Det här inslaget försökte jag publicera för en vecka sedan – resultat: negativt …

Nu har dottern och barnbarnen varit här och rest hem igen. I år blev det fem veckor – intensiva veckor. Vart nu dessa tog vägen. Ack så kärt. Alla rycker i henne och barnen – vill så gärna träffa dem. Att bo i kappsäck och försöka packa för ett klimat där man kan uppleva tre årstider inom en vecka är inte lätt. Tåg hit och flyg dit. Det är en mycket intensiv tid för dem.

I lördags körde jag dem till Arlanda vid lunchtid, för att några timmar senare få höra att flyget var försenat till nästa dag med avgång 20.30. Nu, i skrivande stund, har de kommit hem, tack o lov.

Sitter i vårpensionärskuvös i Strängnäs och läser en bok dottern gett mig, maken är kvar på ön. Det var på tiden – att jag läser en bok, jag som alltid slukat böcker, alltid köper böcker (som numera bara står i bokhyllan), har knappt läst de senaste två åren. Dottern tvingade mig att börja – tack o lov … Låter antagligen lite vimsigt, men vilken härlig dag jag haft. Det var varmt o gott och jag smuttade på kallt vitt vin och bara läste. Vilken underbar bok dessutom. Kommer inte ihåg hela titeln – nånting med Rosengädda, den ligger kvar i Strängnäs och jag befinner mig nu på ön igen. Men det bästa är att del två finns här och den har jag börjat på nu. Men det kommer inte att bli tid att sitta och sluka texten …

Jag har äntligen tagit itu med att slipa fönsterbågar. De ska grundas, kittas och slutligen strykas med vit färg. Ett arbete som ligger efter några år, men förhoppningsvis kan jag rädda dem, den första bågen var inte så illa angripen som jag trodde. Till min hjälp har jag mitt lilla ”strykjärn” – en slipmaskin formad som ett strykjärn och som lever rövare. Stackars grannar – själv kör jag med hörselskydd …

Hann nästan slipa hela det första fönstret och ta väck allt gammalt kitt. Hann inte grunda – men vädret ska bli bra i morgon också och förhoppningsvis hela veckan. Det behöver jag. Fönstren är stora och tunga och de tar tid. Får se om vi lyckas sätta dem på plats igen – var knappt att vi fick ner det första. Morgondagens problem …

Försökte lägga in foton här, men nåt är fel med vår Internet uppkoppling, den är alldeles för långsam – det går inte.

Äntligen har vi fått lite regn, det kom ca 8 mm häromdagen – i båten verkade det som väldigt mycket mer när den skulle ösas. Jag är glad för regnet, gräsmattan ser ut som gul, kort halm. Körsbären är kärnor med skal, som nu börjar rodna och trastarna är här och sväljer dem hela. Verkar som om de spottar ut de magraste, gräsmattan börjar se rödprickig ut.

Jag har klättrat på tak – ja, kanske snarare krupit. Var jätterädd, så läskigt att ta sig från stegen till taket, trots att det bara är en liten friggebod – för att inte tala om tillbaka. Nu klarar mina knän inte längre att jag kryper eller ens står på knäna – men det går helt suveränt med knäskydd. Lyckades krypa och koppla stormlinor till en presenning som vi fick lägga över taket för en tid sedan. Övre takpappen har blåst av och taket har börjat läcka. Det har varit sydliga vindar de senaste dagarna och presenningen har fungerat som en fallskärm – den har fyllts med luft och den bubbla som uppstår i byarna har lyckats skaka av sig de tyngder vi lagt dit. Jag tog mig ner från taket igen … Puh! På lördag kommer det snickare och tar tag i problemet – låt oss hoppas att vi slipper regn innan dess.

Idag har vi varit där uppe och städat och hittat mer vatten som stod under några bräder som låg där. Vi såg inte det förra gången. Tyvärr har det blivit skador på golvet. Dotterdottern hjälpte mig med att torka.

Dottern och barnbarnen har varit här i 5 veckor och vart de har tagit vägen vet jag inte … På lördag åker de hem igen och det kommer att bli ett stort vacum. Vad ska vi göra hela dagarna och utan barnbarn som är hungriga. Åt mina barn tre gånger om dagen – fick de någon mat – kommer inte ihåg? Min mamma sa samma sak när mina barn var hos henne några veckor på sommaren … 🙂 Har inget minne av regelbundna mattider – men, så var det nog. Läste min Dr Spock och han skrev med all sannolikhet att de skulle äta tre gånger om dagen.

Det är roligt när barnbarnen här – intensivt … Den äldsta, flickan, blir 11 i september och det märks att hon är på väg in i nästa fas. Hon står hellre på händer än fötter och det gör hon bra. Hemma är hon gymnast och deltar i tävlingar. Har suttit och tittat på henne när de tränar och hon är väldigt duktig. Den yngste, 8 år för drygt en vecka sedan, har en enorm energi och håller igång oss alla. Han vill hjälpa till med allt. Och han tycker att han kan allt och han kan väldigt mycket, men inte allt. Han ser allt och kommer med goda råd hur vi kan fixa … 🙂 Undrar vad det kommer att bli av honom. Han vill väldigt gärna ta över vår gamla plåtbåt ”Eftersom vi ju inte behöver den längre …” – och, när han fick syn på två gamla motorer som står i boden … 🙂

Maken låste boden och tog ur nyckeln eftersom där finns så många farliga saker för en 8-åring – tycker vi, inte han. Idag när vi skulle in i den var nyckeln borta. Vi letade överallt – inklusive på gräsmattan mellan boden och huset. Ingenstans. Vi messade till mamman och frågade om sonsonen visste var den var. Det kom ett snabbt svar att ”Den hänger på en spik på dörren …” Mycket riktigt – högt uppe på dörren, hur han nu nått dit, hängde nyckeln. Ser fram emot om några år – vilken tillgång … 🙂

Vi, maken och jag har strulat på med allt det som det innebär att påbörja livet i Sverige. Man kan ju tro att det bara är att låsa upp dörren och kliva in i vardagen. Så fungerar det nu inte.

Det var varmt och gott när vi kom – inga problem med kläder. Så slog kylan till och vi försökte hitta handskar och halsdukar – sådant som är så självklart när man bor hemma i Sverige året om – men var, hade vi stuvat undan dessa i flytten i höstas?  I vilka lådor – hyllor …?

Vi försöker anpassa oss till vår nya hemstad, Strängnäs. Måste meddela att jag blir bara mer och mer glad att bo i denna stad. Hastigheten för bilarna är 30 km i timmen, högerregeln gäller. Lite ovant, men det gör inget – vi kör så långsamt så det är inga som helst problem med att hinna uppfatta detta.

I matvaruaffären har folk tid att prata med varandra och det är ibland svårt att komma förbi. Som den stressade 08:a jag är så var det lite irriterande i början. Nu har jag lärt mig att tänka: ”Jag har inte bråttom …” 🙂

Strängnäs är så gudomligt vacker dessa dagar. Våren ligger lite före Stockholm – i alla fall där vi håller till. De mest fantastiska magnolior blommar flödigt sedan många veckor och i dag när vi lämnade blommade alla slags syrener, kastanjeträden och olika slags buskar som normalt blommar i juni. Nu har ju våren varit lite till o från och jag vet inte vilket som beror på varm tidig vår, eller om det generellt är tidigare med tanke på läget vid Mälaren.

Och – vi har/hör näktergalen – har inte lust att lägga mig på kvällen, måste ju lyssna.

Nu sitter jag på ön och var ut för en stund sedan och hoppades på att näktergalen kanske hade hittat hit också – igen – men inte. Vi får glädja oss åt koltrasten, och det är inget dåligt med det …

Sitter på ön och pustar ut. Maken har varit på gubblunch i stan idag och jag har tagit det lugnt. Igår fick jag en knöl i huvudet borttagen. Inte en del av hjärnan och inte ett begynnande horn – helt enkelt ett simpelt ”nånting” … Det blödde ymnigt och jag fick sitta i korridoren och ”trycka emot” i ca en halvtimme. Jobbigt, en helt onaturlig rörelse. De bjöd mig på en kopp kaffe och skickade med mig bomullsbollar att ta till om det skulle blöda igen. Svårt att tejpa och fästa förband i håret – om de inte skulle raka av ett stort område. Räcker så gott med den fläck som är rakad …

I morse hade det börjat blöda igen. Jag fick användning av de bomullsbollar de skickade med mig. Det var lika jobbigt att sitta och trycka emot idag. När jag suttit ett tag kom jag på att försöka linda runt med en elastisk binda. Det var inte helt enkelt och jag såg jättekul ut – har behållit lindan på hela dagen för säkerhets skull. Och jag har tagit det lugnt, vilket kroppen har uppskattat. Den har varit igång i många veckor med lyft, böj och töj. Kliva upp och kliva ner. Är i jättegod kondition, stark som en häst och uthållig som en åsna …

Flytten har gått bra, vi kryssar inte längre på tvären genom flyttlådor o annat. Det går att sitta i soffan, äta vid matbordet och titta på Tv. Men vi har hittills mest levt på balkongen, utom mitt på dagen då det varit för varmt. Med det snaraste måste vi få upp ett solskydd, parasollet vi tog med förslår inte. Men wow, vilket härligt utrymme, vilken utsikt – helt klart vårt nya vardagsrum när temperaturen tillåter och med infravärmarna så kan vi lura temperaturen lite …

I sovrummet är nu sängarna, sängborden och sänglamporna på plats. De garderober som stod där står nu i fotändan av sängen och blockerar – vi har satt upp ett Elfa system i stället. Det är inte komplett än, men vilket skillnad i förvaring. Skall komplettera lite och sedan kan vi packa upp kläderna. Nu lever i vi i vad som får plats i våra ryggsäckar. Temperaturen har varit med oss och det har varit helt ok med sandaler och shorts. Men nu måste vi nog hitta våra vanliga skor och långbyxor.

När jag kom tillbaka till Årsta så kom det för mig för några minuter – vad har vi gjort. Men jag behövde bara blunda några sekunder och återkalla minnesbilden av utsikten från vår inglasade balkong, lyssna till tystnaden och tänka på de människor vi hittills haft kontakt med. Vi har gjort rätt …

Har många bilder, men de får vänta – nu blir det sängen …