Visst behövde vi regn för någon vecka sedan, men nu behöver vi inte mer …

Barn och barnbarn skulle till morfar/farfar och hälsa på. Det är en bökig procedur att packa in tre barn i regnkläder, stövlar och ovanpå det – flytvästar. Det är ett under att de alls kan gå. Sedan skall de mer eller mindre klättra ner för vårt berg. Det är som att vada i en flod nedför och det gäller att akta sig för att halka på halt gräs, berghällar och våta slipers.

Jag var mycket glad att jag slapp vara båtförare, maken är ju tillbaka och det var han som åtog sig det hela. Han återkom mycket våt trots en ny fin regncape, som han fått av dottern, men benen sticker ut och där hamnar allt som rinner av …

Jag kommer inte ihåg vad jag gjorde de timmar de var borta, var helt borta själv. Senare på kvällen återkom det en skara vattendränkta små och stora personer. Vi behöver inte mer regn nu. Gräsmattorna är vattensjuka – på en bergstomt i söderläge!! Till och med sniglarna håller sig borta, de är väl rädda att drunkna. Antagligen sitter de och mumsar lite högre upp. Barnbarnet hittade en i Timjan-krukan, när han vattnade de stackars, drunknande växterna. 😉 Det tog en stund att förklara för honom att blommorna inte vill ha mer vatten nu … De påminner om akvarieväxter.

(Har lagt in mer text på den 13 juni och bilder, samt text och bilder från den 11 juni på Skansen. )

Tvivlet är stort, men barnen har trotsat vädret och försökt gunga iförda stora stela plastmunderingar … Resultatet var halvbra, men de hade roligt. Själv har jag jagat mördarsniglar – antalet är stort – men om resultatet är bra vet jag inte ..

Syster kom från Danderyd, både hon och maken hade en stund att göra innan de skakat av alla blöta kläder. Men det var glada miner i alla fall. Vi åt en fisksoppa till lunch som de vuxna uppskattade. Det var blandat för barnen – dvs det växlade hela tiden – beroende på vad någon av dem sade. Det var kollektivt tyckande.

Barnen fick varsin bok i present, även jag fick en present, men det är en hemlis.

Nu skall jag sova – har fått order om det. Alla andra sover. Klockan närmar sig 01.00, och barnbarnen brukar inte ta hänsyn till att mormor/farmor varit vaken till sent. Har hittat kameran …

Satt uppe alldeles för länge med den här sidan igår. Maken ringde i morse från Hälsingland och ville prata, men jag ville sova. Så vi bestämde att han skulle ringa tre kvart senare. Men sedan hände andra saker, så det var bara att stiga upp – och lika bra var det. Jag skulle hämta upp barnbarnet och ta mig ut till ön. Jag packade min ryggsäck och datorväskan. Det är ungefär vad jag orkar bära nuförtiden.

Sonen ringde och meddelande att han kunde plocka upp mig, han skulle ju ändå in till stan. Tack o lov, så jag behövde bara ställa mig på gatan och han svängde in bredvid mig. Det var bara att lyfta in datorväskan och ryggsäcken. Vi körde mot Ingarö och mötte regnet – barnbarnet påpekade att då skulle man sätta på vindrutetorkarna – vilket han gjorde. Tack för det … 😉

Vi skulle handla lite småsaker i Brunn, och när vi parkerade så började regnet att vräka ner. Jag fick leta fram barnbarnets regnkläder i bagageluckan och han fick klä sig i bilen. Vi handlade de få saker som stod på listan. Barnbarnet påpekade att det var fredag och då brukar man få godis. Så som den snälla farmor jag är så fick han välja ut godis till alla tre. (Det blev senare mycket uppskattat och den minste ville ha mer när hans godis var slut, så han tog helt enkelt för sig från de större – vilka protesterade högljutt …)

När vi lastat ur bilen så började regnet. Först lite vänligt lindrig, men när vi skulle lasta i båten tog det i för fullt … Tack o lov hade barnbarnet riktiga kläder, men packningen … Jag hade en extra regnjacka jag kunde lägga över en del av packningen, men det var mycket som behövde hängas upp på tork när vi kom fram. Inte minst jag själv. Man hoppar inte i en vattenfylld båt med ”Foppatofflor” – det blir blött. Regnjacka -ok – jeans inte ok.

Tack o lov så var barnbarnet ”torrskodd” och kunde bara slänga av sig sina regnkläder i hallen. Jag hade några turer upp och ner med packningen. När allt var på plats så skrattade barnen åt mig, håret droppade och jag var blöt från huvudet ner till fötterna. Jag var så blöt att jag knappt kunde få av mig strumpor och jeans. Med håret i en badhanduk och fötterna på en pall sattjag ganska länge innan jag var något så när torr och kunde dra på torra byxor.

Stackars barnflickan skulle åka tillbaka över sjön, och om det regnade när vi åkte så var det inget mot hur det var när hon tog sig över sjön – Skyfall …!

(Har inga bilder – vet inte var kameran är …)

… en fantastisk guide och en ljuvlig försommarkväll  …

Jag försöker att komma ikapp här, men  eftersom klockan var 03.30 i går natt och den nu är 00.45, så nöjer jag mig med att lägga in denna bild.

Har nu uppdaterat text och bilder på dagarna innan …

Det är väldigt intensivt att leva med två små härliga ungar under skolåldern.

De där planerna som jag hade på att kunna sitta en stund för mig själv varje dag för att jobba med SWEA och uppdatera min egen sida … Och varje kväll när jag ramlar i säng efter midnatt, så är jag helt övertygad om att jag skall få en stund för mig själv nästa dag … Nästa kväll är det återigen nästan ett oöverstigligt problem att ens orka borsta tänderna. (Vilket jag aldrig missar, unnar mig verkligen att slippa vakna med den ”smaken” i munnen.) Sminkar mig gör jag inte längre, för jag orkar inte ta bort det på kvällen/natten. Man kan numera kalla mig för Optimisten som bara lovar och lovar …

Idag blev vädret hyggligt redan på förmiddagen och jag lockade barnen med att de skulle gå på upptäcktsfärd med en korg för att samla på spännande saker. De blev borta i några timmar. Jag hann nästan skruva ihop den gungställning som stått har i regnet sedan en vecka. De kom tillbaka lagom till att gungorna skulle monteras. De var sjövilda av glädje och ljudnivån av glada skratt och buffar och allt vad barn håller på med – gjorde att jag skruvade ihop den sista pargungan fel, gång på gång. Så jag fick lov att bli en sträng mormor och tala om för dem att de inte fick vara hos mig medan jag gjorde färdigt. Det höll i några minuter – sedan var de tillbaka. Men då hade jag ”hittat rätt” och en stund senare var allt klart.

Den minste älskar att sitta på pargungan, som inte var klar när bilderna togs. Han ville inte gå in och äta middag. Nu hoppas vi att vädret gör så att de verkligen kan utnyttja detta nöje – för roligt har de …

Strax efter klockan åtta på morgonen så knackade det på min dörr. Jag vaknade till födelsedagssång både på svenska och engelska. Det var dotter, barnflicka och barnbarnen som sjöng och de hade med sig många paket.. Två glada förväntasfulla ungar hjälpte till att öppna dem och jag fick så fina presenter, bl.a. ett uppblåsbart fotbad 😉 Nu slipper jag använda tvättbaljan. Och så fick jag en personlig teckning.

Jag brukar ha bra väder på min födelsedag, prognosen var lite ”skakig” i år. Men det visade sig att vi kunde sitta i hammocken och ha det mysigt. Trots solen så måste vi gå inomhus för att baka tårtbotten och eftersom mormor hade lovat att vi skulle baka kanelbullar i förra veckan – som inte kunde bli av pga av att vetemjölet var slut, så blev det av idag. Barnen hjälpte förståss till och så småningom hade vi både tårtbotten, havrekakor och bullar med kanelfyllning och madelmassefyllning. Goda blev de.

Dottern kom hem från arbetet och i sällskap hade hon sin bror med son. Komplicerat det här med alla släktförhållanden. I vilket fall så blev jag verkligen firad och det blev en mycket god tårta, som alla hjälptes att göra. Härligt med glada kalas. Kusinerna har så roligt ihop – kul att se – även om det kan vara lite högljutt ibland för en gammal mormor/farmor …

(Har nu lagt in fler bilder på den 7 juni)