I morse var det jag som var ansvarig för sjötransporten av dottern, maken var i stan. Jag var uppe i god tid, gjorde te och satte mej på verandan, gick in efter filt, gick in efter vinterjacka – gick in. Vindarna var iskalla, trots att solen sken, men det var lite skugga på verandan.

Hade lovat dotterdottern att vi skulle baka bullar, idag blev det av. Även lillebror blev väldigt intresserad – på riktigt – och han nöjde sej inte med att bli avledd. Så i bästa samförstånd siktade vi mjöl, gjorde deg och sedan bullar. Det tog ungefär dubbelt så lång tid, men det blev bullar – jättegoda – jag åt två stycken.

Sedan packade jag ihop mina prylar, glömde förståss en del viktigt, och ägnade en halvtimme åt att leta bilnycklarna. Var helt övertygad om att dottern hade dem, men hade ett svagt minne av att jag fått dem och lagt dem i min dataväska – men de fanns inte där. Ringde maken, som jag hörde hur hjälplös han blev – vad skulle han göra, han hade dem inte. Men under samtalet så letade jag i dataväskan igen, som en sista åtgärd – och där låg de. Varför låg de inte där när jag letade första gången en halvtimme innan …?  Jag blir mer och mer fundersam (snart övertygad) på om det finns någon som ”retas” med mej …

Jag hann bara komma till stan för att fräscha till mej innan jag fortsatte till mitt möte med min naprapat. Han var ”snäll” idag, satte bara nålar och lät mej lyssna till Grieg – jag somnade. Sedan bara bräckte han lite, det bara knastrade lite, fast å andra sidan höll jag på att tuppa av då han rätade till min axel – igen. Jag hade använt den för mycket de senaste dagarna. Jag trodde jag var duktig då jag klarat av att hänga så mycket tvätt …

Jag var ganska omtumlad då jag lämnade honom, som tur var kom min buss precis när jag kom ut. Väl hemma så kände jag att jag ville dra ihop mina axlar igen, så jag bad maken att ”knyta upp” dem som man gör när man brutit nyckelbenet. Behandlingen är alltför kostbar för att jag skall hamna i ett gammalt beteende bara några timmar efteråt. Så ikväll har jag haft en ” åtta” på skulderpartiet.

Både maken och jag var ganska utslagna, ingen ville fixa middag. Maken offrade sej och gick till närbutiken och handlade in ostar, skinka och salami, detta toppades med rädisor och gurka …

Det är konstigt hur småbröder alltid kan ”ta över” …

En som verkligen njuter av att knåda deg …

Hur länge skall hon hålla på …?

Det blir nog en bra deg …

Du behöver inte hjälpa mej, jag vet precis hur man gör …

Jag är faktiskt bra på det här …

Här har ”doktorn” själv fått ett bandage …

Maken skulle in till stan idag och träffa en kompis, de skulle ”göra” stan. Dvs, gå med en stadsvandring i Gamla Stan, besöka Stadsmuséet och en utställning av Lennart Nilssons Stockholms bilder i Kulturhuset. Det blev en stadsvandring, muséerna och Kulturhuset var stängda på måndagar, snopet för dem, men de tröstade sej med ett besök på en känd krog i Gamla Stan, prisvärt enligt maken. Jag fick inte veta vad han åt eller hur mycket det kostade.

Här hos ute hos oss var det som vanligt, barnen är glada, leker och kivas om vart annat – full fart med andra ord. Jag hade tänkt att vi skulle baka bullar, men vi hade varken jäst eller smör, så det får bli i morgon, dottern handlade vad som behövdes på vägen hem. Vi lekte doktor i stort sett hela dagen. En outröttlig lek för dotterdottern, hon blev riktigt proffsig på att lägga bandage innan dagen var slut.

Jag tvättade och trodde att jag skulle hinna med några maskiner idag också, vädret såg så lovande ut, soligt och blåsigt. Men när jag kom ut med andra omgången och precis hade hängt, så slog det om och spöregnade. Hann precis få in den föregående tvätten som , i stort sett var torr. Efter att allt var genomdränkt, så blev det klarblå himmel och torkvindarna fortsatte, så jag slängde in en tvätt till – allt hann faktiskt torka. Barnflickan tog barnen med sej på promenad för att leta efter vattenpölar.

I kväll hänger en alldeles gulorange apelsin måne över trädtopparna i söder …

Vi skall ut och leta efter vattenpölar …

Det är bra att ha ett paraply med sej …

Jag behöver inget paraply, jag har ju mina tuffa stövlar …

Titta, en vattenpöl – i alla fall en liten …

Det är inte fel med paraply mot sol heller …

I natt var det som ”vanligt” igen, vi sov i ”bastun”. Jag sover väldigt gott i sängen där, en gammal Pixbo från Ikea, fast i natt vaknade jag några gånger – det var ganska så kyligt. De moderna termometrarna kan ju tala om den lägsta temperaturen och den högsta, och eftersom vi är svenskar så har vi naturligtvis minst en sådan. Maken nollställer morgon och kväll. 😉

Temperaturen hade varit nere i 8 grader, men tror inte det var det som väckte mej, vi har bra sängkläder och jag frös inte. Var ganska glad när jag vaknade i morse och det var morgon, har kommit underfund om att jag ”stressar” på nätterna – en massa ”tokdrömmar”, men jag stressar alltid. I morse var det att jag skulle tvätta håret – som jag tänkt i två dagar, men något har kommit emellan hela tiden och sedan har det varit för sent på kvällen …

Morgonen var strålande och det blev te på verandan, sedan kom mina söta barnbarn ner – hand i hand – och, sedan var det full fart igen tills det var dags för dem att åka iväg till mammas väninna, som samlat ihop andra väninnor med sina barn. De var helt uppspelta då de kom hem – där hade funnits en studsmatta och det var tydligen det mest fantastiska man kunde uppleva.

Maken och jag tog det lugnt på altanen, så lungt man nu kan ta det då det gäller att hinna tvätta ur en överfull tvättkorg och det var perfekt torkväder. Sedan blev det grillning, men timingen blev lite fel, solen hann försvinna och vi satt i de kalla, kraftiga vindarna. Det hjälpte lite med vår strålvärmare, men det är solen som är varm, inte vinden – och om några dagar är det midsommar …

Nu skall vi åka båt …

By, by mormor …

Det här är vad som finns kvar av blomning, tre halvvissna vallmo …

Vi sov i stora huset inatt, nästan lite ovant, men inte helt. Dvs jag sov inte i vår vanliga säng. Visste inte hur ofta jag skulle behöva stiga upp, så jag lade mej i vardagsrummet. Men det blev bara en uppstigning kl 4, med blöjbyte, ett uppvaknande en halvtimme senare, men där gossen somnade om. Sedan vaknade han kl halv 6, men då ville inte jag stiga upp, så jag gick in i hans rum och sade att han skulle lägga sej och sova, men han ville inte – så jag frågade vad han skulle göra. Han ville ha vatten och lade sej ner, när jag kom med det så var det spöket Laban som skulle få – gosefiguren. Jag lade mej i sängen bredvid och han kikade på mej några gånger, men låg faktiskt tyst till kl 7 – då kunde till o med mormor tänka sej att stiga upp.

Han var på ett strålande humör och vi hade trevligt. Sedan ringde Farmor och berättade att de var på väg med storasyster – just som jag skulle ta hand om en mindre trevlig blöja, och när det var klart sprang han rakt in i en utdragen skärbräda, stackarn. Eftersom jag inte har sådana där trevliga figurer i kylplast, så fick det bli en biff – det fungerade det också och han fick inget märke – men han var ledsen.

När det var nedkylt, tröstat och klart så gick vi ner till bryggan, där maken var på bryggmöte. Barnbarnet lämnades där medan mormor åkte över vattnet för att hämta dotterdottern. Han är väldigt sällskaplig av sej tyckte det var trevligt att vara med på mötet och hade tydligen sagt ”Jaha..” till allt och charmat alla.

När jag kom tillbaka med hans syster, så var det korvgrillning och de fick varsin korv, de åt bröden – men korven blev över. Syskonen var klart glada att se varandra och lekte, ibland lite vilt, med varandra tills mamma kom. Hon hade varit i sin gamla lägenhet och hittat en massa saker som hon lekt med som barn – succé …

Jag skall också lösa Melodikrysset – precis som mormor …

Mamma hade med sej en cowboyhatt idag, en rosa, wow …

… och sin gamla docka, Skrållan, som hade mammas bebiskläder på sej …

Jag hade klockan på ringning i morse, är ju ingen morgonfågel precis, men klockan 5 minuter i 8 knackade jag på dörren hos min ”knotknackare”. Han är mycket trevlig och lågmäld, och ber mej stillsamt att jag skall lägga mej på mage på britsen, sedan sätter han sina akupunktur-nålar. De flesta nålarna känns inte, men där jag har problem, så känns det när han sätter dem – men det är inte alls som att få en spruta – man blir liksom bara medvetem om att det sticker till. Sedan får jag ligga och slappna av -och precis som jag håller på att somna så kommer han in och tar bort nålarna. Då blir det lite brak och knak, jag tycker inte det är helt optimalt, vissa delar av behandlingen är inte roliga. Tack o lov så hinner han inte mer än börja förrän det är över -dvs ca 1-2 sekunder. Men han vet vad han gör och efter två behandlingar kan jag hänga tvätt med min arm, det gjorde jag idag – tre gånger – och tog ner densamma …

Min axel är inte helt ok än, men jag fungerar nästan normalt, även om vissa rörelser gör ont – men för två dagar sedan kunde jag inte ens göra dem …

Jag kom ut vid lunchtid till ön, barnbarnet sov och vaknade efter en timme. Var lite orolig att han skulle vara ledsen att det var mormor och inte Kristin, barnflickan, som kom in i rummet. Men han strålade av glädje och när jag drog gardinen åt sidan så sade han ”ljust” och skrattade … Han pratar inte, men är så duktig på att ”prata” … om man lyssnar så ljudar han massor, tonfallet är helt perfekt. Vi åt mellanmål och sedan var det dags att hjälpa maken att tömma boden på skräp. Föreningen har en container uppställd den här helgen. Vi förstod ganska snart att det mesta som vi tömde boden på var barnbarnets favoritleksaker. Så när maken skulle köra iväg vårt ”skrot”., så blev en del kvar – barnbarnet bara älskade det … 😉

Vi hittade en kratta i boden, jättekul …

Vill du att jag kommer och krattar …?

Wow, vilken cool väska, undra vad som finns i den …?

Mormor gjorde en kupp och hux flux satt jag i handfatet …

Trots andra natten i stan, så vaknade jag i natt och trodde jag var någon annanstans … Det är tur att det är ganska ljust på nätterna. Vårt sovrum vetter dessutom mot norr och där är himlen riktigt ljus dessa veckor. En markant skillnad mot himlen i söder.

Jag tog det lugnt i morse, igen, innan jag fortsatte med att röja lite, men det blev röjning som inte tar så mycket på krafterna, sortera papper – alla samlade recept – och inte de kartonger som var tänkt. Kan helt enkelt inte lyfta dem. Har haft ont i min arm de senaste veckorna, jag faktiskt i snart tre månader och jag har vaknat på nätterna med värk, så jag bestämde mej för att försöka göra något.

Att ringa vårdcentralen kändes inte som ett bra alternativ, det brukar bli ett kort besök som slutar med piller och i bästa fall remiss till någon, med flera veckor/månaders väntetid. Jag bestämde mej för att leta upp min gamla naprapat som hjälpt mej för många år sedan. Då hade jag haft flera veckor med – resultatlösa – besök hos en sjukgymnast, där jag bara blev sämre och fick mer ont, och när hon en dag gjorde mej så illa med akupunkturnålarna, så jag fick nog. Naprapaten fick jag på rekommendation och efter ett par behandlingar med nålar och lite manipulerande, så var jag bra – och är fortfarande bra i den fot det gällde. (Inte samma skada som skall opereras).

Lyckades hitta honom på nätet och det var flera kunder som rekommenderade honom för de var så nöjda. Jag hade sådan tur att det fanns en tid i dag, och kl 18 klev jag in genom hans dörr. Han såg likadan ut som för tio år sedan, men det gör inte jag, många år och kilo senare, men han tyckte sej känna igen mej. Efter en stund sa han, ja, det var ju du som bodde i Mocambique … Det var nog tur att jag kom till honom, han sade att något, ledband eller nåt, var det något krångel med, så att armen var på väg ut ur sin ”håla” … Han fick tillbaka den – det lät läskigt och gjorde inte så skönt heller. Nu skall jag vila armen – hur nu det skall gå till – och i morgon bitti kl 8 skall jag vara där igen. Sedan skall jag ut och vara barnvakt på ön 😉

Så det där med bilder får vänta, igen, dessutom kunde jag inte ta de bilder jag ville ikväll – så många ballonger som var uppe och flög ikväll, utanför balkongen – batteriet i kameran tog slut. Jag blev dessutom sittande och tittade på ett program om Wallenberg, och nu pågår ett om utbåtsjakten, (Man uppskattar verkligen svensk TV när man varit med om annat…), men det kan jag tyvärr inte se. Nu måste det bli sängen – bums …