Det var inte helt fel att ha en dag framför sig utan obligations. Vädret var inte det bästa så jag kunde vakna upp framför min nya kärlek. Den har så många möjligheter, men jag nöjde mig med en patiens. Efter frukost var det dags att se till altanen – ta undan de stolar och bord som inte ska stå där normalt. Konstaterade att allt var pudrat med grönt/gult …?

Torkade av allt igår + att jag sopade golvet rent från detta mjöl – idag var det än mer. Idag fick det bli vattenslangen. Tog in dynorna – försökte först skaka av så mycket gul pollen som möjligt – det dammade rejält.

När dynorna var inomhus så sprutade jag med vattenslangen. Väldigt effektivt, men väldigt vått …

Kvällen har jag ägnat åt försummade program. Övervägde att titta på partiledardebatten tillsammans med maken, men bestämde mig för att ta in ett missat program från SVT Play. Satte mig på altanen med mina fantastiska hörlurar. Inga problem med att sitta utomhus med Lutha-kappa, lite infra  värme på för datorns skull. Tittade ikapp några program.

När jag tittat klart var det dags att gå inomhus. Debatten var slut och jag hade TV:n till mitt förfogande. I mitt tycke var det bara ointressanta program som erbjöds. Men jag är så gammaldags att jag har en gammal VHS spelare här. Allt snack om att filmerna skulle förstöras och kvaliteten sjunka till noll – stämmer inte. De har alldeles utmärkt kvalitet. Jag kände för att titta på något trevligt och hittade en VHS inspelning med Love Story – en film jag velat se då den var aktuell för, antagligen, många år sedan. Inspelningen var av högsta klass.

Måste erkänna att jag rycktes med i 80-tals, eller var det 70-tals miljön. Spelar inte så stor roll – det var så vi var klädda på den tiden. Storyn var också den enligt den tiden – man skulle torka tårar – det gjorde jag också …

På samma VHS-band fortsatte det med en film med Doris Day, också fantastisk bildkvalitet. Men den filmen ska jag titta på vid annat tillfälle.

Doris Day var en av mina tidigaste idoler – jag var ca 6 år gammal. Familjen hade flyttat till Hälsingland och min äldre kusin ”samlade” på idolbilder av Doris Day. Jag ville också samla på idolbilder. Det här var 1954 och idolerna var inte så många, men där fanns en som publicerades i Bildjournalen – den tidning som visste att förmedla allt som var av intresse i idolvärlden. Tidningen kunde berätta allt om kändisar – även om det begreppet inte existerade då.

Den idol som tilldelades mig: Esther Williams … Jag kämpade på tappert i många år för att hon skulle vara min idol. Men när jag senare såg en bild av Lasse Lönndahl smälte mitt 7-åriga hjärta totalt. Det gjorde riktigt ont – måste vara så Amors pilar kändes. Efter det var jag förvirrad, men Esther hade väldigt svårt att hävda sig efter detta …

… som man säger i Hälsingland. Vi skulle ha grannarna och några gamla (inte till ålder) vänner här i dag. Det var osäkert in i det sista om det skulle kunna bli av. Men, när vi vaknade i morse såg det lovande ut. Solen tittade fram några gånger.

Vi kunde sitta ute hela tiden och solen var där från o till. Ingen vind att tala om och tjattret hördes antagligen vida omkring.

När solen försvann sjönk temperaturen som en gråsten, men det gjorde inget. Gästerna hade då dragit sig hemåt och vi drog oss inomhus.

När allt var över, disken på plats i diskmaskinen, stolar o dynor under tak osv., sjönk vi ner framför TV:n.

Vi testade våra kunskaper mot programmet ”Smartare än en 5:e klassare” – kan gott erkänna att visserligen klarar jag några frågor, men skulle inte ha en chans i programmet. Min fundering är – kan barnen i femte klass verkligen allt detta … Man läser ju varje dag om hur låg kunskapsnivån är i svenska skolor. Vad ska man tro – ungarnas kunskaper i det här TV-programmet är imponerande, i mina ögon.

Har kamera både i telefonen och en separat – men, man måste komma ihåg att använda dem också. Fast det kanske var lika bra – varför ska man ta bilder på mätta människor …

Vi är lite ringrostiga, men visst finns chans att vi kommer att skutta i och ur båten innan sommaren är slut. Just nu påminner vi om en scen ur någon av Galenskaparnas shower – den där en långsam figur försöker nå en gurkbit och efter många minuters försiktigt trevande så slår någon annan till och tar gurkan mitt framför näsan. I vårt fall är det ingen som varken vill ha eller som får en gurka – det är hastigheten och de tveksamma rörelserna som är mycket gemensamma med den tragiska figuren som försöker få tag i en gurkbit …

Det regnade hela förmiddagen – inget häftigt regn – bara ett mjukt, effektivt regn som man blir extra blöt av om man måste befinna sig ute. Vi var otåliga då vi skulle åka och proviantera. Lite fundersamma om båtmotorn skulle starta osv.

När regnet slutligen upphörde att vara regn, och förvandlades till spray, var klockan långt efter lunch. Vi gick ner till båten och gjorde några valhänta försök att göra ren den, men gav upp. Det är otroligt vad smutsig luften är här i denna trakt. På den tiden vi var hemma på vintrarna och gick över isen såg man hur den blev svart och när den började töa var det som svarta ”oljebälten” i miniatyr.

Numera ser vi det på hur den vita plasten i båten blir svart. Inte har det blivit bättre av allt gult pollen som tillkommit de senaste dagarna. Båten behöver skuras och det ska jag göra när det kommer en varm skön dag. Då är det underbart att sitta i båten och dona, se alla tärnor som dyker efter fiskar. Alla glada familjer som åker ut i skärgården där barnen sitter i fören med sina färgglada flytvästar och skrattar och skriker av förtjusning när det blir mötande båtars svallvågor.

Vi gjorde loss och lite fumligt tog vi oss förbi alla bojar och styrde kosan mot andra sidan. Det var jag som körde och visst – det är något visst med en stark båtmotor som spinner loss och man känner vinden i ansiktet. Idag utökades känslan med stänket som lade sig på glasögonen.

Lite valhänt styrde jag in i vårt lilla ”bås”, vi förtöjde och jag stånkade uppför vår backe, som man skulle kunna tro att den går till himlen, men den går bara till parkeringen – det räcker – finns knappt någon luft kvar att andas när man kommit upp och ska försöka träffa rätt i låset med nyckeln till den bom som hindrar obehöriga från att ta med sig våra bilar från parkeringen. Om den är låst, vill säga. Det är många som struntar i det nu nuförtiden. Idag var den låst och bilen stod där jag lämnat den.

Hämtade maken nedanför backen – han har besvär med sitt ena knä och slapp gå i backen idag. Vi styrde kosan mot ett av de stora köpcentra som finns här på Värmdö. Den matbutik jag besöker har byggt om sedan förra sommaren. Den har blivit jättefin, men jag hittar inte och det tar väldigt lång tid att plocka ihop det som står på listan. Maken hade annat på sin lista och vi sammanstrålade när båda listorna var kompletta.

När vi styrde kosan hemåt såg vi den stora M-skylten och vi frestades. Det blev snabbmat med alldeles för mycket – jättegod pommes frites – min svaghet. Kan inte motstå dessa tunna, perfekta potatisstavar …

Jag har inte varit här på två dagar, jag har varit hemma i Strängnäs. Meningen var att jag skulle åka dit för att kolla posten och tvätta – sova över natten och sedan tillbaka. Väderleksrapporten lovade blåst o regn i rikliga mängder – kände inte för att ta mig över vattnet i jollen. Jag blev kvar ytterligare en natt i Strängnäs, men regnet uteblev .

Jag har ingen uppkoppling där … Vi kör mobilt bredband och maken fick behålla routern på ön. Nu har mina barn visat hur jag kan fixa uppkoppling via telefonen – så nästa gång …

Vi har haft bekymmer med att få båten i sjön, vi har frågat om hjälp och det skulle vi nog kunna få, men när. Den lilla söta jolle vi inköpt – som fungerar alldeles utmärkt att ta sig över första gången på våren och ta sig tillbaka på hösten – men som transport för att handla – botten. Alldeles för liten.

Vi bestämde att försöka själva. Lyckades att få den ca 1/3 mot vattnet sedan var det tvärstopp. Det samma hände med vår ork. Vi försökte nyttja grannens brygga och koppla en vinsch – hade kanske gått bra om det inte varit så sned vinkel. Inte heller något större problem, egentligen. Problemet var att veven satt på fel sida – vilket gjorde att det gick helt enkelt inte att veva i förhållande till bryggan.

Vi gav upp – vi var totalt slutkörda och maken höll på att tuppa av. Kanske för att han glömt kepsen – solen var stark och värmen var runt 25 grader +.

Nu ligger båten i sjön … Tack vare en underbar son som satte sig på bussen från Dalarna i morse. Jag startade från Strängnäs för att möta honom. I Södertälje mötte jag regnet … Vi tog oss över till ön – med allt material vi inköpt på vägen ut – med hjälp av en snäll granne. Regnet stannade i stan och vi slapp det. Sonen snickrade ihop en smart konstruktion med rullar och när den var klar var båten i vattnet på några minuter.

Batteriet kopplades, liksom tanken. Startnyckeln sattes i, och med alla konstens regler – dödmansgrepp osv. – försökte vi starta. Inte ett knäpp hördes. Tack o lov att det var sonen som försökte – han gissade på att det nog gått en säkring – vi visste inte ens att det finns säkringar i båtmotorer … Kåpan lossades och, jo, det var säkringen. Där satt en reserv, den kopplades in – nytt försök. Samma resultat. Det visade sig vara en för svag säkring – den hade också gått.

Kan man kalla det för bottenläge att sitta på en ö med en icke fungerande motor? Måste till fastlandet för att kunna köpa ny säkring – sonen måste till stan för att kunna ta tåget tillbaka till Dalarna … En granne löste problemet – tog sonen till bussen och köpte nya säkringar. Inte riktigt som jag tänk – skulle ha kört sonen till tåget, det minsta jag kunde göra, men …

Grannen kom tillbaka med säkring och jag kopplade in den. Försökte starta motorn. Batteriet var i alla fall inte dött, startmotorn jobbade jättebra, men motorn ville inte. Jag pumpade upp bensinslangen igen, ingen skillnad. Men den var misstänkt mjuk, vi bytte till en annan slang – gick inte alls. Försökte till slut att pumpa upp slangen med knogen mot toften och tyckte mig känna att den blev fylld. Vred om startnyckeln igen – och – wow, vilket underbart ljud när man hör ljudet av en startande motor. Det ljudet tror jag alla känner igen och känslan förknippat med det – spelar ingen roll om det är båt, bil osv.

Lyckliga lät vi båtmotorn gå några minuter, normalt tar man en provtur, men vi var för trötta för att ens tänka på att göra loss och inte minst lägga till igen. Vi låste båten och klättrade uppför berget – för vilken gång i ordningen denna dag vet jag inte – men inte en gång till idag. Försökte intala mig att det är gratismotion …

Kameran, ja, den glömde jag bort …