Vilken tur jag har med mitt väder under min Time-out-vecka. Sol, sol och varmt. Visserligen blev det regn den andra dagen, men det var så välkommet. I morse då jag satt och njöt av morgonsolen och morgonteét så ringde maken. Han satt och funderade på vilket muséum han skulle besöka. Jag hade tidningen här med bilagan om de olika utställningarna. Jag läste upp de olika utställningarna och maken suckade lite och funderade på hur han skulle göra. Det är ju busstrejk i Stlm, så det var en hel del som inte gick att besöka, om det inte skulle ta hela dagen att gå dit och sedan tillbaka.

En öm, varm och medkännande hustru, som jag faktiskt är …, sade då att jag kommer in och hämtar dej (buss-strejk). Det skulle ju vara varmt och vackert väder hela dagen, liksom man lovat fredagen också. Men sedan vet vi inte, så jag unnade maken en skön fredagsmorgon ….

Maken hakade på direkt – ”självklart …”. Vi bestämde vid middagstid och jag satt och visste inte vad jag skulle tycka. Hade jag varit för eftergiven, var det verkligen mitt eget beslut, eller var det ”tycka synd om” … Jag bestämde mej för att det var mitt eget beslut.

När det var dags att åka så var jag beredd på massor med vatten i båten och tog med en hink att ösa med. Den kom till användning, men det var inte så mycket som jag trott. Antagligen har allt vatten ”Läckt” ner i skrovet pga en otät ”plupp”. Jag lyckades starta på första och lade till på fastlandet låste och vandrade mot bilen, då kom jag ihåg bilnyckeln, den låg kvar i stugan. Det var maken som parkerade sist och han påpekade var han lade nyckeln, jag borde då ha stoppat ner den där den alltid är… Bara att vända tillbaka.

Låsa upp båten, göra loss starta – på första (hurra…), men efter 50 meter stannade motorn – jag hade glömt att koppla bensinkabeln … Kopplade kabeln och efter några drag så gick motorn igång – men med min onda arm så var jag helt förstörd. Styrde kosan mot ön, förtöjde, gick uppför berget – helt slut. Ringde maken och talade om att jag skulle bli kraftigt försenad. Samtidigt ringer min mobil, i andra änden så är det Kristin, barnflickan, som frågar om det är ok att hon och hennes boyfriend kommer ut på fredag. Kul, men undrar hur jag lät. Stressad, svettig, förbannad på mej själv och med maken i andra telefonen … De var naturligtivis välkomna, skulle blir roligt att träffa hennes boyfriend – vi har hört så mycket gott om honom.

Jag kom iväg och plockade upp maken och vi åkte via matbutiken och lagrade mat för helgen. Det var mycket trafik på Värmdövägen, i båda riktningarna – all busstrafik var ju inställd pga buss-strejken, och bor man härute finns inga andra alternativ. Tur att det inte var medan dottern bodde här och pendlade varje dag till arbetet i stan.

Kvällen var ljuvlig, vi grillade och blev sittande på altanen. Jag vände på TV:n så vi kunde sitta kvar på altanen och titta på den norska TV:serien, som började i förra veckan. Jag tycker det är trevligt med serier som kommer från norden, eller Europa – som kontrast …

Det är samma idag som igår, långsam morgon med te på altan och en bok.

Idag laddade jag faktiskt två tvättmaskiner, men det var inte alltför ansträngande. Den stora sol man lovade igår  visade sej dock bara en liten stund, men det var lika skönt det. Jag försökte sola mina vita ben och min vita mage, har ju inte haft sol ovanför knäna eller nedanför halsen. Ser ganska kul ut, så idag försökte jag åtgärda det. Det blev inte så mycket för sedan blev det mulet igen, men skönt.

Har också talat med svärdottern, som råkade ut för en otäck olycka igår, men hade änglavakt – tack o lov. Hon är blåslagen, men inget är brutet. Jag var ganska skärrad i går kväll innan jag fick besked om att hon var ok.

Det var återigen en deckare på TV och jag är så tacksam, älskar dessa engelska deckare. Nu blir det sängen igen med min bok. Jag har nu läst drygt halva boken, så den räcker nog i morgon också.

Kameran har legat i sitt fodral idag …

Vaknade av mobilen i morse, hade visserligen öppnat ögonen tidigare, men bestämde mej för att har man Time Out så har man, och så vände jag mej på andra sidan. Men maken känner sej kanske lite förvisad i stan och lät så glad och blev förvånad att jag sov. Han hade försökt att ringa på det fasta numret och sade att vår vanliga telefon inte fungerade – att det inte fanns någon abonnent – så jag var ju tvungen att stiga upp och kolla. Den fungerade. Telias kundtjänst ringde en halvtimme senare för konstatera samma sak … Han förklarade att det kunde bli så om man drog ur kontakten till sin trådlösa telefon, och då fick man göra om det hela igen. Jag hade faktiskt dragit ur den kontakten igår …

Sedan blev det många timmar med en bok på altanen och flera stora koppar med te. En sen lunch och mera läsning i hammocken. På eftermiddagen så kom det två rejäla regnskurar, vi fick sammanlagt 8 mm – jättebra. Tunnorna var redan fulla, så jag sprang omkring i regncape och tog vatten från tunnorna och tömde i, fortfarande törstiga rabatter. Tunnorna fylldes efterhand och är nu överfulla igen. Man säger ju att det är när det regnar som man skall vattna …

Sedan blev det mera läsning under taket på altanen. Jag fick Jane Fondas bok, Mitt så här långt, av dottern i födelsedagspresent. Det är verkligen liten stil, jag måste ha mina starkaste läsglasögon – men kan inte lägga i från mej boken – helt fantastiskt bra. Har redan läst 173 sidor, varav 150 idag. När allsång på Skansen, som jag försöker vänja mej vid att titta på in – gillar inte den ”nye” programledaren – så fortsatte jag att läsa. Men när Morden i Midsommer började så lade jag boken åt sidan. Nu skall jag bara avsluta detta och så blir det lite läsning i sängen innan det är dags att sova, spelar ingen roll att det är för sent – igen …

Så här mysigt har jag det …

Så många fjärilar idag i min Smultronschersmin …

Jag vaknade till av ljudet av smattrande regn mot taket tidigt i morse. Det kom 7 mm, kanske inte så mycket, men nu kanske några fler växter klarar sej.

Barnbarnet pep till lite på morgonsidan, men somnade om och sov till strax åtta – det tackar vi för. Sedan kryper han upp i fåtöljen med filt och tittar på Barntv-kanalen. Tack o lov för den tidiga morgnar, nu steg jag upp i allafall, men det blir inte full fart direkt. Han, liksom de andra barnbarnen, brukar få lov att äta sin frukost framför TV:n. Vad skall en farmor/mormor göra om inte skämma bort sina barnbarn … 😉 Jag tror nog att de förstår skillnade på hemma och här.

När vi var på väg att lägga till båten, för att återlämna barnbarnet till sin pappa, så ringde telefonen. Då ringde den lilla familjen och de satt på planet. Dotterdottern var jätteglad, för nu skulle hon resa hem till vita huset. Förstår att det känns roligt, de har ju varit borta så länge. Men, vilken lång resa de har framför sej. Tala med dottern ikväll, då var de framme i Chicago, sedan har de många timmar kvar. Den lille hade inte sovit en blund på hela resan dit.

Själv har jag haft min första egna dag. Jag läste äntligen ut min bok, men snopet nog så hade jag inte fortsättningen här, så jag kom av mej lite. Här står flera böcker i bokhyllan som jag inte läst, så bokbrist är det inte, men man vänjer sej vid bokfigurer och vill gärna fortsätta med samma.

Det kom några skurar under dagen, men mest var det nog ganska ljust och till o med lite sol. Jag satt ute en lång stund och läste. Jag har också sovit middag …!!  Plus, att jag somnade i stolen då jag läst ut boken. Maken kan tala om hur ovanligt det är …

Lagade faktiskt lunch också, så mycket att jag kunde värma ikväll. Åt resterna framför TV:n medan jag tittade på en deckare. Jag har verkligen haft en lat dag, tänker inte ta ett handtag – kanske i morgon, kanske inte …

Nu skall vi åka till min pappa …

Här är min pappa och jag …

Återigen ett uppvaknande i min sköna säng i lägenheten. Jag hade en långsam morgon innan det var dags för att ta bussen ut till ön. Förr åkte vi alltid buss, vi var ju utan bil i så många år. Då släpade man på allt, ryggsäck, rullvagn och extra kassar … puh. Nu blir det en ryggsäck, men datorväskan har kommit till … Den väger …

Det är faktiskt riktigt skönt att åka buss, man bara sitter och slappar. Jag till och med somnade en stund… Brukar inte hända, men var skönt. Maken stod vid hållplatsen och tog över mina två väskor. Vädret var skönt och vi kunde sitta ute och grilla, vi satt faktiskt kvar på treassen och tittade på ett tv-program, innan vi flyttade in. Själv satte jag mej med min bok, har äntligen kommit igång med Stig Larsson (igår på balkongen), och som alla andra så kan jag inte lägga den ifrån mej. Men klockan ett så fick det bli sängen. Dagboken? – inte att tänka på …