Har haft en fantastisk dag idag – har så många vackra bilder – men är för trött. De kommer imogon …

Vad härligt livet är när man kan njuta av en svensk försommar morgon, under ett körsbärsträd, som visserligen inte blommar längre, men körsbärsträd är alltid körsbärsträd …

Då känner man sej stärkt att fortsätta med allt som skall göras. Vilket vi gjorde. Huset skall anpassas för kärt besök, barnbarnen. Men det har inte blivit någon vana än. Själsängen skulle letas fram bakom vedklyven och annat som använts efter att den var aktuell förra sommaren. Konstaterade att sängbotten, enligt konstruktionen, var placerad alldeles för högt. Barnbarnet är ganska långt för sin ålder och väldigt företagsam och duktig på att klättra. Så jag fick fundera ut en lösning att sänka botten, vilket jag gjorde med hjälp av två ribbor som skruvades fast i lägsta läge och där kunde sängbotten läggas. Räcket blev nu ca 1 dm högre och förhoppningsvis skall det hålla den ”lille” kvar i sängen tills någon vuxen ingriper.

Våningssängen behövde en stege, det har den haft hela tiden, men den har inte varit monterad eftersom den övre sängen alltid fungerat som förvaringsplats till sängkläder och den den rena tvätten innan den blev struken. Om det ibland var någon (vuxen) gäst som skulle sova över så gick det bra med pallen. Nu skall barnbarnet sova där, och stegen skulle monteras. Vi hittade delarna under sängen (så framsynt…), men skruvarna … Efter ett tags letande så hittade jag något som kunde stämma – jag sparar alltid sådana saker mycket logiskt så att det skall gå lätt att hitta, men efter 15 år … 😉

Nu finns stegen där, översängen är bäddad, barnsängen är nästan bäddad. Det mesta är anpassat till att alla skall ha garderober osv, men – där återstår en hel del detaljer. Det som förvarades i garderoberna, som nu är tomma, skall förvaras någonstans. Mycket körs till grovsoporna, men inte allt.

Maken fällde en kommentar om att ”Nu ser vår bastu ut som många andras – överbelamrad …”

Men mitt i allt kaos, våra golv, som ställt till med det mesta kaoset – är så fina, jag blir så glad när jag tittar på dem – äntligen …

Upptäckte att en av våra underbara Rhodendenron blommar för fullt …

Vi hade en skön stund i solen under körsbärsträdet på morgonen innan det var dags att ta tag i allt inomhus igen. Egentligen skulle det vara roligt – vi har varit på väg i så många år att slipa golvet, men alltid insett att det skulle vara för mycket arbete – vi skulle inte ha tid om vi inte ville ”slita ihjäl” oss. Nu gjorde vi det, ja, inte slet ihjäl utan slipade golvet …

Det var väl en sak att tömma rummet, men att flytta tillbaka … Samtidigt som jag ville fixa de snickeridetaljer som inte blivit gjorda på minst 15 år. Jag har nu fixat en del av dem, men finns inte tid att göra klart allt – undrar om det blir 15 år till? Fast då blir det inte jag som fixar, utan någon annan…

Efter avslutat arbete så värmde vi på en fisksoppa som vi glömt i kylskåpet, vi samsades på köksbordet med borrmaskiner, skruvdragare, askar med skruvar och spik och de stackars skott av Flitiga Lisa, som vi hade med oss från SA. De borde ha kommit i större krukor för länge sedan. Men nästa vecka skall barnbarnet få hjälpa till med sådana trevliga händelser.

Maken var vaken ovanligt länge, berodde nog på att han inte orkade resa sej för att gå och lägga sej – samma med mej …

Jag drömmer intensivt på nätterna – vilket mest innebär tokdrömmar … Så jag var ganska glad när maken kom och väckte mej i morse. Verkar som om dessa drömmar sätter in på morgonsidan. Man säger att man bearbetar intryck och funderingar i sina drömmar. Då borde jag antagligen söka psykhjälp – så konstiga som min drömmar är – visste inte att jag har så mycket att bearbeta. 😉 Känner inte igen någonting. För några år sedan drömde jag alltid att jag packade och skulle hinna med flygplan – hade alltid för mycket packning. Det kunde jag lite grann identifiera mej med – men de senaste veckornas drömmar fattar jag ingenting av, kanske tur det – hoppas bara att de inte lyfter fram något som jag har dolt – för i så fall har jag nog ett problem … 😉

Maken hade dukat upp morgonteet på altanen, han satt i shorts – men hade faktiskt skjorta på sej. Det ger mej lite rätt i att det är kallt – solen är varm, men vindarna är iskalla. Jag satt inlindad i filt – men det var det värt – fågelsången är helt underbar …

Sedan fortsatte det eviga ”plockandet” – nu skall allt tillbaka i hyllorna, som kommit tillbaka på sin plats efter golvslipningen. Hade bestämt mej för att rensa, började i god ordning, men det tar för lång tid, så nu gäller det att bara ställa tillbaka och få i ordning tills den lilla familjen anländer på måndag morgon.

Imorgon skall sovhytterna ställas in ordning, sedan måste vi åka till stan – där finns också en del att göra – förstår inte hur det har blivit så här ..

Det här börjar bli ett normalt inslag i vår vardag …

Här börjar det se normalt ut …

Så här grönt o ljuvligt är det nu – men iskallt …

Åhh, vad jag sov i morse. Hörde maken som stökade, han kan vara morgontidig, men när han kom och undrade om inte jag skulle kliva upp trodde jag att han var tidsoptimist. Det visade sej att klockan var halv nio. Han hade dukat fram te ute på altanen. Maken satt med bar överkropp, jag med morgonrock och sedan gick jag in och hämtade en filt …

Solen sken och fåglarna var bara så glada, vilket gladde oss. Efter frukost var det dags att ta tag i vardagen igen. Maken fixade utomhus, trappan och altanen skulle oljas en andra gång. Jag tog tag i inomhus, lister och gamla lagningar som skulle på plats. Gamla hus, snett o vint … Nu står i alla fall två bokhyllor åter på plats och jag har börjat att flytta tillbaka böcker o annat. Men det skall rensas samtidigt – så det tar tid.

Jag skulle göra mej till och laga i större springor i golvet – i Kapstaden så blandade gubbarna slipspånen med klister eller lack – och det blev jättebra. Jag gjorde det samma, först med lim, torkade inte, sedan med lack, jättefint, men torkade inte  … Jag körde med hårtorken, men ingen skillnad. Mesta tiden har kanske gått åt till att leta fram geringslåda o geringsdon-nånting, vinkelhake, fungerande såg och spik. Jag lyckades, med en gammal rostig och slö såg, fixa ett hörn. Letade förgäves efter min elsåg – den ligger antaglien i stan. Nu struntar jag i det hela för denna gång – möblerna måste på plats – kanske nästa år …

Längtar nu efter att få sitta och bara njuta av fågelsången, kanske nästa år …

Skrev häromdagen om fullmåne – det verkar som om det är ikväll som den är full – stor och gul och man ser tydligt gubben …

Listen på plats – äntligen – det tog bara 18 år – nånting …

I morse vaknade barnbarnet – tidigt – som vanligt. Men han somnade om en gång. Nästa gång så läste jag fel på klockan och trodde det var mycket tidigare än det var. Jag försökte förståss få honom att somna om, men han ville läsa i stället. Ok, vad gör man när man är desperat trött … Vet några som förstår precis vad jag menar …

Jag gick till sängs, bara för att precis hinna somna, när han ropar Farmor. Och är man farmor, så studsar man upp – även i sovande läge. Jag lovar, samma gäller om någon ropar mormor – vet av erfarenhet sedan förra sommaren. När han ropade andra gången så var klockan faktiskt halv åtta, en tämligen normal tid – om jag minns rätt. Barnbarnet ville nu se på barntv, men eftersom huset är kallt i den delen, så var det kläderna på innan han fick gå dit. För min del var det också kläderna på och en brasa i öppna spisen. Sedan hade vi en skön morgon.

Efter ett tag så var det dags att bygga Lego – ett stående program när barnbarnet är här. Det finns ingen hejd på fantasin. Jag spelar en viktig roll att vara med och att lägga ut ”plattorna”, fixa några byggnader – men inte längre bilar. Han är så duktig själv med sin fantasi. Sedan räcker det med att jag sitter i närheten och svarar när han vill fråga. Annars så leker han själv – så roligt att tjuvlyssna på alla dialoger mellan de personer som lever i hans Lego-värld. Och att lyssna på alla de sånger som han sjunger när inte figurerna pratar med varandra … Har glömt, men jag får en nostalgitripp varje gång …

Vi hade en del planer idag, men de var inte helt lätta att genomföra. Barnbarnet hade beställt att vi skulle baka kanelbullar, så barnbarnet o jag bakade kanelbullar. Maken visste intre riktigt vad han skulle göra – utan assistans. Det blev bestämt att han fick åka till stan istället och ta ut en del saker som skall hit – inklusive min saknade sladd. En uppgift som jag tyckte mej se att han åtog sej med glädje/lättnad …?

Och trots det tråkiga vädret tidigare idag – i kväll är det fullmåne som speglar sej i vattnet – så fantastiskt och dubbel njutning – men de har lovat frost …

(Har nu uppdaterat den 17 maj …)

Det här är viktigt, om man vill ha fina bullar …

Jag är faktiskt ganska bra på det här …

Så här ser det ut innan de skall in i ugnen – glömde ta bild efter, men de blev fina – och goda! – lovar …