I morse fick jag stapla upp igen …  Visserligen älskar jag att vara uppe tidigt, men min kropp protesterar.

Jag skulle iväg och ta en TBE-spruta och maken hade passat på att beställa tid på verkstaden för en pyspunka som vi har på ett framdäck. Det var bara det att han var tvungen att vara där före åtta och jag skulle vara där kl 10.30. Vi måste samåka, för jag hade inga bussbiljetter, hade annars tänkt ta bussen. Nu skulle vi till i stort sett samma ställe, och vi bestämde att vi skulle äta frukost i Gustavsberg sedan vi lämnat bilen. Vid åtta-tiden så var bilen på verkstaden, vi promeneradeoch genom Gustavsberg upplevde den vackra morgonen. De har dessutom en mycket duktig stadsträdgårdsmästare, så fantastiska planteringar och blommande buskar.

Jag känner till ett mysigt café i hamnen och vi styrde kosan dit. Vi var 1½ timme för tidiga innan de öppnade Vi bestämde då att jag skulle försöka komma in lite tidigare och få min spruta, vilket de ställde upp på. (Vi är så nöjda med att vi har bytt Vårdcentral.) Så tio minuter senare var jag klar, men det var fortfarande för tidigt för Caféet. Vi flanerade i det vackra vädret och hittade ett hotell. Vi köpte en frukost av dem och tillbringade de två timmar det skulle ta att fixa bilen, i deras trädgård medan vi åt en god frukost och läste morgontidningarna. Vädret var inget att klaga på – inte frukosten heller …

Vi åkte till stan och kollade posten och sedan blev det några mysiga timmar i skuggan på altanen …

Wow, det var mulet och fint duggregn när vi vaknade. Kändes inte helt fel. Visserligen skulle vi ut med grannarna i deras båt på båtfärd med picknick. Regnet skulle nog inte hålla i sig hela dagen, och det var så varmt och skönt. Men, grannen ringde och ställde in, så maken och jag tillbringade förmiddagen på altanen i den underbara värmen.

Sedan var det dags att städa ur bastun, maken skötte den detaljen och jag bar upp alla våra prylar och kläder. Solen kom tillbaka och det blev fler tvätt maskliner. Men vi hann med att sitta i skuggan och läsa ikapp lite tidningar.

Jag saknar att inte trampa på utspridda legobitar, kliva över tågbanor som ringlar tvärs över golvet, någon som sitter och pratar med sina ”låtsasfigurer”, någon som sjunger.

Jag saknar: ”Jag kan hjälpa”, eller ”Får jag hjälpa till?” Jag saknar hjälp när jag hänger tvätten – det är så mycket tråkigare nu när jag inte kan beställa klädnypor och jag fick det antal jag ville ha – i ordnade färger.  (Tvättmaskinen har gått hela dagen, så det hade blivit många tillfällen.)

Jag saknar någon som alltid ville vara med och ”Jag kan …” trycka på knappar till maskinerna.

Alla brunprickiga bananer som det borde bakas bananmuffins av, men som nu bara går i komposten. Strömma Kanal som passerar utan att någon ropar ”Skynda mormor, nu kommer stora båten …” och alla hopp upp och ner av glädje medan det vinkades till den.

Har tagit några bilder på de blommor och buskar som blommar – men vem orkar bry sig …

Det blev en tidig morgon, jag är ju ingen morgonfågel och mår bara illa när jag måste fungera så tidigt – inte var det mycket bättre av att det var en ”ljuvlig” värme – läs outhärdligt den tiden på morgonen … Dottern hade kämpat med packningen – jag känner alltför väl till hur jobbigt det är – hon var helt slut, dessutom trött efter natten då den minste hade sett till att hon inte fick sova som hon ville.

Så småningom satt vi i alla fall i bilen med all packning – och en ej fungerande AC. Färden startade mot Dalarö för att plocka upp dotterdottern, sedan fortsatte vi mot Nynäshamn. Barnen var mycket tålmodiga i värmen – vi vuxna var kanske inte så toleranta. Vi plockade upp Lillasyster och fortsatte till badet. Då ändrades mycket – barnen sprang ut i vattnet – vi vuxna hade svårt att hänga med, men tack o lov så hade de varsin simring i glada färger så vi kunde se dem hela tiden.

Dotterdottern tittade på hur de stora barnen gjorde och efter en liten stund så gjorde hon likadant – och efter ytterligare en stund så gjorde lillebror också likadant …

Vi fick några mysiga timmar på stranden, då vi åt pannkakorna och drack Lillasysters saft och åt goda brownies och kakor. Det är många, många år sedan jag drack saft och åt kakor – men det var faktiskt gott, och vilka minnen det väckte … 😉

Sedan hade lilla mamma problem med att få upp barnen ur vattnet, men efter ett tag var vi på väg hem till Lillasyster, som hade köpt presenter till barnbarnen. Så fina presenter. Dessutom fick de träffa hunden, Ester, en Irländsk zetter – hunden var rädd för barnen och barnen var rädd för hunden. Allt gick bra och alla mådde bra efteråt – det var bara jag som var mycket ledsen när jag lämnat av dotter och barnbarnen på Dalarö för att ställa kosan hemåt igen …

Ännu en solig morgon och alldeles för varmt på den lilla verandan utanför bastun. Jag försökte hitta lite skugga, men gav upp och vi satte oss i hammocken istället.

Det var tyst och tomt efter dotterdottern, som ju stannade kvar hos Farmor och Farfar. Men det blev tid att lyssa till den lille istället. Han trivdes ganska bra med att få all uppmärksamhet. En stund blev jag helt ensam med honom i hammocken. Då satt vi en lång stund och inväntade båtar som passerade. Vi tävlade om vilka som hade flagga eller inte, och så får man poäng när man gissar rätt. Eftersom det just då var lite båtar så blev det tyst en lång stund och barnbarnet sade att nu skulle jag sjunga om att gunga. Det tog en liten stund innan jag förstod att jag skulle sjunga ”Gunga i en hammock”. Den har jag sjungit när jag suttit där med barnen och tydligen tycker den lille att det var mysigt, för vi satt kvar och gungade medan jag sjöng. Kommer bara ihåg refrängen (en snutt av den) så det blir ganska enformigt.

Det blev en mycket stillasam dag, dottern packade och vi bara var. Barnbarnet fick bada i en badbalja på altanen, men det övergick i en vattenlek med mycket vatten. Det gjorde inget han hade så roligt och vi hade tillfälle att sitta och läsa.

På kvällen blev det en vuxen kväll med grillat. Det var dotterns sista kväll hos oss, imorgon bär det av till Dalarö och det kommer att bli så tomt – och så tyst 😉

Vi skulle ha pannkakor med oss  nästa dag, och eftersom grillen var varm och kvällen skön, så ställde jag mig helt enkelt och gräddade pannkakor på stekplattan. Kände mig som ett riktigt pannkaksproffs …

Idag har vi varit på Dalarö och firat yngste barnbarnets födelsedag i förskott. Vädret var lika vackert fortfarande. Sådan skillnad att åka över sjön i vackert väder mot för några veckor sedan när vi var sjöblöta innan vi ens hunnit ner i båten. Och att kunna åka iväg utan att behöva ha kläder med sig ”utifall …”

Vi fick en härlig trevlig dag med god mat och vackert väder  – som vanligt …

Tack så mycket Farmor och Farfar!