Det blev en sen frukost efter en sen kväll och sedan gav sig gästerna iväg. Som alltid blir det tomt och tyst. Själv plockade jag lite och packade ihop min dator. Jag hade bestämt att jag skulle åka till stan och ”dona”. Vilket jag också gjorde.

Hade tur att få parkering på vår gata, det är inte självklart och det är besvärligt ibland att hitta en plats. Där vårt parkeringshus låg är det nu bara en stor inhägnad grop. Så vi hade kunnat ha platsen kvar fortfarande, ser inte ut att bli något bygge där den närmaste tiden. Vi får se när det händer något.

Dagen var ljummen och jag hade sol på balkongen innan molnområdet sakta drog in mot kvällen. Eftersom jag var uppe sent, som vanligt, så upplevde jag det häftiga regn som kom och åskan inåt landet. Det var det mest spännande som hände igår. Har ju ambitionen att uppdatera här, men har så mycket annat för mig, men en dag i taget …

Ber att få tacka för kommentarerna, har svarat, men blir aldrig klok på hur de hamnar datummässigt. Hade fyra idag när jag öppnade, men de har gått in på gårdagen och ett – ditt Ulla – hamnade ytterligare en dag tidigare  …

(Nu har jag uppdaterat den 19 juli med bilder och text …)

Det blev ingen tidig morgon, trots att man förväntar sig att personer i vår ålder skall vakna tidigt. Maken var först uppe – före åtta. Jag tvingade mig att stiga upp halv nio och strax efter kom gästerna. Det blev te och GD före frukost och sedan packade vi en kaffekorg och gav oss av ut i skogen för att leta svamp.

Jag hör ju talas om alla människor som går ut med tomma papperskassar och kommer hem med dem fyllda med gula kantareller. Under alla min är som aktiv svampplockare så har jag bara råkat ut för något liknande en enda gång – det var i Bohuslän – lite långt att åka. Jag tog med fyra små hinkar, överblivna efter fjolårets kräftor, men för säkerhets skull så stoppa jag med en liten papperskasse – en sådan där som man får när man handlar blommor.

Nu var vi rustade och gav oss av ut på ön. På ett av mina gamla kantarellställen hittade jag fyra stycken, det har numera blivit traktorväg. Men vi forsatte till skogen och jag sprang omkring i zickzack som en vallhund och tittade efter svamp, men hittade bara två kremlor. Jag var helt slut, för det är ju inte precis asfalterat när man letar svamp. När jag flåsande kom ikapp mina vänner så ropade de och frågade om jag hade kamera med. Och den är nästan alltid med, men oftare och oftare glömmer jag bort att använda den. Nu hade jag den i fickan. Bra, ropade de, Kom hit och fotografera den här huggormen. Jag tyckte att det var lite konstigt att en huggorm skulle ligga kvar för att bli fotograferad, särskilt som de alla tre ropade så högt.

Det visade sig att det var kantareller och de var så glada. Vi plockade och försökte att undvika att trampa ner dem. Kantareller har ju en förmåga att gömma sig under mossan. Uppspelta och nöjda när vi plockat rent så gick vi ner till stranden och tog fram vår kaffekorg. Jag gjorde ytterligare ett fynd, ett fiskenät som låg där i vattenbrynet med fint sänke och flöte, men trassligt till tusen. Jag tog med det i allafall, om inte så var flötet nytt och sänket jättebra. Papperskassen kom till användning, där fick vi ställa termos och muggar, korgen blev upptagen med nätet och gubbarna turades om att bära hem det. Får se om jag inte en vacker dag skall lyckas trassla ut det …

(Glömde ta foto på trasslet.)

Så blev det då äntligen av att vi kunde träffas, min äldsta vännina – inte i ålder – hennes man, maken och jag. Vi har inte setts sedan förra året. Vädret stod oss bi så vi kunde sitta ute och njuta av solen, ja, vi satt faktiskt i skuggan, och maken serverade kylda drycker. Glädjen och pratet var på topp, jag hoppas att grannarna uppskattade alla skratt.

Efter en stund i hammocken, när solen lämnade vår tomt, så var det dags att äta surströmming. Vi hade köpt två burkar Oscars – den surströmming som gäller för oss – redan förra året och den var fantastiskt fin. (Måste ut och leta fler innan den nya kommer.) Vi sjöng de enklaste snapsvisor som vi kunde komma ihåg. Själv måste jag komma ihåg att ta fram sånghäften till nästa gång.

Kvällen var mild, så vi blev sittande ute och det märks att nu är vi på andra sidan midsommar – vi fick faktiskt tända lyktor och ställde ut dem på altanen. Vi ställde även ut myggspiraler, men det var nog inte så mycket mot myggen som mot att vi inte ville att de skulle komma. Det var riktigt mysigt att sitta där i mörkret och när det fortfarande är varmt. Så nu är det dags att se över trädgårdsbeysningen och att fylla på oljelamporna.

Vi fick två dgar med våra vänner och kameran var nästan aldrig till hands. (Hur kommer det sig att man alltid kommer ihåg den vid måltiderna, men inte annars …) Det traditionella fotot när de anländer blev inte av för då var kameran helt enkelt borta. Gästerna kunde ju inte stå där i väntläge hur länge som helst medan jag flängde runt och letade. Då skall ni veta att jag precis innan lagt fram kameran för att ha den till hands. Den behagade ge sig till känna när gästerna kommit innanför dörren och då låg den på ett ställe som jag inte vet vem som lagt den där …

Hur som helst så hade vi trevligt och ser fram emot nästa gång vi ses …

…… blev den av, båtutflykten med grannarna. Den skulle ha skett redan förra året, men som det är i Sverige – allt skall klaras av på några få månader och vädret skall stämma. Vi har redan fått inställa en gång i år, men idag bestämde vi att – ”Vi kör …” Vädret var helt ok på morgonen, men när vi satte oss i båten så drog det ihop sig över våra huvuden. Då vi tittade ut mot havet så såg det så lovande ut – blå himmel. Så med gott mod gav vi oss av, även om vi fick ha våra jackor på oss.

Efter att vi tankat vid Strömma Kanal, så åkte vi Örsundet ut mot Nämdöfjärden och konstigt nog så hade vi detta grå moln ovanför oss hela tiden. Ungefär som om vi drog det med oss. Enligt SMHI igår så var det en stor sol över vårt område och molnen skulle komma mot kvällen. Men vi lät oss inte bekymras och fortsatte mot vårt mål. Vi lade till och klättrade upp på några klippor och satte oss i lä för nordanvinden och avnjöt en delikat lunch med olika sorters sill och snaps. Sedan blev det kaffe med god kaka och konjakschoklad.

Lagom när vi hade sutti där i två timmar, vi hade så trevligt att vi inte märkte hur tiden gick, så började det dra ihop sig. Himlen mörknade och vi packade ihop och bordade båten. Efter några minuter tog vi fram regnkläder, och det var nog bra att vi hade dem med oss – för det brukar ju vara så att om man är rustad så blir det inget. Och så var det idag, fullt rustade för regn så kom det bara några duggregnsdroppar i två minuter, det blev inte ens blött – sedan var det över och vi kunde njuta av vår färd tillbaka. Stockholms skärgård är verkligen unikt vacker. Man tröttnar aldrig.

När vi klev i land så bröt solen fram och eftermiddagen kunde vi tillbringa på altanen i solen, men värmen, den riktigt varma värmen, är borta. Det är nordliga vindar, så även om vi inte har ont av vindarna, så känner vi att temperaturen har sjunkit.

Tack för en härlig dag kära grannar!!

——-

Och …

Kära lilla barnbarn som idag fyller 3 år. GRATTIS!!

En härlig morgon på altanen, inte lika varmt som tidigare – bara skönt. Det blev GD också. Vi lyssnade till Ring så spelar vi och Melodikrysset – vilket jag faktiskt löste utan hjälp av webben.

Jag satte mig vid datorn och arbetade, eftersom det ju inte är så kul att vara inne då det är ljuvligt väder ute, så öppnade jag fönstret och fick lite mer kontakt med ute. Strax efter så drog det ihop sig igen, åskan började komma närmare, då var det bara att dra ut kontakten igen. Detta upprepades några gånger, vet inte om jag är överdriven, men jag tar inga risker. Har visst en sådan där ”strömgrej” någonstans sedan Afrika-tiden. Men vet inte om den också fungerar mot svenska åsknedslag.

Ett tag blev det lite kyligare, så maken – som envisats med att sitta där ute hela tiden – kom in. Själv kände jag mig lite stressad, allt som skall fixas i datorn. Men jag tog tag i några tidskriftssamlare som står i bokyllan. Jag hittade bland annat ett tidningsurklipp om linjerna i händerna . Och jag tog mig tid att tyda min högerhand – så nu vet jag precis vilken karaktär jag är, eller vad det nu var …

Sol, regn, sol, åska, regn, åska med regn och sol. Så kan jag sammanfatta dagen. Vi anpassade oss och satt under taket, satt utanför taket, satt under taket och njöt av den sköna värme som det trots allt var. Vid något tillfälle satt vi i hammocken också, innan vi tyckte att det kändes lugnare att packa in den under sin plasthuva.

Det hände inte speciellt mycket, vi läste ikapp tidningar. Jag arbetade många timmar framför datorn, vilket blev lite irriterande, för varje gång det drog ihop sig till åska, även om det inte kom över oss, så var jag tvungen att dra ur datorn. Har ju, som jag tidigare berättat, inget batteri som fungerar utan är helt beroende av ström. Så tradigt att starta upp den igen varje gång, den är dessutom extra långsam – tycker jag.

Jag tog några bilder, men det var inte mycket som rörde sig. Försökte fånga en bålgeting på bild – misslyckades, det fick bli blommor och humlor i stället och regnvädret …