Idag var den här – hösten, med dis och rejäla regnskurar till o från. Det kändes faktiskt mysigt att bara vara. Visserligen hade vi en liten detalj som måste fixas ute och vi prickade in den häftigaste skuren, så vi fick känna av regnet också, men nu har vi väntat så länge så det gjorde inget när det rann innanför kragen …

Jag övervägde om jag skulle sätta igång och elda lite ris, men jag övertalade mej själv att jag ville sitta inne och lyssna på regnet istället …  Det var riktigt mysigt att behöva tända lamporna, men brasan behövde vi inte tända – det var faktiskt varmt ute. Fast i kväl tände vi den i alla fall pga mysfaktorn, så ett tag blev det alldeles för varmt …

Nu är det så sent när jag skriver detta, så här har dotterdotterns födelsedag börjat. Själv skall hon sova en natt innan det är dags för henne att fira.

GRATTIS JENNY!!  på din 4-års dag.

Jag har idag för första gången ätit surströmming inomhus i vår stuga, och med levande ljus på bordet… Ja, det är faktiskt andra gången som vi överhuvudtaget ätit surströmming här. Det är något som tillhör vistelsen i Hälsingland. Förra gången vi åt, för ganska många år sedan, så var det sommar och maken och jag satt ute på altanen. Eftersom det blev fluginvasion, så har vi aldrig ens tänkt tanken igen.

Varför det blev nu? Jo, vi hade bestämt – sedan många veckor – att vi och ett par, som vi lärde känna i Ghana, skulle träffas och äta surströmming. Då var det fortfarande sommar och varmt, de skulle komma med sin båt. Burken har stått i kylskåpet sedan dess, och nu blev det äntligen av. De kom med bil, båten är redan upptagen för vintern och det var inte till att tänka på att sitta ute. Kanske det hade varit möjligt med hjälp av värmare, men ingen av oss kom ens på tanken. Jag trodde att vi skulle känna lukten resten av kvällen, men tror inte att det är så. Jag satte korsdrag och inbillar mej att all lukt är borta…

Sedan blev det en lugn kväll, kvällarna börjar ju tidigare nu – det var mörkt före sju. Vi tillbringade den, fantasifullt nog, framför TV:n. De visade en av mina favoritfilmer: ”My Big Fat Greek Wedding”. Den kan jag nog se hur många gånger som helst, jag blir lika glad varje gång. Sedan blev jag sittande med mitt pussel – som blev färdigt … Och nu är det alldeles för sent – igen …

I vår familj är det Oskars surströmming som gäller …

Snapsen inspekteras …

Dags för hemresa …

Äntligen, 1000 bitar på rätt plats …

Vaknade när maken väckte mej och talade om att han skulle åka till Sydafrikanska ambassaden och lämna in papperen på vår visum ansökan. Han ville göra det själv, och det kan jag förstå. Vi har nu skaffat intyg på att vi är gifta, att vi inte är kriminella, att vi har en lägenhet i SA och att vi har tur o retur biljett. Vi har dessutom genomgått läkarundersökning, fått lämna bl.a. hiv-test och lungröntgen. Dessa resultat kan vi inte påverka, de skulle skickas direkt till ambassaden. Vi måste dessutom deponera 8.500 sek per person – trots att vi har returbiljett, som man tagit kopia på, – men dessa pengar skall återbetelas när vi kommer åter till Sverige, enligt löfte …

Sedan åkte vi ut till ön. Vi tog en promenad – jag tog med svampkorg o kniv – en svampplockare ger aldrig upp… Vi hittade en sopp … Men, jag plockade rödklöver, blåklockor, trädgårdsklint, en liten oansenlig vit och gul ”stjärnväxt” och smultron … !! De smakade dessutom smultron. Jag har nu en söt bukett här hos mej bredvid datorn med dessa blommor. Får se om jag ställer ut dem imorgon och delar med mej av honungen till de bin som fortfarande är aktiva …

Höst i Årsta – utsikt från balkongen …

Husbåt på väg, hem … ?

Smultron, blåklockor, rödklöver och egna tomater …

Åh, vad det var mysigt att vakna på ön. Det hjälps inte, men det är något speciellt trots allt. Trots allt slit med att få dit alla prylar och bära tillbaka allt som skall tillbaka. Nu har villaägarna på fastlands sidan dessutom spärrat av vår nerfart till bryggan, det märkte vi igår kväll når vi åkte ut. Så nu skall varje kilo bäras … Hade varit trevligt att bli informerad, är med andra ord sk-f-bannad… Men vi är ju bara kvar i tre veckor till och har knappast tid att sätta oss in i beslutet och överklaga.

Men vi hade en helt otrolig dag på ön, så varmt – 18 grader. Vi ägnade dagen åt höststädning. Jag rensade i rabatter och beskar buskar, maken fortsatte det ändlösa arbetet att dra ris … Vi kände oss ganska nöjda – i alla fall var kroppen det – när vi slutade och åkte tillbaka till stan. Nu sitter vi här inne och har svårt att bestämma vad vi vill se på TV, många kanaler har vi och ingen visar något som är tillräckligt bra för att vi skall känna, Ja! det skall vi se. Just nu pågår ett norsk intervjuprogram, som jag gärna skulle ha tittat på – men nu är det sent och jag vill uppdatera det här och komma i säng. I morgon blir det nytt försök i svampskogen i Nynäshamn. Skam den som ger sej …

Sista klippningen av gräsmattan för i år är av avklarad

och gräsklipparen skall vinter ”servas” …

Några tappra sommarblommor …

…en strålande (sommar) dag …

och en make med ett evighets jobb, att dra ris …

När jag vaknade så visste jag för en liten stund inte var jag var någonstans… Byter ju huvudkudde ganska ofta och ibland hänger inte hjärnan med. Men det var skönt att vara hemma i stan. Jag tog det lugnt och uppdaterade min lilla minisemester här idagboken. Maken åkte till dotterns svärföräldrar på Dalarö för att överlämna lite saker som svärsonen skall ta med till barnbarnen när han åker hem. Äldsta lilla barnbarnet skall fylla fyra år, vart tar tiden vägen?

Vädret var helt fantastiskt, varmt och skönt, men vi eldade i alla fall en brasa på kvällen. Det är faktiskt mysigt med mörka kvällar, det blir lite slötittande på TV för makens del, själv sitter jag med mitt gigantiska pussel. Det blev väldigt sent, igen, då vi ville titta på reprisen av Babbens program, som ju sändes ”mitt i natten”. Jag som varit nattsuddare i flera dagar nu, orkade helt enkelt inte uppdatera denna sida. Det har blivit lite slarvigt nu på sista tiden – skärpning …

Titta, lite sommar som maken tagit hem från butiken …

Det faktiskt framåt, men rörigt är det …

Jag blev en riktig nattuggla igår, mer än vanligt. Satt vid mitt stora pussel, som jag har på en pusselmatta. Det är mycket praktiskt  för man lägger ut pusslet på matbordet och kan rulla ihop mattan när man behöver ytan. Ja, man kan flytta med sej pusslet, vilket jag gjorde igår och lyssnade/tittade på Robert Wells konsert. Pusslet är för stort – skall köpa 500 bitar nästa gång, det var precis så att jag fick plats på soffbordet. Efter konserten var där flera dokumentär program som var bra och jag blev sittande. Klockan var närmare halv tre innan jag kröp ner i sängen… Tur att mina barn är vuxna och inte vet…

Så i morse var klockan nio innan jag steg upp, maken var redan uppe och satt med sitt te och läste tidningen. Jag tog det lungt en stund innan det var dags för frukost och sedan skulle det packas ihop igen. Vi skulle tillbaka till staden. Jag skulle lämna tillbaka den olycksaliga datorn, på vägen besökte jag flera butiker som säljer datorer. Ställde mina frågor, ville nämligen se på olika skärmstorlekar och upplösning – hur det går ihop med mina ”gamla” ögon, som kräver läsglasögon. Men i butikerna står unga killar med friska ögon och som använder datorerna till att spela spel. Jag får veta hur den ena datorn är superhäftigare än den andra. Tror att jag skulle bli en ganska bra försäljare av datorer (till min generation i alla fall), så mycket som jag har suttit och läst på och det jag vill ha svar på de kan inte dessa ynglingar. Jag kan faktiskt mer – tror jag… 😉  Tror att jag skrivit om att trenden är att de skall vara platta och långa nu, men skrev jag att de skall vara blanka – som fönsterglas. Varenda skärm återgav lysrören i taket, är det verkligen framsteg, utveckling, ja, kalla det vad ni vill… Så nu vet jag vad jag defenitivt inte skall ha – en skinande blank skärm – sen får den återge färgerna hur tydligt som helst – vad hjälper det om man samtidigt ser taklampan – eller i värsta fall – sej själv …

Många bitar är det …