Dottern skulle till arbetet i stan och åkte iväg tidigt. Maken och jag bestämde oss för att ta med barnen på ”äventyr”. Jag stekte pannkakor och vi packade matsäck och badkläder och tog båten till den intill liggande ön, som är obebodd. Vi hade tur att komma först och fick vår vanliga plats. Den är inte så barnvänlig – vi brukar klättra upp för klipporna och sitta där, nu fick vi sitta nere vid vattnet och det visade sig vara mycket trevligt både för barnen och för oss.

Där är en liten sandstrand och barnen satt i sina badringar och lekte båt. Efter en stund krävde tråkiga mormor att de skulle komma upp och värma sig. I dessa pausar så var det pannkaksätning, sandslottsbyggande och saft med bullar. Är det inte så en sommardag skall vara när man är liten. Jag kommer inte ihåg annat än att solen sken på somrarna och vi tillbringade dagen på stranden med korvmackor och ibland päronlemonad med kubb. Lemonaden var nog nödvändig för att tycka att kubb var gott. Som vuxen klarar jag inte av att äta dessa torra bakverk – finns de kvar?

I bullpausen så fick vi besök – en svanfamilj med tre ungar. De är imponerande stora och barnen blev skrajsna och gömde sig bakom mig, inte utan att jag också kände mig liten att vara så nära. Hanen var imponerande stor och visade sin styrka genom att väsa, men rester av våra bullar slank ner. När de inte fick fler så simmade de iväg, men hanen kom tillbaka och visade upp sig hur stor och stark han var och väste innan han återvände till familjen.

När vi trodde att nu skulle de försvinna från oss så kom de tillbaka en gång till och hanen väste och ställde sig och viftade med vingarna – så vi fick verkligen se hur stor han var. Men eftersom de inte fick fler bullar hos oss, så simmade de mot en båt som låg på andra sidan viken och där stannade de väldigt länge. Dotterdottern var mycket orolig att de skulle komma tillbaka.

Det var dags för oss att packa ihop våra pinaler och vi drog iväg till en närliggande camping och köpte glass, sedan tog vi en genväg hem, genom vassen och under en låg bro. Den är så låg att vi fick sätta oss på golvet när vi åkte under – till barnens skräckblandade förtjusning – det var ett riktigt äventyr …

(Jag har uppdaterat lite bakåt …)

Det var en vacker morgon, men vi skulle in till stan och fixa några ärenden. Dottern hade några ärenden som hon behövde fixa, men detta kunde ske på plats här på ön. Vi bestämde att hon fick börja, så skulle vi fixa senare. Vi tillbringade några timmar med barnbarnen och det blir aldrig långsamt.

Sedan bar det av till stan och vi gjorde vad vi skulle, jag måste medge att jag känner mig lite schizofren när jag kommer till lägenheten. Allt som skall göras där och alla intressanta böcker, material – ja, allt som jag har möjlighet till att göra där. Men jag vill ju vara på ön när det är sommar, och där måste jag ju ofta uppfinna hjulet på nytt om jag skall göra något. – nånting sånt …

Positivt var att vi slapp alla köer på vägen ut. Det blev grillning på terassen. Barnen fick göra sina egna grillspett med varmkorv och annat – de var roligare att göra än att äta upp. Vi vuxna fick kött och jag åt i alla fall upp min bit.

Sent som vanligt … och ohjälpligt efter …

( Ni som skickar kommentarer – när jag är sen med min dagbok så kommer de in på den dagbok som just då ligger där. Dvs. det kan vara några dagar sedan. Jag svarar alltid – men ni kanske får gå bakåt för att hitta det, men skriv. Om ni inte vill vara med på hemsidan så skriv till min mail – jag vill verkligen höra från er …)

Ännu en varm morgon. Dottern tog barnen med till en badstrand på Värmdö där de skulle träffa bror med familj. Själva skulle vi ta emot ett par från Tromsö. De var våra grannar i Ghana och vi hade många trevliga stunder tillsammans där nere. Nu är de på resa genom Sverige för att besöka sin dotter, som är gift med en svensk och bosatt i Småland. Det blir några hundra mil innan de är hemma igen.

Faktiskt är det verkligen speciellt att få träffa vänner som man lärt känna när man bott utomlands. Kanske beror det på att man är så utsatt och så beroende av varandra, där finns inga myndigheter eller institutioner som är det minsta intresserade av att underlätta för oss som kommer utifrån.

Det blev några trevliga timmar och återupplivade minnen, medan vi åt lunch tillsammans. Tiden gick fort – som den alltid gör vid sådana här tillfällen. Men det kändes så bra att sitta där och prata, att det finns några som man kan bekräfta med att vi faktiskt har varit bosatta där i Ghana och det i mer än tre år. Detta liv och dessa minnen är ju så annorlunda, alla dessa upplevelser, ingen förstår eller är ens intresserad av att höra – så det är inget man berättar om …

(Har uppdaterat några dagar bakåt med bilder och text …)

Detta skrev jag igår :

Har nu suttit här i timmar och uppdaterat bakåt – då jagmed min tå råkade komma åt skarvdosan – en sådan där utmärkt modern sak med strömbrytare. Eftersom mitt batteri är ”out of order” så bröts strömmen och inget finns kvar. Så nu kryper jag – (först nedför berget) och sedan i säng …

Nu börjar jag om och skall hålla tårna i styr.

Vi åkte och shoppade idag och sedan till lägenheten. Maken för att kolla posten – det behöver inte jag, jag får aldrig några brev. De jag brukar få, det oranga kuvertet, deklartionsblanketten och sedan skattsedeln (eller vad den heter) – de har redan kommit, så nu dröjer det nästan ett år innan det är dags igen. Nej, jag skulle programmera DVD-spelaren. Spelar in för fullt sådant som jag vill sitta och titta på i Kapstaden den kommande säsongen. Speciellt engelska deckare älskar jag. Det är inte alldeles enkelt att programmera – det är många programkrockar, då det tar en stund att pussla ihop och försöka bestämma vilket som är mest intressant. Maken hinner alltid bli färdig före mig.

Idag blev det extra trevligt, kusinen kom för att hämta en nyckel. Hon fyllde år igår (GRATTIS igen!) och hon hade köpt med en flaska vin och ville bjuda på ett glas. Vilken tur att det var maken som körde … Vi fick en trevlig stund innan dottern ringde – den lilla familjen hade varit på Gröna Lund tillsammans med sonen och hans lilla familj – och vi skulle ta dem med hem. Barnen var mycket uppspelta och berätta om allt modigt som de gjort, alla hemskheter som de vågat åka. Jag vet inte ens om jag skulle våga åka Nyckelpigan idag. Den hade de åkt flera gånger.

Det var en fin kväll att köra båten över sjön – den var spegelblank, som den varit alla morgnar och kvällar de senaste dagarna. Det var två övertrötta ungar som skulle övertalas att krypa i säng och sova. Konstig det där med barn, brås de på sin mormor – som inte heller kommer i säng på kvällarna – även om hon är hur trött som helst …

(Jag har nu uppdaterat med text och bilder från den 21 juni …)

Vackert väder … vilken lycka – igen. Barnen kom ner och den lille ”var törstig”, vilket betydde att han vill ha vatten i det lilla glaset. Jag vill med bestämdhet påpeka att det inte är vi som har infört denna vana. Det började med att den lille var törstig och vi hade bara dessa glas …

Dottern bestämde sig för att ta med barnen till stan och Skansen, en perfekt dag för detta. Jag passade på att tvätta, det sinar aldrig i tvättunnan. I övrigt så satt jag med fötterna i högläge på altanen och försökte sätta ihop en matsedel. I morgon skall vi äka iväg och handla och då gäller det att jag vet vad som skall inköpas. Men det var nästan konstigt att det var så tyst, så det var svårt att bara koppla och koncentrera sig.

Det hann bli en stund i hammocken också, men det blev aldrig några bilder. Glömde bort kameran hela dagen …

Idag var det en skön avslappnad dag, solen sken och det var varmt och skönt på tomten – men vindarna var kalla. Efter lunch gick dottern och maken till stranden med barnen. Flickan badade i det kalla vattnet (ca 14 grader) och var som en isbit när hon kom hem. Det bestämdes att vi skulle sitta på altanen och fortsätta sy på dockläderna.  Klänningen blev inte klar i kväll heller.

Det blev det våfflor till middag, barnbarnet föreslog det. Vi satt ute i solen och åt dem, dvs de satt och mumsade och jag försökte att grädda ikapp. Men till nästa år måste jag köpa ett dubbeljärn. Fanns inte en chans att grädda i den takt som de försvann ner i deras små magar – som för en tillfället var mycket rymliga och vi behövde inte truga en enda gång …

Vi har inte bara en farled här utanför, utan också en landningsbana för vattengående flygplan. Två gånger damp det ner utanför oss så start- och landningsbana var vår smala, men väl trafikerade farled.

Det blev sent som vanligt, jobbigast är att välja bilder – har alltid alldeles för många …

För min del så skall jag nu ta ficklampan och ”klättra” ner till gästhuset/bastun. Inifrån ser himlen  mörk ut – men bara jag kommer ut så blir det magisk midsommarnatt. Det är i dag vi har sommarsolståndet …