Hur mycket kan man ha att prata om? Svar: Hur mycket som helst. Klockan blev över två i natt – igen – vi skulle bara …
I morse blev det betydligt svalare – temperaturen gick bara upp till 27 grader. Det samma gällde i Strängnäs där vi nu är. Vi har suttit här ikväll och hoppats på regn – det såg ganska lovande ut, men här hos oss blev det bara några droppar. Vi kunde dock njuta av en fantastisk himmel.
Vi körde hit via systers koloni, maken hade inte sett den tidigare och fick nu se den prunka med alla dess blommor, jordgubbar, majs, squash och solrosorna hade börjat slå ut. Fantastiskt att se en frodig trädgård där inte rådjuren bestämmer vad som ska få finnas kvar. Det var min dröm för ca 25 år sedan att ha en prunkande trädgård. Jag hittade häromdagen en gammal lista – ett fulltecknat A4 ark med alla de växter jag köpt in och planterat.
Vad som finns kvar är:
Två rosor, två Ölandstok, två rosenspireor, smultronschersmin, Kameliaschersmin, paradisbuske, och Jackmanni klematis. En ynklig kärleksört och plymspirea (innanför nät). Alla perenner är utplånade – så fort de tog sej över jordytan blev de avätna.
Men rådjuren åt inte bara våra – och grannarnas växter – utan att lämna något i gengäld. Fästingar …
Vi jämför makens och solrosens längd …Syster med funderingar under bågen med rosenbönor ……Blommande jordgubbar …
Efter en natts sömn fungerade kroppen som ett stycke igen. Varmt … Snömos … Morgonte på altanen och lokaltidningen i datorn. Underbart att kunna sitta utomhus utan att frysa.
Tog fram manualen till den lilla, tunga maskin jag köpte igår. Var lite ivrig till o med. Tänkte att jag kanske kunde testa att tugga ner några kvistar innan värmen slog till. I förpackningen låg en liten plastpåse med olika skruvar. Man har väl satt ihop Ikea möbler sedan 60-talet. Slog upp manualen och läste igenom de fyra sidorna med obligatoriska säkerhetsförmaningar. Brukar hoppa dem, men eftersom det är en maskin jag aldrig kommit närheten av så …
Prickade av delar och skruvar, men det stämde inte alls. Hade en påse med helt annat innehåll. Letade o letade i mina väskor om jag hade glömt en extra plastpåse. Var på väg över till sophuset för att se om den låg kvar i förpackningen jag lämnat kvar …
Ringde firmans kundtjänst, hamnade på plats nr 7 i kön. När jag avancerat till plats 6 tog jag med mig manual och plastpåse med det felaktiga innehållet och gick ner till maskinen. Misstänkte att något var fel, gick upp för backen igen och laddade ner manualen från nätet. Där stämde innehållet i min påse med informationen. Jag hade då avancerat till plats nr 5 men avbröt samtalet. Det blev i alla fall i ingen apparat monterad. Det var då för varmt. Temperaturen var 36–37 grader på altanen i skuggan och säkert lite mer i backen i solen.
Maskinen blir monterad viken dag som helst – dvs den dag temperaturen lägger sig normalt. Vi har några tropiska nätter att förvänta oss – liksom varma dagar. Jag älskar värme, men börjar känna att det finns gränser …
Vaknade i morse och var genomsvettig – det var fuktigt, varmt – 28 grader i lägenheten. Tvätten var inte torr och jag försökte bre ut lakanen över stolar. Men fick packa ner dem fuktiga några timmar senare. Det positiva var att det var mulet – vi slapp solen. Trodde aldrig att jag skulle skriva så en svensk sommar, som vi vill ha sol … Detta klimatet är som tropiska Afrika, men där har vi haft AC.
På något sätt är det lite mysigt också – om man slapp fundera (hjärnan känns om snömos – vad nu det är), fungera och fixa. Det hjälps inte vi svenskar är uppfostrade att gilla vackert väder.
Jag hade lite ärenden jag skulle göra innan återfärden till ön. Hjärnan vaknade till liv när jag satte mig i bilen och klimatmaskinen drog ner temperaturen till behaglig nivå. Lade mig precis på gränsen till att frysa. Det var mulet och det kändes lite konstigt att titta ut på grådisigt väder och samtidigt titta på temperaturmätaren – det var 28–30 grader utanför. Hamnade i ett rejält åskregn på motorvägen – det var faktiskt riktigt läskigt, men alla drog ner hastigheten. Vi körde i ca 60-70 km/timmen – utom brandkåren som passerade oss. Men de var nog ute i ogjort ärende, finns inte en chans att en eld kunde ta sig i detta regn.
Svalkan i bilen hjälpte dock inte fullt ut – glömde en massa och fick köra in till okända affärer – ni vet hur det är att handla där man inte känner till var varorna ligger. Hamnade bl.a. i ett gigantiskt Coop, har aldrig sett en sådan stor affär tidigare i Sverige. Jag skulle komplettera med tandkräm och schampo …
Jag skulle också köpa en kompostkvarn, dvs en som tuggar i sej kvistar. Vi har haft problem i flera år med att kunna elda upp ris. Det är för torrt den årstid vi är här och praktiskt taget alltid pålandsvind. Jag ser framför mig ett scenario likt den i Hälsingland just nu …
Maskinen väger 30 kg – död vikt. Jag öppnade kartongen från sidan och drog ut alltsammans – klarade inte att lyfta ut apparaten. Kunde separera de olika delarna – man ska ju montera allt själv även när man köper maskiner. Ställningen och uppsamlingslådan – ingen vikt alls. Tanten är envis och stark, hon lyckades baxa maskinen över relingen utan att den hamnade i vattnet. Samma på ö-sidan. Sedan skulle den upp på tomten. Där står den nu – halvvägs.
Jag lyckades ta mig upp själv hela vägen, få en dusch och sjunka ner i en stol på altanen. Där sitter jag fortfarande, det är ljuvligt, har bara ett skynke på mig. Det börjar skymma lite, märks att det snart är augusti. Vet inte om jag kan resa mig – kanske går jag av på mitten …
Bilden är hämtad från Internet – har inte hunnit ta någon på min egen än …
Tidigt i morse vaknade jag av åskknallar och det ljuvliga ljudet av regn mot taket. Jag formligen skuttade ur sängen – hur smidigt det nu kan gå till då jag ligger innanför en fullvuxen karl. Men ur kom jag och hängde över mig en regncape – här skulle varje vattendroppe tas tillvara. När det kommer så kraftiga skurar så brukar tunnorna svämma över och det är bara gräset (numera jorden) som spolas bort.
Efter andra kannan konstaterade jag att skuren var över – tunnorna fylldes inte ända upp. Men det var ljuvligt att vara ute och det var blött och klafsigt. Vi fick ihop 11 mm.
Lycklig gick jag till sängs igen och somnade gott i några timmar för att vaknat till en tropisk, fuktig värme. Det blev ingen avkylning, bara fuktig värme – fortfarande 27 grader.
Jag bestämde mig för att åka till Strängnäs och möttes av en lägenhet med temperatur på 31 grader – den har nu sjunkit till 30 grader, trots ”korsdrag” – det är obefintligt, totalt vindstilla. På balkongen var det drygt 35 grader. Luften är väldigt fuktig och vi får se om tvätten jag tagit med hinner torka i denna tropiska, fuktiga värme.
Jag klagar egentligen inte – jag gillar värme, allt är så mycket enklare – men det är lite svårt att fungera …
Som jag skrev så har vi varit där, varit hemma i Strängnäs, där igen och nu tillbaka i Strängnäs. Det är fortfarande ingen värme och det är elda i spisen på kvällarna i stugan som gäller. Det inbjuder inte heller till trädgårdsarbete.
Det skulle det kanske inte göra även om det var varmt. Ser på tomterna här hemma, ja, även på kolonilotterna, hur det prunkar i rabatterna med vårblommor och tulpaner – som jag älskar. När vi kommer över till ön ser vi inga blommor. Hos oss var vi glada att rådjuren missat en (!) pärlhyacint – men den gick åt när maken klippte gräset och missade den även han. Vi får glädja oss åt våra påskliljor, som får stå ifred.
I lördags var det soligt och maken förberedde för att vi skulle kunna sätta oss i lä och njuta av vårt morgonfika. Jag satt fortfarande inne och konstaterade att syrenen utanför fönstret vajade så besynnerligt – allt annat var stilla. Så såg jag en stor grå/brun fågel? som härjade i toppen av busken. Jag reste mig upp och konstaterade att det var inte en fågel – det var en älg som ägnade sig åt att äta upp syrenknopparna.
Toppen – de enda blommor som inte rådjuren når upp till …
Maken stod på trappan, men han såg inte älgen och älgen såg inte honom. Jag sade åt honom att han måste schasa bort den. Maken sade åt mig att du måste ta en bild …
Kan inte påstå att jag höll huvudet kallt – eller hur man nu uttrycker sig – jag var urförbannad och upprörd. Lyckades ta några bilder – men min önskan var att få bort älgen så att vi åtminstone ska kunna få se någon syrenblomma om några veckor.
Efter att jag knäppt några bilder, slängde jag upp fönstret. Älgen vände lite på huvudet och klippte lite med öronen. Maken gick emot den och gjorde några försök att mota bort den. Då gjorde älgen utfall och sparkade med frambenen. Körsbärsträdet var där och maken sprang mot det och älgen stannade. Den var tack o lov inte fullvuxen – det var en fjolårskalv – annars vet jag inte hur det gått.
Vi försökte göra olika ljud och få bort den från tomten, men den brydde sig inte om oss. All uppmärksamhet riktades mot en fyrhjuling som kom nere på vägen och den var helt stilla tills ekipaget åkt sin väg. Då lunkade den sakta in på grannens tomt – men de har inga syrener …
Vi har blivit med ny brygga – en jättefin med y-bommar. Det sista året har vi legat med bredsidan till för att kunna ta oss i land och i båten. Det var lite krångligt ibland att lägga till – men var enklare att ta sig i land.
Nu har vi fått bekymmer igen – först måste alla tampar anpassas – inte så stort problem, men vi har fått problem med att hoppa iland – vi kan inte hoppa längre. Och där finns ingen trall på y-bommen som vi kan kliva på. Har ägnat några timmar åt att kontakta leverantören, men de har inga – påstår de. Man brukar beställa samtidigt och får då något i metall som svetsas fast vid samma tillfälle.
Vi får se hur vi lyckas, men det kan inte vara världen största problem – om inte någon säljer färdiga trall, får vi väl ta fram såg och hammare …
Avslutar med att jag blivit ”gammelmoster” till en jättesöt liten kille … Stort Grattis!
Här mumsas det …Ett litet försök att skrämmas …Vem kan balansera på detta – inte vi …
Nu har jag skrivit så många gånger här att jag ska ladda upp bilderna nästa dag – men så blir det inte. Jag och kameran i telefonen är inte kompisar. Den andra kameran kommer jag inte ihåg att ta med.
Google, som har total koll på allt du företar dig, har tidigare laddat upp mina bilder – även när jag inte önskar göra det. T.ex. när jag kopplade in min backup disk och den stod i tre dagar och laddade upp samtliga mina bilder sedan hedenhös. Det gick inte att stoppa – i alla fall visste inte jag hur man gör. Och eftersom det var backup disken så vågade jag inte göra något drastiskt. När det var klart, dvs alla bilder jag scannat in – några tusen – fick jag käcka förslag på fotoalbum med mina scannade fotoark …
Jag har tagit så fina vårvinter bilder, påsk bilder osv – men de får ni inte se. Försökte vid något tillfälle lägga in dem på Instagram – men, nej det ville sig inte heller. Jag får se vad det blir – måste göra något vid telefonen och antagligen lite mer – det får bli en senare fråga. Nu vill jag njuta av allt som händer i naturen varje dag – bara använda mina synminnen …
