Vid vår dagliga morgonstund i solen, i behörigt avstånd från körsbärsträdet, så visade jag maken några konstiga utslag som jag fått i sidan på min mage. De har funnits några dagar men idag hade det börjat bli vattenfyllda blåsor. Dessutom så har huden ”somnat” på den sidan. Sökte ju läkare i måndags pga av att jag hade haft så ont i min sida i flera dagar, kunde inte ligga stilla på nätterna utan roterade mest i sängen. Jag gick hem med tabletter mot inflammation med smärtstillande effekt. Det gick inte ställa säker diagnos, för det gjorde så ont överallt och ”ingenstans”, medicinen hjälpte lite och igår tyckte jag det var ganska ok.

Då sa maken att det där skulle ju kunna vara bältros (han råkade ut för det för några år sedan, men i ansiktet – jo man kan få det där också) … Jag slog upp på nätet och läste, och det stämde precis, inte minst smärtan. Helveteseld kallas det på vissa språk. Jag ringde till vårdcentralen, och jo, de konstaterade bältros … Så nu är det ny medicin – som skall sväljas var 4:e timme – och vi hoppas att den hann sättas in i tid. Skall ske inom 72 timmar efter utslagen visar sej, men jag kommer inte ihåg när jag såg dem första gången.

Nu är det dags för nattdosen, och sedan blir det sängen. Skall försöka ta efter fyra timmar igen, för detta är ingen roligare upplevelse kan jag meddela. Men först skall jag se hur många det är som vill kommentera i min dagbok. Igår var det 26 stycken, jätteglad blev jag, men alla var spam om olika ringsignaler till mobilen …

Vill bara tala om att det fortfarande är massor med bär kvar i trädet …

Vi satt ute i trädgården – på betryggande avstånd från körsbärsträdet – och drack vårt morgonte. Vilken otrolig sommar vi haft hittills, i alla fall på vår lilla ö. Jag körde några maskiner, trots att de lovat regn, men det såg inte så lovande ut. Men, faktiskt, när jag hängde den tredje så var himlen alldels svart inåt land och jag var beredd på att springa ut och hämta. När det svarta närmat sej och antagit en grålila ton så gick jag ut och tog in den halvtorra tvätten, och alldeles strax efter började det regna. Hurra!! Men det kom inte många mm, 1,5 ? det blev två dm i den vattentunna som var tom.

Det kom i alla fall tillräckligt för att vinbärssnäckorna skulle våga sej fram, vi har ganska många i trädgården – och till skillnad mot mördarsniglarna så låter jag dem vara. Ibland kastar jag dem nedanför muren – mest för att vi inte skall trampa på dem.

Körsbären är så goda nu, man ser nästan timme för timme hur de mörknar till djuprött. Jag springer där och äter och spottar kärnor. Det är extra gott att äta dem ute under trädet och bara spotta iväg kärnorna, pläuhffs … Förra året var barnbarnet här denna veckan och vi spottade i kapp. Han kommer antagligen nästa vecka, men då är nog körsbären borta, tyvärr.
Fick för några dagar sedan veta att barbarn nr ett har en lös tand, hon blir 5 år 30 september. Nu ikväll får jag veta att även barnbarn nr 2 har en lös tand, han blir 5 år den 18 december, vad är det som händer …?

Men för mej blev det som vanligt idag igen, jag satte mej på verandan i eftermiddagssolen och läste. Åt lite körsbär och läste. Sedan blev det TV och middag och TV igen – en typisk, härlig, lat sommardag …

(Har nu uppdaterat de tidigare dagarna…)

Efter regn kommer solsken …

…… och sniglar …

När jag tittade ut genom fönstret fick jag syn på …

… en riktig augustimåne (och polstjärnan? snett ovanför) …

Maken, som varit i stan för att träffa sin barndomsvän, kom åter till ön. Solen sken – som den faktiskt har gjort här ute i stort sett varje dag denna sommar. Lyssnade på ett lokalprogram i radion där man fick ringa in och tala om vad man kunde göra när det regnar. Alla var tydligen överens om att det regnade förfärligt – men här ute behöver vi lite regn. Jag tänkte maila in och tala om för dem att de kunde ta en buss ut till Ingarö eller Värmdö, så skulle de få sol. Men visste inte om det fortfarande var busstrejk.

Vi slog oss ner på verandan med varsit glas kallt vitt vin, och läste … Har nu börjat på ytterligare en bok, har mycket att ta igen – alla dessa månader då jag inte kommit längre än till första sidan. Inte ens Stig Larsson lyckades övertyga mej. Men det var då, nu har jag slukat den och ser med iver fram emot nästa bok, som jag verkar ha kvar i Kapstaden. Trean har också kommit ut på pocket – en given bok i packningen.

Just nu läser jag Leif GW Persson, honom gillar jag. Och det var så roligt att få se reprisen i TV, när han var hos Luuk. Jättekul, jag har samma musiksmak 😉 … Åtminstone då på femtiotalet – förstod precis vad han menade, även om jag inte hade tänkt så mycket på Snoddas text: ”Alla kvinnor var som vax uti min hand …” Men det kanske har naturliga själ. Jag tyckte hans röst, Snoddas alltså, den var så vacker, han lät så snäll … Och frälsningsarméns låtar, de var bara såå bra! Det var fest när de kom och besökte byskolan, där jag bodde ett år i Hälsingland. Alla sjöng med, vilken sångglädje. Något annat kommer jag inte ihåg, men jag antar att de sa några allvarsord också ….

Jag var i boden och rotade efter mina tyger, så nu är allt klart för att sätta igång, blir nog vilken dag som helst, måste ju läsa färdigt …

Jag plockade lite mer körsbär, unnar fåglarna allt som jag inte når, men inte det jag når. Kvällen avslutades med en deckare på TV. Vad skall jag ta mej till när dessa sommardeckare tar slut …
—–
PS. Jag har inte uppdaterat denna sida på några dagar, hade problem med virusprogrammet. Återigen har jag betalat för ett år och blivit bortkopplad efter ett halvt år. Har försökt ringa och talade med en vänlig ung man som skickade mej till ett annat telefonnummer, som jag glömde i stan häromdagen. Så under tiden gick abbonnemanget ut och jag har haft så stora spamattacker på min hemsida och min mail, så jag ville inte öppna datorn ens. Men nu har det ordnat sej och jag uppdaterat de två senaste dagarna. DS.

Det mesta har blommat över, men inte dessa …

Efter frukost ute, var annars, så gav sej maken iväg till stan. Han skulle äta lunch med sin barndomskamrat. En riktig lååånglunch, han var hemma halv tolv på natten, enligt uppgift, de hade nostalgi-sightseeing i barndomskvarteren. Det var visst diverse avbrott för dryck och även för middag, enligt maken. Men trevligt hade det varit.

Själv satt jag här i min stol och läste, rotade lite i boden efter tyger, hittade inga och fortsatte att läsa. Det var så varmt så jag bestämte att bodletandet fick anstå. Plockade lite körsbär, de är mogna nu. Fåglarna äter där upp, jag här nere. De flesta flesta växer utom nåbar höjd, men med hjälp av stol och kratta så fungerar det skapligt. Man ställer sej på stolen och drar ner en kvist med krattan. Sedan håller man krampaktigt i kvisten med ena armen och plockar med den andra. Hinken måste man ha i ett snöre om halsen, men det går …

Det blev en lung kväll, den var så ljummen så jag satt kvar ute på altanen och slötittade lite på Allsång, men det är inte samma nöje längre. Jag tycker att Anders Lundin är så pinsam …

Kvällen avslutades med en deckare på TV:n, inomhus …

Klockan fem på morgonen genom köksfönstret …
Glömde berätta igår att jag har satt ihop min första film – äntligen – av alla små snuttar som jag filmat och som ligger och tar upp plats på hårddisken. Jag har till o med en extra som jag fyllt. Så nu är det dags att ta tag i och rensa upp. Med stor iver tog jag mej an filmsnuttarna med vår papegoja Sigge i Ghana. Lagom stort material att börja med. Det gick jättebra, jag fick in både tiltelruta och mellantextrutor och stillbilder. Glad i hågen sparade jag filmen, i ett mindre format – har jag lärt av svärsonen. Glad och stolt spelade jag upp den. Titelrutan kom så fint med den effekt jag bestämt och sedan kom filmen – upp o ner … stillbilderna var rättvända, men alla rörliga bilder är upp och ner.

Jag fattar ingenting, kunde inte ens se att det fanns en knapp som gick att vända bilderna med – (vilket jag kommer att behöva göra när jag varit smart och filmat med kameran på högkant). Lite snopet, men optimist som jag är så tänkte jag att jag tar en paus och börjar om. När jag sedan skulle plocka upp den sparade filen, så fick jag till svar att det inte gick att öppna den Okänt filformat… Så det var början på min filmkarriär. Självkänslan har fått sej en rejäl törn, tyckte ju att det var så enkelt medan jag höll på  😉

Idag har vi varit i Gustafsberg, jag behövde se en doktor och fick tid kvart i tolv. Jag var där kvart i tolv, kvart över tolv så började läkarna komma ut civilklädda. Lunchtid. Jag visste inte om jag skulle bli arg eller gråta. Innan jag bestämt mej så kommer en civilklädd kvinnlig läkare emot mej och frågar om jag skulle träffa någon. Jo, det skulle jag ju. Så hon sa att jag skall säga till henne att du sitter här, vilket hon gjorde. Sedan kom hon, och den läkare jag skulle träffa, ut i korridoren och bad så mycket om ursäkt, men jag stod inte på listan … Får läkare vara hur unga och söta som helst nu för tiden …

Morgonstund …

Det börjar närma sej augustimåne …
(kameran ljuger, månen är orange! …)

Kan man skriva att man nästan, men bara nästan, tröttnat på solen. Nej! det kan man inte. Men som svensk så måste man ju sitta ute och njuta av vädret. Vilket vi också gör, men det blir inget annat gjort. Jag har börjat på en ny bok. Till o med maken har tagit i en bok, tidningen räcker inte till för alla dessa timmar.

Men, jag har också plockat fram för att  börja trycka mina mönster. Fast det blev som vanligt, inte rätt grejer … Hade tänkt sitta i skuggan och måla schablon med textilkritor på en skrivskiva i knät, inte släpa fram bänkskiva och alla färgburkar. Glad ihågen tog jag fram strykbrädan och strök tyget slätt, klippte till bitarna och så kritorna. En speciell sorts krita som man målar på med pensel, det syns inte att det kommer från en krita – kladdfritt och bra. Jag hade naturligtvis inte rätt nyans. Snopet, det är inte meningen att det skall fungera enkelt, jag måste nu fram med hela aresenalen. Så får det bli, men inte föränn i morgon …

Nu skall jag lägga mej och fortsätta läsa i min bok. Måste få alla mord ur huvudet från den deckare som jag tittade på ikväll …

PS. Har nu fått veta vem som har flygplan och amfibiebil, det är samma person. Skulle gärna vilja ha bilen, men flygplan – när skall man hinna åka allt. Och, var parkerar men ett flygplan i stan?  Nä, inget flygplan för mej …