jag som inte tittar på fotboll …?

Sitter på altanen i sommarstugan och det är knäpptyst på sjön och på ön. Inte ens fåglarna slåss om körsbären i vårt slokande körsbärsträd.

Torkan är förfärlig, gräsmattan ser ut som stampat jordgolv med lite sprickor och rester av gult, söndertrampat halm. Maken och antagligen resten av alla levande varelser sitter inne och tittar på fotboll. Jag njuter av att solen har försvunnit bakom grannarnas tallar och det går äntligen att andas utan att flämta.

Man ska inte klaga, vi har antagligen en drömsommar för oss människor. Vi får se hur mycket av växtligheten som överlever – men ljuvligt är det i skrivande stund …

Så sitter jag här igen på ön. Vägen hit har gått via kusinen – som ställde upp med nattlogi. När vi satt där i morse var både maken och jag tveksamma till att åka till hit. Det for snö i luften.

Vi bestämde oss för att åtminstone åka ut och ösa båten, när vi nu var så nära.

Vi åkte och provianterade det mest nödvändiga, om vi skulle ändra oss och åka över till ön. När vi parkerade utanför butikerna började det hagla …

När vi kom ut igen sken solen och vi körde till bryggan, solen sken fortfarande. Vi bestämde oss för att åka över. Det har aldrig varit så lätt tidigare. Visserligen var det en del vatten i båten, men vi slapp välta jollen, dra ner det i vattnet och ro över. Det hade sonen och sonhustrun gjort förra helgen och sedan hade de sjösatt den stora båten. Efter vi öst den var det bara att starta motorn och köra över – vilken lyx.

Ja, sonen med familj har varit ute i helgen – trots vädret – och fått båten i sjön, satt igång värmen i huset och burit ut trädgårdsmöblerna. Allt ”bråte” som ställs upp innanför balkongdörren inför vintern var utburet och det var nästan som ”vanligt” igen.

De hade till o med lämnat lite dricksvatten – vilket vi totalt glömt bort.

Vi fick bråttom från bryggan, hur bråttom vi kan ha med våra leder, men det började ramla ner snökorn från himlen och svarta moln förebådade inget roligt väder. När vi var uppe vid stugan – mer som vrak än levande varelser – det är så varje år när vi kommer. Inte nog med att vi ska ta vår egen vikt uppför trapporna, vi bär på minst 20 kg extra var.

Vi grejade det och solen kom fram och belönade oss. Vi kunde sätta oss i trädgårdsmöblerna som var framställda – mer lyx. Sonhustrun hade dessutom planterat två krukor med penséer som stod på altanen.

De hade dessutom lämnat värmen på så vi startade med ca 15 grader varmt i stugan – trots kylan som varit den sista veckan. Känner dåligt samvete när jag tänker på vilken temperatur de startade på. De hade dessutom inte tillgång till vatten. Det har vi nu. Allt fungerade – peppar, peppar och vi här även varmvatten.

Men allt de förberedde förra helgen var guld värt för oss …

Har tagit fina bilder på bl.a. gullvivorna som vågat sig upp i kylan – men nu ville inte uppladdningen fungera igen. Får se om jag fixar det i morgon …

Nu är vi återigen på ön.

Jag gick ut på altanen i kväll med min mugg med kvällste – rooibos, ett buskte från Sydafrika. Har rest igenom landskapet där teet växer och kan intyga det växer som stora buskar/grästuvor. Det innehåller inte det stimuleringsmedel, som vanligt te gör, vilket har samma effekt som koffein, vilket i mitt fall är = kan inte sova.

Kvällarna är nu så mörka att man kan bryta nacken av sig för att beundra stjärnhimlen … Så länge sedan jag gjorde det i Sverige, jag vet inte längre var jag ska leta efter de speciella stjärnbilderna. När jag befinner mig i Sydafrika hittar jag bl.a. Södra Korset och Karlavagnen, den ligger i horisonten och är upp o ner …

Har inte skrivit här på länge, vill att denna plats ska vara ett ställe där jag skriver av mig min glädje och vill gärna försöka få till lite humor. Det är långt ifrån den känslan nu kan jag meddela. Det finns mycket i mitt liv som är fyllt med glädje, men just nu är starka krafter igång för att åstadkomma motsatsen.

Men, kan berätta att här – i samband med sommarstugan – har vi goda människor. Vi bor på en ö, som de flesta vet. Det innebär att vi behöver egen båt och i den ska allt fraktas över och soporna tillbaka. I måndags bestämde vi oss för att åka hem till Strängnäs. Bilen behövde service – vi hade en varningslampa som lyste. Med den moderna tekniken fick vi veta att det var Bypass ventilen.  Helt fantastiskt, man kopplar in en dator i ett uttag som sitter under ratten och där kan man se var felet är. Vi besökte några verkstäder här i Värmdö, de hade inte tid och då bestämde vi att vi åker hem och fixar det i Strängnäs. Det skulle ändå bli regn (hurra!), vi kunde lika bra åka hem.

Vi lastade båten med många väskor, för många – vi förbereder hemflytten inför hösten – vi klarade inte av att hålla reda på alla … När vi kom hem visade det sig att min datorväska där min dator, huvuddatorn, med allt saknades. Även om det dröjde några timmar innan jag saknade den.

Jag kan lova att det blev många minuter och många turer till o från bilen innan vi kunde konstatera att datorväskan inte var med … Hysterin var inte långt borta. Denna dator lämnar normalt inte hemmet, den har inget lösenord. Det blev något fel för några år sedan när man bytte hårddisk och det installerades inget lösenord. Allt information, alla länkar till allt ligger på den.

Panik, efter att vi nött en ränna i parketten så sansade vi oss och  ringde grannen på ön, som satte sig i sin båt och åkte över till fastlandet för att se om den var kvar bredvid sophuset där vi ställt den. Jo, han hittade väskan, någon vänlig själ hade ställt väskan bakom sophuset. Vilka hjältar. Upphittaren och grannen …

När vi kom tillbaka dag, ställde vi bilen bredvid sophuset för att lasta av. Där stod en kasse, det visade sig vara vår kasse, inköpt i Sydafrika – i den låg återvinningsburkar o flaskor. Snacka om ärliga och hyggliga grannar …

Sitter och gör något jag inte vill …

Jag tittar på sport – jag tittar på svensk damfotboll. Inte för att jag inte gillar det, men, jag har alltid haft svårt för den spänning det innebär med matcher – oavsett om det är damer eller herrar som spelar – oavsett om det är hockey eller fotboll. Det som alla andra vill ha, spänning, vill jag inte ha – jag bryr mig inte och tycker faktiskt inte om det.

Måste ändå säga att jag är imponerad av vårt svenska damlandslag idag – helt annat än en tidigare match jag råkade hamna framför. Nu var det en avgörande match för att ta sig vidare i OS – outhärdligt. Försökte lappa på mitt lapptäcke, men nej, det fungerade inte. Tappade nålen, stack mig och tappade bokstavligt tråden …

Här tar jag en paus från tittandet. De svenska damerna är duktiga, verkar skaka om motståndarlaget och matchen, till o med jag tycker att det är spännande. De spelar mot världens bästa damlag, USA. Och de klarar sig väldigt bra. Det är högt tempo i matchen och jag orkar inte längre titta – för spännande för mig. Jag skriver här i stället och försöker låta bi att titta – men, det är svårt att låta bli att glutta.

Nu är det i alla fall paus och jag kan ”snappla av” – som systerdottern sa när hon var liten och jag tycker fortfarande det är ett härligt uttryck som jag fortfarande använder. Ofta, när jag använder uttrycket, tittar folk på mig med en min som visar att jag inte tillhör begåvningseliten.

Snapplar av är precis vad jag gör just nu. Vi kom tillbaka till ön i eftermiddag, ledbrutna efter allt bärande uppför backen, men det är ju mysigt när man väl sjunker ner på altanen med en ”liten”. Den gör att den slitna, rådbråkade kroppen blir lite avslappnad igen.

Bygget hos grannen pågår med icke förminskad styrka, men jag bestämde mig för att inte irriteras …. Men, visst det är inte optimalt att lyssna till flera som spikar och någon som sågar.

Sedan började andra halvlek i fotbollen och nu sitter vi här inne och har stängt dörren för att slippa höra bankandet från grannen. Det blev ett välförtjänt mål för Sverige. Efter några, vad jag tycker domarmissar – egentligen tyckte jag ”Ut med domaren” – där man klart lät bli att blåsa – vilket ledde till USA:s fördel – det blev det 1-1.

Just nu är det förlängning. Vågar inte titta … Satt och sydde frenetiskt på mina lappar, blev en del blodvite och en massa fel, bestämde mig för att titta trots allt.

Ja, det blev ju nästan ett h-ete, fruktansvärt … Så spännande! Och naturligtvis i sann patriotisk anda var jag mycket kritiskt till domarna – de var partiska och helt klart favoriserade USA, eller?

Gissa vem satt och vrålade när de gjorde mål på straffar. Skrev jag att svenska tjejlanslaget gick vidare …?