en illaluktande vätska – som klarat större skador än ett getingstick – denna vätska ligger nu i en tuss mot mitt stick. Får se hur mycket det kan hjälpa – det dunkar fortfarande …

Här i Stockholms skärgård är björkarna gula, gräset som torkad halm, en massa buskar ser döda ut och hallonen är små mumifierade bär. Så tråkigt och vi längtar verkligen efter regn – fast inte nu. Har altanen full med fönsterbågar som slipas, kittas och målas.

Helt överraskande blev det regnkaos i Stockholm. Vi fick en liten släng av regnet – inte mer än 3 mm – men, när de brakade ner var det häftigt. Mina fönster klarade sig bra, var beredd med plast.

Vi har nu påbörjat proceduren med förnyad visumansökan till SA. Idag var vi till en läkarmottagning för de första testerna – blodprover o lungröntgen. Vi ska b.a. bevisa att vi inte har HIV, Syflis, spetälska, trakom (en ögonsjukdom de har i Afrika – vet inte hur det stavas), tuberkulos, mm. I morgon ska vi tillbaka och träffa en doktor som ska stämpla våra dokument. Det kostar inte som ett läkarbesök, man betalar allt själv – och det är riktigt – är ju inte sjukvård, men vi ser hur mycket vi faktiskt blir subventionerade via skattsedeln i sjukvården och det är väldigt ok.

Utdrag ur polisregistret på engelska (inte gratis), vigselbevis, inkomstuppgifter mm, mm. Det är fyra år sedan vi lämnade in papperen för det förra visumet och risken att vi blivit kriminella mm är nog väldigt hög – speciellt i vår ålder …

Det är fortfarande väldigt varmt o gott – tur det eftersom vi saknar fönster – de ligger på bockar på altanen. Vet faktiskt inte hur vi ska orka få upp dem på plats igen. Snickarna kommer tillbaka på onsdag och jag hoppas de kan hjälpa oss. Annars spelar det ingen roll om de är nyfixade om de förblir kvar på altanen …

Ikväll avslutade vi dagen med en liten kräftsupé på altanen – mitt bland färgpytsar, penslar och fönsterbågar. Det var varmt o skönt, kunde sitta i min kangas (sarong) …
Kan fortfarande inte lägga upp bilder – förstår inte varför Google inte fungerar, allt går ju via detta program sedan jag tar bilderna med telefonen. Vet inte om det är datorn som kinkar eller om uppkopplingen är för långsam. Kan inte påstå att jag älskar den nya tekniken …